Lottas Dagbok

Usch. Det pendlar kan man säga. Ena stunden känns det som att tiden går alldeles för fort och andra som att den står still. Och jag ligger efter med typ allt.

Sitter bland lådor. Minst sagt. Och fler kommer det att bli. Flytten närmar sig med stormsteg och dem mentala stressen.. finns där. Mitt uppdrag som lagledare för Wilmers hockeylag är eftersatt. Jag själv är eftersatt.

Huvudvärken finns där fortfarande. Jag har inga vågor av illamående längre men jag liksom ‘känner’ halva huvudet mellan varven. Det är egentligen inte värk längre utan med som tryckvågor 😉

Helgen har varit helt ok. För utom lite städning och packning har det varit en del hockey. Någon träning för någon och ett träningsläger i Vadstena för någon annnan 🙂 Igår kväll åkte vi till Vastena för en gubbmatch i ishockey. På vägen dit fick vi en åksjuk spya på köpet. Helt förväntat. Anton var på disco i fredags också.

Hade sett fram emot Så mycket bättre som började på tv4 i lördags. Och jag säger som fylking; äntligen! Äntligen ett kul program på tv! Tack för det. Fortsatte med Juno men missade tyvärr slutet (någon som orkar med en liten redogörelse?). Vaknade tyvärr på söndragmorgonen med tomblibooer och pontipinerna vilket gjorde att jag helt tappade sugen för mer tv. Och det var nog bra 🙂 För det fanns ju annat att göra.

På torsdag kommer vårt hus. Jag är lite nervös.

Idag ska jag jobba på att komma ikapp lite. 

Halloj!

Hoppas att det snart blir lite lugnare för er.
Filmen Juno får mig alltid att tjuta, den är bra men så sorglig.
-Hon adopterar bort pojken till den tilltänkta mamman, frid i det huset alltså.
-Juno blir tillsammans med bebisens pappa, förstås.
Allt blir nog egentligen som det var tänkt förutom att adoptiv mamman blir ensamstående.
-Men Junos pappa säger en så stark sak efter förlossningen när hon ligger och är ledsen i sängen på sjukhuset, ”hoppas att du en dag kommer att ligga här på dina villkor.”
-Åh, vad jag tjuter där…Grin-olle!!

Men ”så mycket bättre” var jättekul tyckte jag. Gillar skarpt petters tolkning av Stockholm i mitt hjärta, helt klart annorlunda.

Nu har lille V tröttnat på datavärlden och ålar ner från knäet, såå ha det gött!

Kramiz U.

Kommentar av ulle 25 oktober 2010 @ 13:31

Tack så mycket! Jag var med så länge att jag han uppfatta att mannen i adoptivparet hade någon kris och inte kände sig mogen att bli far.

Jag älskar Petter (som du vet) och ser fram emot att höra hela hans tolkning av DiLevas Dansa din Jävul nästa vecka 🙂

Kommentar av Lotta 25 oktober 2010 @ 15:14