Lottas Dagbok

Innan vi skulle åka till Skåne senaste helgen så hittade jag sladden som jag behöver för att föra över data från mobilen till datorn. Den var ju försvunnen ett tag och den dag som Didrik blev 17 månader hade han kräksjuka och jag höll mig på behörigt avstånd med mobilen i högsta hugg. Nu passade jag på att tömma mobilen helt på bilder så att jag kan fylla den med nya 🙂

Så här pigg och kräksjuk var han i alla fall på sin 17-månadersdag:

Jag tyckte att det var på tiden att redovisa nu när han snart blir 18 månader. Hoppas vi är friska då 🙂

Nu när Didrik är 17 (och en halv) månader har han börjat säga lite annat än bara ‘mamma’ och ‘babba’. Jag har för förstått att han försöker sig på både ‘blöja’ och ‘bilar’. Wilmer ropade han på häromdagen, och Wille som är dagmammans hund.. och en del annat. Naturligtvis inte helt rent dock.

I går kväll klättrade han äntligen ner för trappan från övervåningen istället för att stå där och tjata och skrika tills man kommer och lyfter ner honom. Han har länge kunnat backa ner från stolen och soffan och så, men inte vågat sig på trappan. Men nu så 🙂

Han är en kille med humör må ni tro. Envis verkar han vara. Och så kan han komma ut i köket när vi sitter där och ‘hoho’:a och ‘ojojoj’:a och peka och vilja att man ska följa med. Då kan det var så att han släckt en lampa som han inte lyckas tända igen, eller så har någon bytt kanal på tv:n till något som han inte vill kolla på. Om det är något med tv:n så kan han komma bärande på och viftandes med fjärrkontrollen också (och nu tror alla följdaktligen att ungarna hör inte gör annat än glor på tv, men så är naturligtvis inte fallet).

Så är det just nu.