Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, Hus och hem, husbygge, Jobb och plugg, konsument, personligt, sport
Ja. Mycket grubbel är det nu.
För en stund sedan kom Wilmer ut och hade ont i magen. Han har ätit och suttit en stund i soffan. Han har lagt sig och jag tycker att han verkar vara ok nu. Sover. Fy vad jag hatar denna årstiden. Folk har magsjuka överallt. På hockeyövernattningen natten till idag var det en liten kille som s***** i sin sovsäck. Stackaren.
Övernattningen ja; den verkar ha varit trevlig för dem som deltog. Bra träningar och mycket annat kul. Jag var ute och hälsade på en stund igår kväll. Didrik var med. Han sov i bilen på väg dit men vaknade och sprang runt en stund tills vi skulle åka hem. I bilen på vägen hem började han tjata och ville åka till McDonalds (!) Klockan var tio på kvällen. Det blev inget med det. Han och jag sov till halv nio i morse. Jag sov sönderklippt as usual.
Anton sov över hos morfar. Han ville tydligen det så det fick han. Han vaknade halv elva på förmiddagen. Han hade gått själv dit för första gången tidigare på dagen och fått sällskap över vägen. Det var första gången. Nu ikväll märks det att han sovit länge i morse 😉
Nu annat; jag är ganska sur på att vår carport ser så fel ut brevid vårt hus. Det måste ju åtgärdas så gott det går och kommer att kosta en massa pengar. Såg idag då vi var där att man måste försöka att göra något åt takfoten på långsidorna också. Carporten ser ut som en kantarell och värre kommer det att bli då rännorna kommer på. Usch. Jag minns inte att vi pratade om takfoten specifikt då vi beställde den men däremot minns jag att jag frågade om jag kunde förvänta mig några obehagliga överraskningar. Det sa vår säljare att jag inte behövde förvänta mig. Dock hade han just sålt oss ett hus med kort takfot. Troligt att man vill ha en carport som ser ut som en kantarell då. Han trodde det. Det sa han till mig i telefonen. Men han jobbar sin sista dag på Sjödalshus i morgon så snart slipper han mig 😉 Så han kan ju säga lite vad han vill. Frågan är hur det blir med vår carport. Fortsättning följer.
Snart är det dags att välja golv till nya huset också. Det känns väldigt jobbigt just nu. Men fortsättning följer även där.
Usch. Jag vet inte vad det är som tynger mig mest just nu. Kan inte riktigt sätta fingret på det. Nattsömnen suger för det mesta. Kanske är det en bidragande faktor. Årstiden bidrar säkert också. Inte mycket ljus och en massa annat som jag hatar med vintern. Bostadssituationen och den förskräckliga röran vi har här hemma är jobbig. Och jag behöver ett riktigt jobb snart. Jag kan inte påstå att jag känner mig direkt glad. Dock är jag rättså bra på SE glad ut. Alltid nåt 😉
Jag minns faktiskt inte om jag skrivit om det tidigare. Inget utförligt i alla fall.
Det har varit en del snack om p-bolag med tvivelaktiga metoder under ett par dagar. Nyhetskanalen och Sydsvenskan.
Jag har fått en och annan kontrollavgift genom åren. Vem har inte det? Ibland har man otur helt enkelt 😉 För det mesta är det helt i sin ordning och man kan inte göra mycket annat än att slita sitt hår sjunga en ‘vacker visa’ och gå hem och öppna internet banken. Sura pengar. För det mesta inga jättesummor om man betalar direkt.
För oss hände nedanstående i slutet av förra året.
Vi hade varit i Norrköping och parkerat där på en parkeringsplats som Q-Park (Europark eller Carpark, spelar ingen roll. Same shit.) P-biljett var betald och placerad fullt synlig. Dock inte på ett sätt så det INTE gick att fotografera vindrutan framifrån utan att den syndes. Så vi fick böter.
