Wilmer har spelat sin första cup idag. Visst ser det i alla fall ut som att han hade lite kul?
I bilen på vägen hem frågade vi vad han tyckte om cupen. Vär son är sig lik:
”Det var lite sisådär. Jag blev lite trött efter ett tag och så svettades jag och det började klia.”
Didrik har växt i sin fina julklappsdress nu.
Ossian (som gärna ställer upp på bild så länge han får vara i mitten av den) ”vill också ha en clowndräääkt” men får nöja sig med arvegods. ”Hej då Doktor Blåshål!” ropar han efter Didrik som står och knögglar ihop plastmuggar för att han ska få nöjet att öppna sopskåpet och lägga dem i tunnan. Duktig Ossian ränner efter och försöker samla ihop dem och lägga in dem i det rätta skåpet igen.
..i en något större syskonskara får man klara sig själv mycket. Resultatet blir att man lär sig kämpa för att komma dit man önskar, skulle jag tro. Får man ingen hjälp så får man reda sig på egen handhelt enkelt. Särskilt mycket vuxenuppmärksamhet kanske man inte får (mer än kanske på någon blogg någonstans).
Didrik älskar sport. Verkligen. Utan särskilt mycket uppmärksamhet från de vuxna slipper man även påtryckningar och påprackade vuxenintressen. Där av kan jag, som inte gillar när man inte får en chans att se vad barnen verkligen själva vill och som faktiskt inte heller är så jätteintresserad av sport på det sättet, säga att detta är något han valt helt sjäv. Utan att gräva ned sig i den sociala inlärningsteorin alltför mycket bör dock vidhållas att det förekommit en hel del sport i hemmet under den tid han bott här 😉
I morse skulle Wilmer och pappan dra på hockeyträning i Ljungsbro.
Didrik hade gärna följt med 😉
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Kändisar, Melodifestival, musik, personligt, Tävling, TV
Jag har lite kass koll på melloläget detta året. Men det är ju grand finale i kväll så då kanske jag måste säga något i alla fall. Fick googla startfältet för mer info. Helt off.
Vet inte riktigt vad jag ska säga. Barnen gillar Manboy i alla fall..med han.. Eric Saade.
För att detta inte ska bli ett helt onödigt inlägg kommer här en bild:
Efter att ha skjutsat pappan till jobbet på CC så städade barnen i vardagsrummet. Intressant 😉
Barnen som varit sjuka under veckan är ok nu. Idag har de varit lediga. Wilmer också. Anton fick en sista vilodag, och ska tillbaka till skolan på måndag. Vi har varit på en biltur till Åtvidaberg. Kändes gudsförgätet. Så även Grebo.
I kväll har jag och ungarna varit iväg och käkat hos mor och far. Fredrik jobbade på CC. Sedan har jag lyssnat på ungarnas väsen ett tag och badat dem. Sedan tjafsade vi om vad vi skulle kolla på på tv. Och de droppade av en efter en.
Kvar satt jag i soffan med sovande ungar kring, och på, mig själv. Men jag klagar inte minsann. Jag har haft en trevlig kväll. Det är fantastiskt vad den nya elektroniken har att erbjuda. Man behöver aldrig vara ensam nu för tiden 😉 (..och när jag läser föregående mening känner jag att jag måste förklara att jag menar Internet 😉 )
25 augusti 2009. Mobbefoto.
”Men det är inte mitt fel att det gick som det gick. Jag gjorde ju inte arbetet, jag hade bara ansvaret för hela bygget..”
-Inge Bronner, Bronson Bygg (från Fuskbyggarna, TV4, 100310)
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, Hus och hem, husbygge, Jobb och plugg, personligt, TV
Torsdag.
Dagen efter att vår husfirma (det säljkontor som vi köpt vårt hus av men inte vår säljare dock) var med i TV. Fuskbyggarna på TV4. Ingen vidare kommentar till detta mer än att jag verkligen tycker synd om paret som råkat ut för den förskräckliga entreprenören som skulle bygga deras hus men gjorde ett värdelöst jobb och inte tar ansvar för det nu efteråt. Fy skäms Bronson!!
Vi håller just nu på och söker efter en entreprenör som det går att lita på. Eftersom det är vi som är kunder (och INTE Sjödalshus) som är avtalspart i relation till entreprenören så är det superviktigt att man kollar upp företagen man anlitar noga. Så att man inte råkar illa ut 😉 Så är det när man har en generalentreprenad (vad Timell fick ‘totalentreprenad’ ifrån i programmet kan man ju undra över för sådant sysslar inte Sjödalshus med). Fortsättning följer..
