Inte för att det egentligen var mycket till storm men det är som att jag känner snålblåsten vina runt öronen mest hela tiden just nu. Kanske är det tillfälligt, eller så har det blivit ett normaltillstånd.
Förra veckan vakande jag fler gånger efter att ha drömt otäcka och verkliga drömmar. Kanske var det för att det var trångt i sängen och jag vaknade ofta som jag kom i håg det jag drömt. Typ så.. som att man ligger vaken ett tag och sedan somnar om och sedan vaknar på morgonen och minns massor av detaljer i drömmen. Så var det den här natten.. jag vaknade och låg vaken jättelänge och funderade, och sedan somnade om. Jag minns ingen dröm idag dock.
I alla fall.
I en av förra veckans drömmar stod jag i köket i huset vi bor i nu. Familjen var hemma men bara jag var i köket. Jag försökte kalla på de andra för det var ett uppseedeväckande blåsväder ute. Det blåste typ som Gudrun eller Per 😉 men vinden tilltog hela tiden. Nu kom någon ut i köket men jag minns inte vem det var. Någon vuxen tror jag i alla fall att det var. Det var ett märkligt ljus i köket. Jag sa: ”Kolla vad mycket det blåser ute..!” sedan lade jag handen mot köksfönstret. Just som jag gjorde det så började fönstret att vibrera. Det vibrerade mer och mer och det blev mörkt i köket. Vinden hade uppnått någon extrem styrka… kanske var det någon tyfon som gick förbi eller något sådant. Jag var ensam i köket igen. Hela tiden med handen mot fönsterrutan. Efter en liten stund avtog vinden och det konstiga ljuset kom tillbaka. Ute såg det annorlunda ut. Vi gick ut genom ytterdörren. Jag gick först. Utomhus såg det ut.. just så som man sett att det såg ut i Thailand och på Sumatra efter att Tsunamin hade gått fram där efter julen 2004. Lerigt, tomt.. Det märkliga var att husen stod kvar. De terracottafärgade tegelhusen på vår gata stod kvar. Det mesta annat var det bara skit kvar av.
Sedan minns jag inte mer. Jag antar att jag vaknade eller något.
I verkligheten är det vackert ute nu. Kallt, vitt och vackert.

I bakgrunden: Vår grannes terracottafärgade tegelradhus.
Kommentera so far
Lämna en kommentar