Jag blev förbannad och valde att överklaga (så korkat att slösa tid på kan jag tycka nu efteråt). Jag gjorde det på exakt enligt instruktion. Sedan hände ingenting på jättelänge. Efter över en månad kom en påminnelse i brevlådan med påminnelseavgift. Bara att betala. Jag kommer inte ihåg hur många dagar man hade på sig att betala men det var inte många och flera dagar hade redan gått sedan dateringen av brevet. Sedan tar det ju några dagar för pengarna att betalas ut. Vi betalade och trodde att allt var ok.
Efter ganska många dagar kom ett brev från ett inkassobolag (som jag inte minns vad det hette). Vi hade ju betalt så jag ringde genast till inkassobolaget för tala om det. De hotade dessutom med kronofogden i brevet. Ytterligare en av anledning till att jag ringde var att jag insåg direkt att vi knappt skulle hinna få in pengarna inom den utsatta tiden (mellanskillnaden, avgiften, de ytterligare pengarna de vill ha.. you name it).
I luren svarade en kvinna typ; ”Parkeringsservice det är NN..'”. ”Jaha” sa jag, ”jag trodde att jag ringt till ett inkassobolag??”. Jag gjorde alltså samma intressanta upptäckt som Elisabeth Höglund gjort tidigare ;-). Inkassobolaget var ett p-bolag. Eller p-bolaget var ett inkassobolag. Ja. Det var samma företag i alla fall.
Jag var lätt panikslagen vid detta laget eftersom jag hela tiden hade gjort exakt vad som förväntades. Jag hade köpt p-biljett men fått böter, jag hade överklagat eftersom vi hade en p-biljett, betalat påminnelsen som kom ett bra jävla tag efter att jag överklagat men ändå fått ett brev från inkasso.
Naturligtvis hade nu summan stigit ytterligare. Jag tror att den var mer än dubbelt så stor som den var från början faktiskt. Hon i luren på inkasso-/p-bolaget försäkrade mig om att om vi bara betalade in mellanskillnaden genast så skulle inget åka till kronofogden. Vi betalade in mellanskillnaden genast!
ÄNDÅ KOM DET ETT BREV FRÅN KRONOFOGDEMYNDIGHETEN!! Jag fick panik såklat. Riktig paranoia. Låg vaken en hel natt för att ringa till kronofogdemyndigheten nästa morgon. Jag gjorde det och berättade vad vi hade råkat ut för. Behöver knappast tillägga att detta inte var något nytt för kvinnan på kronofogdemyndigheten. Det händer tydligen inte helt sällan. Vår ‘skuld’ var återtagen (eftersom den var betald!!) samma morgon vilket innebär att ingen skada var skedd för vår del. Och man kan ju fråga sig om detta är vad kronofogdemyndigheten ska ägna sig åt. Slöseri med offentliga resurser tycker jag.
Jag kan inte förstå hur vi skulle kunnat ha agerat annorlunda. Man hinner ju inte! Hela den tid som man har på sig att betala äts upp av postgången och bankdagarna. Hela tiden växte skulden med nya ‘mellanskillnader’ som skulle betalas in. Nu var det jul, nyår och trettonhelg i denna vevan vilket påverkade antalet dagar för posten. Dock har jag läst någonstans (som jag inte minns var) att inkassobolag ska ta hänsyn till fördröjningar på grund av helgdagar.
Allt detta trots att vi betalt en p-biljett då vi parkerade.
På sätt och vis jag jag förstå att dessa p-bolag inget hellre vill än att betalningar ska vara sena och att de ska kunna lägga på avgifter och anlita (sitt eget) inkassobolag för att kunna lägga på massor av pengar. Det är ju liksom drivhjulet i deras verksamhet. Hyenor är vad de är. Jag hatar dem och jag står för det. Överklaga är ingen idé utan verkar snarare skapa en risk för att man ska hamna i trubbel. Jag förstår inte att de som sysslar med detta kan sova gott om natten.
Så det så.
