..i en något större syskonskara får man klara sig själv mycket. Resultatet blir att man lär sig kämpa för att komma dit man önskar, skulle jag tro. Får man ingen hjälp så får man reda sig på egen handhelt enkelt. Särskilt mycket vuxenuppmärksamhet kanske man inte får (mer än kanske på någon blogg någonstans).
Didrik älskar sport. Verkligen. Utan särskilt mycket uppmärksamhet från de vuxna slipper man även påtryckningar och påprackade vuxenintressen. Där av kan jag, som inte gillar när man inte får en chans att se vad barnen verkligen själva vill och som faktiskt inte heller är så jätteintresserad av sport på det sättet, säga att detta är något han valt helt sjäv. Utan att gräva ned sig i den sociala inlärningsteorin alltför mycket bör dock vidhållas att det förekommit en hel del sport i hemmet under den tid han bott här 😉
I morse skulle Wilmer och pappan dra på hockeyträning i Ljungsbro.

Didrik hade gärna följt med 😉
2 kommentarer so far
Lämna en kommentar


Snygging!!!
Kommentar av Ulle 14 mars 2010 @ 13:23Där har han lite att växa i!
Ja. Han få växa i minst fem år för att kunna ha den där jackan. Den är Wilmers 🙂
Kommentar av Lotta 14 mars 2010 @ 21:42