Lottas Dagbok

Tack!

Jag tror inte jag fått så många grattisar någonsin tidigare på någon födelsedag som jag fick igår. Jag antar att jag till stor del har facebook att tacka för det. Jag fick även kort med snigelpost och ett långt samtal med en person jag inte pratat med på jättelänge. Jag antar att jag har facebook att tacka även för detta ;-)Födelsedagen bestod förövrigt mest av skrivande eftersom vi har en nära förestående inlämning. Jag hade riktigt bra flow igår faktiskt och nu har jag skrivit färdigt.

Jag hade även den ömma modern på besök med ett par små paket på förmiddagen. Dessutom fick jag (dock inte i inslagen form) ett löfte om att mor och far ska se till att vå bil blir fixad (vilket inte vill säga lite med nya sommardäck inkluderat). Modigt att våga lova det utan att ha sett slutnotan 😉

Av min fina familj fick jag en middag på kinarestaurang i födelsedagspresent. I går kväll tog vi bussen in till staden med alla förväntansfulla barn i släptåg för att avnjuta denna måltid. Det var ett litet äventyr. Barnen åt jättebra fast Didrik åt mest ris. Alla gillade glassen. Ossian undrade varför killen som delade ut maten hade klänning 😉 Jag tror att han menade förklädet men jag vet inte säkert.

Maten var väldigt god. Jag har verkligen längtat efter kinamat i ett par veckor. Det är en storfavorit. Jag vet att min smak inte är något vidare sofistikerad men jag gillar sushi också faktiskt. Och en hel del annat 😉  Jag valde ‘tre små rätter’. Det var en rolig upplevelse. I synnerhet med avseende på formen på det man fick på tallriken. Bland annat fick man två stycken små ‘rumpräkor’ (någon med än mer livlig fantasi än jag kan säkert få det till något annat också 😉 ) Eller vad sägs om en friterad banan med bara en kula 😉

På vägen hem åkte vi med en ganska stollig busschaufför som nästan körde på en cyklist. Han tvärbromsade med bussen full av passagerare för att han skulle gestikulera åt killen på cykel.

Så nu är man trettiofyra då. Huu.. Det känns inte riktigt som att man behöver fler födelsedagar nu. Iofs är det tur (för oss 😉 ) att både jul och födelsedagar finns. Som nu när bilen var på väg till skroten eller i julas då teven gick sönder. Mina egna personliga behov av vissa saker växer sig tyvärr större och större hela tiden. Hade det inte varit för bilen så skulle jag nog ha önskat mig ett besök hos tandläkaren. Eller något mot mitt förskräckligt förfallna ansikte. Kamera kommer jag nog att få vara utan. Men jag har ju mobilen. Hmm..