Filed under: Allmänt, debatt, Familj, Kändisar, nyheter, personligt, samhälle
Då jag surfade runt för att hitta en länk till en grej som jag tänkte skriva om senare så hittade jag en artikel om Elton John och hans man. De har blivit föräldrar till en jättesöt liten pojke. Så långt väl. Tycker jag. Jag tycker att det är fånigt att dölja omslaget för att barnet har två pappor.
Men jag får lite ont i magen av en sak faktiskt. Elton John är 64 år. Hans man är iofs ‘bara’ 48. Det är inte ok. Föräldraskap har inte med sexualitet att göra så till vida att ett homosexuellt par skulle vara sämre föräldrar än ett hetropar (fast förvisso kan alltid diskussionen föras kring lämpligheten med att skaffa barn som man redan från början vet ska flytta fram och tillbaka mellan två hem vilket i de flesta fall annars är ett andrahandsalternativ då man inte längre kan vara tillsammans men vanligt då två homopar skaffar barn ihop). Dock tycker jag att det inte är att ta ansvar att ‘skaffa’ barn som kanske inte kommer att få ha sina föräldrar med sig genom hela barndomen ens. Det räcker med att den ena föräldern är 64 (som i detta fallet). Naturligvis gäller det även för hetrosexuella. Jag tycker att Elton John är för gammal för att bli pappa. Surrogat eller ej. Undrar hur man tänker då man väljer att göra som de gjort..
Nä usch! Det känns lite som att barn blir som en handelsvara. Något man skaffar då man själv skaffar då det passar. Lite som ett husdjur. Och det har som sagt inte med homosexualitet att göra.
Nu får jag säkert mothugg. Jag kan ta det 😉
..och det är en väldigt söt bebis de fått 🙂
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Film, Hälsa, Hus och hem, husbygge, Jobb och plugg, musik, personligt, sport
Igår kväll var det stråklek för Wilmer. Han har väntat väldigt länge på att få testa kontrabasen. Igår var det hans andra och sista tillfälle. Han var skitsur då vi åkte dit men sedan tyckte han att det var jätteroligt.
Min gårdag var ganska lugn förutom ett hett telefonsamtal gällande vår konstiga carport. Har fattat att man kan såga lite i den så att den blir bättre 
Och så fick jag aningen hett om öronen igår eftermiddag då hämtningar av alla, tvättid, kvällsmat och stråklek krockade med varandra. Jag skulle fixa allt själv. Utan nyckel till vättstugan var jag också. Nä. Det var inte kul.
Jag känner mig lite bräcklig just nu. Inte sällan får man frågan ‘hur mår du’. Jag säger för det mesta ‘jag mår bra’ och det är sant. Dock känner jag mig trött och lite orolig för framtiden. Vaknar flera gånger om natten och så. Jag somnar på soffan innan jag hunnit borsta tänderna och vaknar vid tre och kan inte somna om. Kollar på TV då. I natt kollade jag på ett program om Gene Simmons. Sedan såg jag en film som hette typ Hur man gör sig av med en kille på 10 dagar. Den var kul trots titeln. Tyvärr missade jag slutet men jag tror att de levde lyckliga i alla sina dagar. Jag tror jag drömde fint då 😉 Tyvärr alldeles för kort stund innan morgontjatet började vid 06.15.
Idag har jag städat på jubbet. Helt ok dag. Ikväll har vi varit på simskolan. Det är Didrik och Ossian som simmar nu. Wilmer slutade julas. Anton har slutat för länge sedan.
En skitjobbig grej som hände ikväll var att jag upptäckte att nyckeln till kiosken i Ljungsbro var försvunnen. Det var jag som skulle lämna över den till nästa familj som ska ha den. Jag mindes inte att jag sagt att jag skulle göra det och jag mindes inte ens att jag sett nyckeln i kiosken efter att jag låst upp den. Vilket skitminne jag har. Min sambo påminde mig dock om att det absolut inte kan bero på att jag har för mycket att göra i alla fall. Då måste det ju bero på att jag är korkad. Tänkte nog att det är därför 😉 Nyckeln låg kvar i kiosken visade det sig *puh*
Nu vila.