Idag var det min tur att få jobba. Egentligen. Men eftersom de var bara Anton som skulle var hemma egentligen så tyckte jag att det inte var någon större fara. Han kunde vara hemma med mig. Lugnt. Eller hur?
Men nu föll det sig så.. att när jag skulle dra iväg till dagmamman och lämna de små så började Didrik hosta. Och han slutade inte förrän han hade spytt ner sin overall. Eftersom det är jumpadag på torsdagar, och Ossian älskar jumpa, så hade vi brottom dessutom. Kräkbollen fick åka med och sitta kvar i bilen medan jag lämnade Ossian, och samtidigt fick veta att jumpan var inställd för att salen var full av skolbarn på grund av studiedagen som tydligen är idag.
Sjukisar 🙂
Wilmer verkar vara immun mot de flesta virus som florerar just nu. Alltid nå´t. Och skönt för honom själv också.
Jobbat har jag gjort en liten stund medan Didrik sov. Men jag hann inte så värst mycket. Tyvärr.
Håll en tumme för att den entreprenör vi helst vill ha och enbart har goda referenser på, kan tänka sig ta sig an vårt husbygge.
Här syns han i min mössa från 8848.
För övrigt kan man se honom plocka lecakulor i blomkrukorna som han sedan svingar iväg ut i hallen med sin snorgröna innebandyklubba.
Eller så kan man beskåda och höra honom riva i grytskåpen i köket för att sedan använda grytlocken som cymbaler. Med en träslev som hjälp får han till ett helt trumsätt.
Måtte han bli sugen på att sova lite middag snart 😉
Måtte detta virus ta sin säng och gå snart.
Jag har fortfarande tre stycken hemma och sjuka. Ingen feber på de små längre men hur mycket grönt snor som helst. Och en förskräcklig hosta.
Idag är det jag som är hemma med dem. Detta betyder att jag inte kommer att få så mycket jobb utfört. Hoppas dock att det blir min tur att jobba i morgon (även om det är korkat att hoppas på något sådant).
Eftersom våren ser ut att vara i antågande nu (..amen.. kom igen nu! nå´n gång måste ju skiten smälta!) så är det lite lättre att hålla näsan ovanför ytan.
Ossian är ganska hängig fortfarande.
Igår kväll var jag med Wilmer borta i skolan på instrumentvisning. Det var Kulturskolan som var där och promotade. Wilmer, som har sådan god koll på läget, kom hem från fritan och stack en lapp under näsan på mig och förkunnade att han minsann skulle gå tillbaka till skolan igen i kväll, och att jag skulle förlja med. Så det var bara att dra på sig lasorna och hänga med 😉
Wilmer har tjatat om att han vill spela trummor sedan han var ungefär tre år. Det var alltså trummorna som hägrade. Han sprang förbi alla andra instrument för att ställa sig i kö för att prova trummor. Han tyckte att det var kul att testa dem. Visst. Men jag tror inte att det var riktigt som han hade föreställt sig. Jag tror att han trodde att han skulle kunna sätta sig på pallen och vara någon sorts rocktrummis på en gång. Så efter trumspelningen var han öppen även för att testa andra instrument. Jag sprang dock ganska snabbt förbi de rum där det visades blåsinstrument för jag tycker att vi haft nog med kräksjukor den gångna vintern, även om jag tycker att klarinett är ett bra ‘barninstrument’ 😉
Wilmer testade dragspel och cello. Sedan fick jag nästan tvinga honom att ställa sig i kö för att testa de vanliga små fiolerna. Jag skulle ju önska att barnen valde något instrument som de själva kan bära med sig och som de kan öva på hemma, och som ger ifrån sig en melodi (alltså, helst inte trummor). Och Wilmer gillade fiolen mer än trummorna (!!!).
Anton har ju velat spela fiol sedan länge men han var ju sjuk igår så han kunde inte vara med på instrumetvisningen. Men när jag kom hem med Wilmer tog jag med mig Anton bort till skolan en sväng också, så att han fick lov att testa fiolen. Han berättade för fiolfröken att han hade tänkt öva i källaren hemma hos mormor och morfar.
Så.. nu har vi snart en egen liten stråkduo här hemma skulle jag tro. Kan kanske utvecklas till en kvartett såsmåningom 😉
Lottas Dagbok 