Lottas Dagbok

Usch alltså. I natt drömde jag världens ångestdröm. Knappt att jag vågar berätta här. Men jag bjuder på lite.

Drömmen utspelade sig här i vårt område. I de gamla delarna av området. Där den gamla affären och kiosken låg tidigare. Överallt stod det personer som såg ut som Arafat med k-pistar som de riktade mot huvudet på ‘alla’ passerade. Det var inte så många människor i drömmen utan mest jag själv och det i drömmen anonyma sällskap om två tre personer som jag hade med mig. I drömmen var de bekanta till mig men jag kan inte nu i efterhand säga att det var personer från verkligheten. Det förekom även andra människor förutom k-pist-gubbarna och mitt sällskap men inga som var synliga men man hörde ljud från dem. Det var även en Arafat-kvinna utan k-pist som jag vid ett tillfälle i drömmen hade ett samtal med.

Det mesta av innehållet i drömmen rörde sig kring att jag i den ovanstående beskrivna kontexten tappade bort mina prylar (mobil, nycklar, annat som jag inte minns nu), och mitt sökande efter dessa. Vissa delar av drömmen utspelar sig i några bunkrar/fängelsehålor/guvetvad som i drömmen fanns i anslutning till området. Det var i en av dessa hålor som jag träffade Arafat-kvinnan. Hon skulle hjälpa mig att hitta mina saker. Hon var lite snäll fast hon tillhörde motståndarlägret.

Jag vet inte hur många gånger under natten som jag haft en ‘gevärspipa’ vid tinningen. Märkligt nog hade jag inte den där lättade känslan då jag vaknade som man kan ha då man drömt något riktigt hemskt.

Drömtydning? Någon?