Didrik är en entusiast. I lördags var han på hockeysammandrag.
I dag är ingen vanlig dag för det är en jäkla skitdag (för mig). Sorry. Men jag har inte haft någon superdag.
Eftermiddagen i Ljungsbro var helt ok. På sätt och vis faktiskt ovanligt spännande 😉 Mycket frågor och förberedelser för allt möjligt som är på gång med Wilmers hockeylag. Jag administrerar. I helgen ska de övernatta för första gången. De ska träna i Ljungsbro och bo på en anläggning där. Tyvärr kan jag inte vara med (så mycket) själv för morsan ska åka bort och då blir det bökigt med barnvakt 😦 Men farsan kanske kan ta Didrik och Anton någon stund så jag kan hjälpa till på övernattningen.
På förmiddagen idag var på möte på banken. Det var dags att möblera om lite bland kontona. Bankbyte. Hej Danske Bank. Good Bye Swedbank.
Ser man tillbaka på dessa inslag så har dagen varit till synes bra.
Nu till det överjävliga. Efter bankmötet på väg till mitt jobb så åkte jag förbi vårt husbygge. Vår carport kom ju för ett tag sedan. Med fel fönster. Det visade sig att den hade fel dörr också. I dag då jag körde förbi hade de spikat på vindskivorna och DET SÅG FÖRJÄVLIGT UT!! Jag visste inte att man skulle tala om att man ville ha en carport som gick i samma stil som huset. Vårt hus har kort takfot. Vår carport ser ut som att den har en keps på sig. På kortsidorna sticker taket ut.. fan.. över en halvmeter.. Nu måste detta fixas. Vår säljare hör inte av sig som han lovat och entreprenören är på semester på kanarieöarna (och undrar när han ska få veta vad som ska göras med dörren och fönstret).
Nu sprit.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, bloggande, Familj, musik, personligt, spel, sport
Det blir ett kort inlägg eftersom jag lagt lite för mycket av morgontiden på att skriva detta. Mejla för lösen.
I lördags var vi på konsert i bibliotekets hörsal. Anton var duktig och fin. Tyvärr blev det inga bra bilder för vi satt för långt ifrån. De andra barnen vad duktiga och satt tyst och fint och lyssnade i en och en halv timme. Ossian sov förvisso nästan hela tiden men vaknade till på slutet då en stråkgrupp spelade musiken till Super Mario Bros.
Ossian är på biblan och väntar på att konserten ska börja.
På eftermiddagen var vi i Ljungsbro på hockeysammandrag. Anton spelade med ett annat lag än hans vanliga. Han var inte helnöjd med det först. Han är lite trögstartad ibland 😉 Men sedan gick bra. Matcherna gick väldigt bra. Själv var jag trött eftersom jag gått upp klockan fem eller så.
I går hade jag kiosken i Ljungsbro. Skulle vara där vid 8.15. Man har det ibland då man har barn som spelar hockey. Alla måste hjälpas åt Det är inte jättekul men med trevligt sällskap går det bra. Vi hade lite problem med att strömmen gick ideligen och att kaffebryggaren svämmade över (!!). Ordningen återställdes dock och vi kunde servera korv och toast. Fredrik, Wilmer och Ossian hade cup igår i Stångebro (tror jag att det var). De samlades klockan sju. En tidig morgon igår också alltså. Trött.
