Lottas Dagbok

Vi var ju hos optikern igår Anton och jag. Antons fröken i skolan tyckte att vi skulle göra ett besök där för hon tänkte att ett par glasögon skulle kunna vara honom till hjälp i skolan. Han har sina ögonproblem som är opererade nu, men vissa delar av den problematik han har med ögonen går inte att göra något åt. Det är så, och det har vi accepterat. Anton själv vet ju inget annat så för honom är det som det är. Nu behövde jag själv gå till optikern för att få nya linser så då bokade jag en tid till Anton också.

Även om de sagt på ögonkliniken att Antons syn är bra så trodde jag nog kanske att han skulle behöva glasögon nu ändå. Men det behövde han inte 🙂 Det är klart att en enkel lösning är alltid välkommen men på en kille som min Anton skulle det nog brillor innebära en del besvär också. Och han är inte alls sugen på att ha några själv minsann.

Själv hade jag ingen förändring alls på min syn. Den kommer nog inte att förändras mer åt det håll som den förändrats tidigare. Jag är närsynt och ganska mycket astigmatisk. Jag var sugen på att testa dygnet-runt-linser denna gången. Alltså sådana som man kan sova med. det visade sig att den linstyp jag har haft de senaste fem åren ÄR en dygnet-runt-lins. Tänk så mycket tid jag lagt på att plocka ur och i dessa små plastbitar i ögonen 😉 Nog om detta.

I tisdags kvall var Wilmer och jag och tittade på Antons Innebandyträning. Wilmer är nästan alltid jätteduktig i sådana sammanhang. Han hänger bara med liksom.

Efter träningen passade han på att rita lite på ‘griffeltavlan’. Som torkduk hade han sin tygduk som han fått då han var på LHC – Djurgården. Han passade på att skrynkla ihop trasan lite extra där. Kanske hade han på känn vad som var på gång. Nu blev LHC utslagna igår kväll och jag kan väl erkänna att jag själv inte hade mycket hopp ens innan gårdagens match startade. Så va´rä mä´t.. som man brukar säga i dessa trakter.

I övrigt då…hmm.. Min mage är halvt ur lag igen. Det verkar har blivit ett mer frekvent bekymmer i det senaste. Döbesvärligt! Det är precis som att när det är lite för mycket jobb och lite för mycket annat så.. ja. Jag brukar kämpa magont till trots men jag är så trött också! Det blir så himla jobbigt att komma igång med skrivandet. De första två dagarna i denna arbetsvecka var jag så himla duktig men sedan blev jag halv utslagen (nåja 😉 ). Hur som helst så är det bättre idag igen. Det brukar ta en tre, fyra dagar. Hemskt att jag måste skriva ‘brukar’ här.

Sedan är det den förskräckliga bilen igen; nu funkar inte vindrutetorkarna på framrutan alls. Det är ju liksom lag på att man ska fungerande vindrutetorkare så det känns lite som en smärre katastrof. Måste åtgärdas i det snaraste!

Ja, ja.. nu ska jag ta och söka lite artiklar och läsa på om semistrukturerade intervjuer. Vi får väl se om jag kommer någonstans. Troligtvis inte.