Hon fyller ett år i dag minsann!
Grattis, grattis från oss i Linköping!
Nu ska de få hjälp, de ”gscheun-veida”. Kan de behöva.
..och kolla vilken blick han har, den där.. hmm.. va´ heter han nu.. 😉
I skuggan av rapporteringen från det jorbävningsdrabbade Haiti fann jag lite andra nyheter:
Hittade detta. Klart att sådant förekommer och jag ska inte neka till att även jag ibland funderat på att testa en annan kostym 😉 Läser dessutom ett par som man ibland kan fundera på huruvida de verkligen är på riktigt.
Hittade även ett bajsbråk som jag log lite åt, och som säkert kan roa någon.
Och så har en pojke blivit påkörd av ett tåg i Teeeby! Hu, så hemskt!
Denna pinsamt formulerade nyhet fick mig att krypa lågt in under filten.
Japp. Nu nytta 🙂
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, personligt, Resor och utflykter, sport
Han har dessutom missat ett kalas på grund av vårt (mitt?) dåliga minne.
Annars har vi varit i Vadstena idag i isahallen där. Den är varm å go´. Vi var där med två andra familjer. På kvällen har vi grillat hos den ena 🙂
En konst.
Det mesta har blivit bättre sedan vi lade i en högre växel i påläggsfrågan. Motvilligt stoppar han i sig det han måste. Och ett vitaminpiller om dagen. Det har givit resultat, både på aptiten, lusten och orken. Dock inte särskilt mycket på välvilligheten till att äta pålägg på frukostmackan.
.. jag är vaken.
Hittade en dikt skriven av Karin Boye. Hade tänkt klippa in den men sidan den låg på upplyste om att det är minde än sjuttio år sedan Karin Boye avled så det är förbjudet att sno texten. Hon dog 1941 så nästa år kanske det kommer ett poetiskt inslag här.
I dag blir det uppsatsarbete. Pedagogikuppsatsen måste bli klar. Nu har den andra uppsatskursen startat också.
Det är mycket i görningen här hemma nu. Det känns som att man sitter i en stor härva av lösa trådar som ska knytas samman med varandra. Och det är viktigt att det blir rätt, men inte lätt för alla tåtar ser likadana ut.
Går inte in på detaljer. Har lärt mig att det inte är så smart i vissa fall 😉
Jag är skapligt sugen på att se den nya filmen Snabba Cash, (”Ni vet att klacken representrar de falliska element som ni kvinnor kuvas under..” säger Joel Kinnamans rollfigur medan han klipper sin bordsdams dojja och drämmer den i bordet.. 🙂 troligtvis strålande..). Har inte läst Jens Lapidus bok, men det ska jag (när jag får råd att köpa den).
Now work..
Sitter och fryser på jobbet.
Funderar starkt på att starta ett eget elbolag. Det är verkligen rätt marknad att satsa på just nu. Elbolagen kan höja och höja sina priser. Folk betalar oavsett. Många andra bolag går ju lite knaggligt i dessa lågkonjunkturtider så om man ska satsa på något just denna veckan så är det nog elproduktion.
Så jag tänkte skaffa mig en motionscykel och koppla en sladd till den. Ungarna ska nog också varsin.
Lottiska Verken i Tallboda AB. Kom och köp ström!
Inte för att det egentligen var mycket till storm men det är som att jag känner snålblåsten vina runt öronen mest hela tiden just nu. Kanske är det tillfälligt, eller så har det blivit ett normaltillstånd.
Förra veckan vakande jag fler gånger efter att ha drömt otäcka och verkliga drömmar. Kanske var det för att det var trångt i sängen och jag vaknade ofta som jag kom i håg det jag drömt. Typ så.. som att man ligger vaken ett tag och sedan somnar om och sedan vaknar på morgonen och minns massor av detaljer i drömmen. Så var det den här natten.. jag vaknade och låg vaken jättelänge och funderade, och sedan somnade om. Jag minns ingen dröm idag dock.
I alla fall.
I en av förra veckans drömmar stod jag i köket i huset vi bor i nu. Familjen var hemma men bara jag var i köket. Jag försökte kalla på de andra för det var ett uppseedeväckande blåsväder ute. Det blåste typ som Gudrun eller Per 😉 men vinden tilltog hela tiden. Nu kom någon ut i köket men jag minns inte vem det var. Någon vuxen tror jag i alla fall att det var. Det var ett märkligt ljus i köket. Jag sa: ”Kolla vad mycket det blåser ute..!” sedan lade jag handen mot köksfönstret. Just som jag gjorde det så började fönstret att vibrera. Det vibrerade mer och mer och det blev mörkt i köket. Vinden hade uppnått någon extrem styrka… kanske var det någon tyfon som gick förbi eller något sådant. Jag var ensam i köket igen. Hela tiden med handen mot fönsterrutan. Efter en liten stund avtog vinden och det konstiga ljuset kom tillbaka. Ute såg det annorlunda ut. Vi gick ut genom ytterdörren. Jag gick först. Utomhus såg det ut.. just så som man sett att det såg ut i Thailand och på Sumatra efter att Tsunamin hade gått fram där efter julen 2004. Lerigt, tomt.. Det märkliga var att husen stod kvar. De terracottafärgade tegelhusen på vår gata stod kvar. Det mesta annat var det bara skit kvar av.
Sedan minns jag inte mer. Jag antar att jag vaknade eller något.
I verkligheten är det vackert ute nu. Kallt, vitt och vackert.
I bakgrunden: Vår grannes terracottafärgade tegelradhus.
Just detta inlägg kanske egentligen hör hemma på andra sidan men jag är så jävla trött på att hålla på och gömma mig för att andra ska bli nöjda.
Just nu är jag så arg på allt att jag skulle vilja skriva här varför. Men det skulle inte bara få konsekvenser för mig själv utan för en stor hög människor som inte gjort en själ förnär, så jag kan inte göra så. Och det är jag så förbannat trött på. För att inte tala om risken det skulle innebära att få skulden för något man omöjligtvis kunnat varesig orsaka eller kontrollera.
Jag är less på att vara lättlurad. Eller snarare på att man tror att jag är det (eller det kanske man är då.. som en självuppfyllande profetsia liksom..). Kanske får jag skylla mig själv eftersom jag låter det vara så.
Men, men.. what goes around comes around har jag hört. Jag fortsätter att tro på att det faktiskt är på det viset 👿
Hade tänkt illustrera med en bild på Supersurasunksara, men det fanns ingen. Sedan tänkte jag ta en på Silversara istället för det skulle nästan ännu bättre ge en bild av vad jag menar i inlägget ovan. Dock fanns det ingen utan den jävla fula Stålhenrik på så jag skiter i det.
Lottas Dagbok 