Igår kväll var Fredrik i Vadstena och spelade hockey. Det går nämligen inte att avstå från det. Eller som någon sa; ”Varför ska en tuffing lyssna på en liten 45-kilosbrud? Man är väl vuxen och fattar sina egna beslut?” Jag misstänker att det kan ha funnits en ironisk underton i det uttalandet. Uppenbarligen gick den inte hem. Jag var så trött igår kväll att jag inte orkade hålla mig vaken ens tills dess att barnen somnat. Jag kämpade med ögonlocken tills Ossian somnat och Didrik kommit och krupit upp hos mig i soffan men Anton och Wilmer fick klara sig själva en stund. Jag tror de sov då Fredrik kom hem i alla fall.
Nu jobb.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, musik, personligt, samhälle
Två saker denna morgon.
Jag vaknade väldigt tidigt i morse. Jag brukar göra det på lördagar. Klockan var fem. Det är inte första gången jag kollar på dubbelavsnitt av Dr Phil en lördagmorgon Tycka vad man vill om Dr Phil men i ett och annat avseende är han en klok man. Jag minns att han provocerade skiten ur mig för en sisådär tio, femton år sedan då han dök upp hos Oprah. Med lite mer livserfarenhet i bagaget har min uppfattning om honom förändrats.
Det första av dagens två avsnitt handlade om män som misshandlar kvinnor. Män som har bristande impulskontroll. Som skyller ifrån sig och framstår som allmänt dumma. I synnerhet då de hamnat i Dr Phils stora fåtölj Och jag blev så jävla förbannad så har kommer ett amatörpsykologiskt utlåtande: Män(niskor) som misshandlar saknar förmåga att kontrollera sina reaktioner. Jag kan se två alternativa anledningar till detta.
Antingen är det något fel på dem helt enkelt. De har någon form av begåvningshandikapp som gör att de inte förmår förstå att de gör någon annan illa och att de själva framstår som allmänt korkade. De är därmed även på grund av biologiska förutsättnignar förhindrade att kontrollera sina impulser. Därmed är de befriade från ansvar från sina handlingar och borde sättas i förvar. Övervakning på livstid. Eller så får de lära sig mekaniskt att kontrollera sig. Om det går. Troligtvis inte.
Alternativ två är att det någonstans har brustit i fostran. De misshandlande människorna har inte fått lära sig att hantera sina impulser. Någon som burit ansvar för dem från början har brustit i ansvar. Eller så har något annat i det sociala kring människan blivit fel. Någon eller några har missat mycket viktiga saker. Och man kan fundera på vem eller vilka som bär huvudansvaret.
Ett tredje alternativ iofs; som kanske är det troligaste, är att problematiken är en fläta av biologiska och soociala faktorer. Men hur man än vänder och vrider på det så hamnar de flesta förklaringar i någon av de två kategorierna ovan. Nog om detta.
Kanske blir det en lite konstig mix i detta inlägg men jag vill dementera ett rykte här. Då jag kom till barnens fredagsdagis frågade deras fröken om vi, alltså jag och Fredrik, ska separera. Det var någon fröken på en annan avdelning som sagt att det var så. Jag tyckte att det var bra att hon frågade rent ut. Dock blir jag ganska sne då de går och snackar en massa sådant på dagiset. Råder det minsta tvivel så ska de väl ställa frågan till oss innan de snackar runt? Herreguu, jag vet ju knappt vad folket som jobbar där heter.
Separationsryktena dementeras å det bestämdaste. Dock kan jag inte låta bli att fundera på var de kommer ifrån. Säkert finns det en och annan som läser här som förstår varför jag funderar på detta 😉 Jag har dock lärt mig att ta struntprat med jämnmod. Finns det någon därute som går och hoppas på någon av oss två så måste jag tyvärr besvika er 😉
Nu fiolkonsert i biblioteket!
Tjing!
Filed under: Allmänt, Bilder, Familj, Hus och hem, husbygge, Husdjur, personligt
Nu är det snart fem månader sedan jag hittade honom. Kall, blöt och halvdöd. Nyfödd, pytteliten och bortstött av sin mamma. Kanske kommer jag att berätta historien här på bloggen någon gång. Kanske.
Laban. Stor har han blivit. Svår att fånga på bild och då kan det hända att en örsnibb hamnar utanför.
