Lottas Dagbok

För nio år sedan låg han och sov gott i sin kuvös på neonatalavdelningen på Helsingborgs lasarett med elektroder på kroppen och slang i magen och slang i näsan, ovetande om det mesta. Jag tror inte att han mådde särskilt bra just då. Men morgonen därpå mådde han destå bättre då han fått flytta ut ur kuvösen till en värmesäng. På huvudet hade han en liten tomteluva. Sköterskorna kallade honom för Tomtefar eftersom han var den största bebisen på avdelningen med sin 3460 gram och 51 cm. På juldagen åkte vi hem. Snön som yrt hela tiden vi varit inne på sjukhuset var på väg att smälta bort. Andparet som gjort oss sällskap på taket utanför fönstret på vårt rum hade flytt sin kos. Ett nytt liv hade börjat.

Åh vad fint du skriver om din ”julbebis”. Blir alldeles rörd när jag läser! Kram och hoppas han hade en underbar dag!!!!!

Kommentar av Trebarnsmamman 24 december 2010 @ 13:53

Åh.. Tänk att en sån liten kan bli så stor.! Fint skrivet och GRATTIS till Anton i efterskott.
Ludvigs BF var julafton…men det är en annan historia.

Kommentar av Mia 24 december 2010 @ 20:01