Lottas Dagbok

Barnen är ju som bekant (för den som hängt med i bloggen under dagen) sjuka. Det mesta har varit under kontroll men Antons feber har varit svår att få ner. Det har blivit värre och värre och hans huvudvärk har plågat honom så att han har skrikit och han har till och med yrat lite tror jag.

När klockan passerat 22 och vi hade konstaterat att febern inte brytt sig om varken det senaste Alvedonet eller den senaste Iprendosen så slog jag en signal till 1177. Först fick jag vänta i typ tre kvart. Var på fjortonde plats först och jag tror att sköterskan gick och fikade när jag hade könummer tio för där satt jag fast jättelänge. När jag kom fram hände inte mycket vettigt förrän jag blev kopplad till barnkliniken och fick prata med snälla Gabriella (som jag ju träffat tidigare vilket hon också mindes). Anton blev ordinerad en smärtdos av diverse febernedsättande medel vilken han svarade på. Detta följdes upp vid ca halv ett i natt. Nu ligger han i sängen och är svalare men vi kommer att ha ytterligare en kontakt med barnkliniken vid halv sju i morgon bitti. Klockan fem ska han få en till anpassad dos och om tillståndet är oförändrat kan det bli ett läkarbesök i morgon. Men vi hoppas på bättring såklart.

Det är lite lurigt det där med ljuskänslighet och att inte kunna böja hakan mot bröstet. Alltså det som indikerar hjärnhinneinflammation. Hög feber gör ju också barnet ljuskänsligt och gör att det gör ont att böja fram huvudet plus att allmäntillståndet blir kasst. Så det är inte lätt att veta vad som är felet. Dock kan läkarbesök på obekväma tider göra mer skada än nytta (fatta mig rätt) så går det att undvika dem så är det det bästa för alla. Jag gillar den varianten som vi testat nu ikväll. Anton slapp gå upp och klä på sig och åka till sjukhuset och vi testade en åtgärd via telefon (något jag aldrig skulle gjort på eget bevåg) och utvärderade sedan (men visst hade vi fått åka in om det inte fungerat såklart). Egentligen tycker jag att sjukvårdsupplysningen borde jobba på det sättet i stället för att bara sitta som en propp mellan allmänheten och sjukvården och läsa innantill i ett dokument som jag själv kan googla mig fram till.

Ja, ja.. fortsättning följer.