Öron ja. Någon sa att han är så vacker med sin smäckra kropp och sina stora öron. Vem kunde tro att han skulle bli sådan..?
Klorna är vassa. Det är de klorna som inte ska riva sönder våra vita fina väggar i det nya huset sedan. Inte heller soffan som vi hoppas kunna köpa någon gång. Vi får sköta uppfostran här i hyreshuset så blir allt bra sedan.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hus och hem, husbygge, musik, personligt, shopping
Bilden illustrerar nutid.
Idag är det studiedag. Alla barn är hemma hos mig. Det enda som är inplanerat är en tur till skolan för Antons fiollektion. Det har börjat helt ok. Halva styrkan har ätit frukost. Dataspelen har startat och Didrik springer runt och gör ‘mååååål’ med en kvarglömd (nja 😉 ) Julgranskula i plast. Fast det är bättre än att han släpar runt med min systemkamera på golvet. Det gjorde han förut. När han inte fick sparka på tangentbordet på min laptop blev han sur och började snacka om att ‘pappa är på jobbet’. Trallallallalaaa det är så roligt jämt 🙂
Mitt tålamod med att leva utan tvättmaskin och diskmaskin har börjat rinna ut. Sedan nyår försöker jag att koncentrera mig på att stå ut. Egentligen är det inga fel på närmiljön i sig. Det är det praktiska. Kranarna i lägenheten fungerar inte särskilt bra heller. Borde felanmälas men det orkas inte.
Bilden ovanför visar en av vår bostads stökigaste hörnor. Kartonger, ren tvätt och kanske lite halvren (vadvetjag). Mina halvnya skor står där i hörnan. Det blev ett par Sorel Caribou till sist. Efter att jag funderat, letat överallt och räknat fann jag en internetbutik i USA som plötsligt hade ett gäng par. Jag gjorde min beställning blixtsnabbt. Nästa dag var de typ.. slut. Jag klickade på måndagen och på torsdagen knackade DHL på dörren. Dagen före julafton. Kanske har jag beställt en något för stor storlek. Jag har använt dem med rejäla raggsockor då det varit kallt. Det har funkat bra. Tyvärr finns modellen inte i halvstorlekar. Det är lite synd.
Inatt drömde jag om vårt hus. Jag drömde att Fredrik och hussäljaren hade lagt vita, blanka klinkersplattor i hela nedre våningen. Jag kom in och såg vad de gjort och blev vansinnig på färg och strukturval (i drömmen var det inte alls fint). Kommentaren jag fick som svar var; ”Varför är du så jävla sur??” Och så drömde jag att jag hade ett stort hål i huvudet också. Mitt i pannan. Skitäckligt.
Nä. Nu utfodring igen. Sedan ska jag ringa och beställa färg till vårt hus 🙂
Famlar i blindo mellan S 0500 Y och S 0502 Y. S 0300 Y ser i alla fall vit ut. Eller kanske lite åt rosahållet. Eller? Livsfarligt. En droppe svart och två droppar gult. Vips har man en huvudstadsnyans. Hjälp.
Snö. Moln. Fjäder.
Inte klokare efter en eriksgata. Färgaffärer. Nordsjövit? ‘Vad är det?’ undrar färgmannen i butiken. Hjälp!
Kom till min räddning! Jag drunknar. I stockholmsvitt.
HJÄLP!
Ja, erfarenhet av falsk krupp har vi i detta hushållet så att det räcker och blir över. Den karaktäristiska hundskallshostan, det hesa ljudet vid inandnig och (den många gånger skenbara) svårigheten att få luft (för falsk krupp LÅTER många gånger mycket värre än vad det egentligen är).
