Lottas Dagbok

Det har helt enkelt inte funnits så mycket tid för bloggande de senaste veckorna. Därav sparsamma uppdateringar. Dock kan aktiviteterna under denna tidsperiod sammanfattas i katergorin ‘uppsatsarbete’.

Handledaren återkom med sluthandledningskommentarerna katastrofalt sent så det blev otroligt lite tid kvar att förändra något i uppsatsen så jag satt med uppsatsen hela den gångna helgen. Måndagen ägnade jag åt att läsa de uppsatser som vi skulle lämna olika typer av opponeringar på (samtidigt som Fredrik och jag gjorde en resa till Stockholm för att uträtta en del ärenden. återkommer om detta 🙂 de var bara att ladda med medicinskt tuggummi och läsa, läsa, läsa..) Igår skrev vi ihop våra opponeringar, jag och min uppsatsskrivarkollega som bor på Gotland 🙂

Under eftermiddagen igår var vi i Berg Slussar på kanalvandringseftersamkväm då Wilmers klass hade knatat från Ljungsbro till Berg under förmiddagen. Jag hade laddat med hämthjälp av de små barnen och palnderat tiden i detalj så att jag skulle hinna hem till uppsatsseminariet som började kl. 18.00.00 *piiiiip*. Vi lämnade picnicen till sitt öde i god tid för att slippa stressa. Det vi inte hade räknat med var KÖBILDNING PÅ MOTORVÄGEN på grund av asfaltsarbete. Ni som känner oss IRL eller har följt bloggen sedan länge vet att detta är exakt den typ av fiaskosituation som vi ofta hamnar i.

Köerna ringlade sig från avfarten vid Tornby hela vägen förbi Linköping och sedan även så långt mitt öga kunde nå då vi äntligen fick svänga av motorvägen. Det var total anarki på vägen och bilar försökte tränga sig förbi på vägrenen för att sedan köra fast där det stor skyltar ivägen och därmed försöka tränga sig in i kön igen. Folk var förbannade och tutade och vevade och allmänt kaos rådde.

Det rullade lite sakta framåt perodvis. Annars stod det helt stilla. Jag funderare allvarligt på om jag skulle hoppa ut och springa resten av vägen hem. Eller simma över Stångån och be någon hämta mig i hamnen. Fredrik tyckte inte att det var någon bra idé. Med facit i hand så hade han rätt. Morsan föreslog att jag skulle ringa och begära poliseskort. Eller hur va? (som min mattelärare på högstadiet brukade uttrycka sig)

För att göra en lång historia kort; jag hann! Jag sprang från bilen där morsan och farsan hade mött upp med ungarna hemma, in och hämtade datorn och papper jag behövde. Körde i 100 genom Tallis. Hivade upp ytterdörren till morsans och farsans hus. Stängde den INTE bakom mig. Tog inte av mig skorna och jackan. Loggade in på Distansakdemin samtidigt som dingdongklockan i vardagsrummet slog 18.00.00 *piiiiip*.

Seminariet löpte på fint. Det var som vanligt; himmel och helvete. Jag var förbannad som vanligt. Internetseminarium har sina för och nackdelar. Inga övriga kommentarer till detta  😉

Så..

One giant step for me. No leap at all for mankind 😉

Nu ska jag skriva CV och leta jobb!

Åhhh vilken tur att du hann! Men du en sak, du behöver inte känna dig ensam om ”vardagskatastrofer”

Kommentar av Trebarnsmamman 02 juni 2010 @ 11:14

Ja det var tur 🙂

Nae.. det gör jag inte heller. Dock ska sägas att de värsta av våra vardagskatastrofer inte har karaktären att de går att redovisa i detta forum 😉

Kommentar av Lotta 02 juni 2010 @ 11:17

HJälp– Blir helt galen att bara läsa! Tur att du hann! Kram

Kommentar av Mia 02 juni 2010 @ 19:36

Hjälp! – sa Bill. Hjälp var ordet! – sa Bull 😉

Kommentar av Lotta 02 juni 2010 @ 23:33