Lottas Dagbok

Didrik växer och blir större. Bilden ovan är tagen nu på morgonkvisten då Wilmer och pappan har åkt på hockeyträning i Ljungsbro. Ossian, som också brukar vara med, fick stanna hemma idag. Anledningen är att han hade ett rejält anfall av falsk krupp inatt. Han hade ganska kraftiga kruppanfall då han var mindre men nu var det bra länge sedan. I natt vaknade vi dock av små ‘hundgläfs’ runt tvåtiden. Men det var inte särskilt dramatiskt. Jag tycker att det bästa är att skapa lugn så gott det går eftersom gråt och rädsla förvärrar. Alla våra ungar har haft kruppanfall men Ossians är lite speciella. I vanliga fall brukar det ju rossla mest vid inandning men Ossian rosslar ordentligt både vid in-och utandning. Nu på morgonen är han mest hes.

Igår var jag ledig med Didrik och Ossian. Egentligen skulle de har varit på fredagsdagiset men det går så mycket sjukdomar nu och jag hade en hel del att göra i det katastrofalt röriga nya lägenhetshemmet så.. Till lunch lagade jag mat. Alla som känner mig vet att detta inte vill säga lite 😉 Kyckling (iofs färdiggrillad från affären) och ris med wookade grönsaker (nåja) och jordnötssås (ja.. på burk). det roliga var att barnen tyckte att det var jättegott. det brukar de inte tycka då jag lagar mat. Ossian ropade att ‘köttet var ju jättegott’. Tack för det Tempo Tallen 😉 Hela dagen jobbade jag sedan med diverse hemsysslor.

På bilden: En till kille som växer. En nybliven mobiltelefonägare. En söt och grym sådan. Vid tilfället på väg på pyamasparty i sin nya födelsedagspyamas som kom på posten från farmor och gammelmormor. Tack säger Wilmer!

Fredrik och jag var ute och åt på indisk restaurang här i staden igår kväll. Restaurang Yogi. Med oss hade vi Fredriks forskarkollega Tamer Amin som kommer från Beirut. Jag gillar verkligen inte att prata engelska. Jag tycker att det får mig att låta korkad. Jag tycker inte om när man har en massa saker att säga men inte kan uttrycka lika bra som på svenska. Jag har dessutom blivit jättedålig på engelska nu när jag inte använt språket så mycket de senaste åren. Jag förstår allt såklart men jag tycker själv att jag är usel på att prata. Dock var Tamer Amin en trevlig prick som gillade indisk mat. Själv tyckte jag att det var gott. MEN STARKT!! Mormor vaktade barnen under tiden. Anton var inte helnöjd då han missa de ett disco som han tydligen hade velat gå på. Men, men.. hur många blivande nioåringar har haft en libanesisk forskare som åskådare på sin hockeyträning. Anton har 😉 vet inte om det hjälpte mot discosorgen dock.

Idag blir det lite hemma fix. Till en början i allafall. Sedan får vi se..