Alla barnen här hemma har haft falsk krupp. Jag minns första gången det hände Anton. Jag hörde det där ljudet från spjälsängen och fattade direkt vad det var. Då var han fjorton månader, hade just börjat på dagis och aldrig varit sjuk i sitt liv tidigare. Den gången slutade det med en kraftig lunginflammation som höll på att ta kol på honom. Efter fyra dagar på sjukhus och diverse akuta åtgärder fick han komma hem men var klen länge efteråt. Detta är en annan historia och berodde knappast direkt på den falska kruppen (men kanske till viss del på den hostmedicin vi hade mot den vilken sjukvårdsupplysningen ideligen rekommenderade oss att hinka i honom mer och mer av).
När barnen har vaknat med krupp har jag/vi kört det vanliga åtgärdsprogrammet med frisk luft, försök att lugna och (det allra bästa) att göra en ångbastu av badrummet. Det brukar funka. Luften brukar finnas där trots det förskräckliga ljudet. Det brukar gå över. De somnar, om än med sitt förfärliga ljud, med luft i lungorna. Vi har aldrig känt att vi behövt åka till akuten.
Ossian är den som varit värst drabbad av falsk krupp av våra barn. Jag vet inte om det kan bero på att han var väldigt mycket förkyld under sitt första levnadsår. Han var i princip aldrig frisk. Då han var 15 månader fick han bronkit. Då var vi på vårdcentralen och fick antibiotika så att han blev frisk. Det är den enda antibiotikakur han ätit i hela sitt liv.
Till saken då. Igår kväll var Ossian lite snorig innan han skulle gå och lägga sig. Han somnade dock men sov oroligt. Ungefär klockan ett vaknade vi av kruppljudet från hans rum. Fredrik gick in och hämtade honom. Han var smått hysterisk och kunde inte få luft. Han hostade inte så mycket utan kippade mest efter andan. Han kunde inte prata så mycket men höll sig över framsidan och försökte förmedla att han hade ont i magen (bröstet skullle jag tro att det var han han hade ont i). Paniken gjorde det hela mycket värre men det var svårt att lugna honom. Vi testade med sval luft men det hjälpte inte ett dugg. Vi tog fram hans älskade Nintendo DS (!! 🙂 ) och han koncentrerade sig på det och det blev något bättre. Då hörde jag att han hade svårt att få UT luften också. Det liksom pyste då han tryckte (!) ut luften. Vi startade duschen och gjorde en ångbastu av badrummet en stund och märkte en ytterligare förbättring på den ljudliga inandningen. Han var ganska blek men läpparna var rosa. Det blev inte inte helt bra av ångbastun utan hans andning var fortfarande påverkad. Detta var det absolut svåraste kruppanfall vi har haft här hemma. Hade jag varit ensam hade jag ringt på en ambulans. Kanske borde vi gjort det ändå. Eller åkt till sjukhuset. I två timmar höll vi på och kämpade för att få till en hyfsat bra andning. Nästa gång (om detta händer igen) ska han till sjukhus. Så är det.
Det jag funderar på nu (och jag vet att jag har kloka och erfarna föräldrar som läser bloggen) är:
– Är det inte märkligt att han får värre kruppanfall nu än han fick förr? Borde inte luftrören s a s bli bättre och bättre (alltså mindre och mindre trånga) i takt med att han blir äldre?
-Kan falsk krupp innebära problem med utandningen också? Eller är det i annat fall något åt astmahållet han har (i kombination med krupp)? Jag har faktiskt funderat över det tidigare men problem med utandningen har aldrig varit så påtagliga som denna gång.
Idag är han hemma med mig. Och mår bra men är förkyld.
Anton fick en stor klubba på sitt kalas.
Så var det måndag igen. Snön är mer brun än vit och mer blöt än kall. Jag arbetar vidare. Låter kanske lite hemligt men det är nog bäst så. Ska ta en snabbis till affen nu och köpa något att käka. Veckan som kommer har ett och annat att erbjuda. Och på lördag ska Anton spela fiol i hörsalen på biblioteket. Inga hockeysammandrag i världen kan hota detta högtidliga tillfälle
Lottas Dagbok 