Jag vet inte om det är möjligt, men den är nog ändå lite ljusare än den var förra året.
Jag bläddrar tillbaka ett år i tiden för att se om jag kan hitta någon länk men hittar ingen som passar. Dock skrattade jag lite åt detta inlägg. Skulle jag ta samma bild på högen av bandy- och hockeyklubbor detta år så skulle det vara dubbet så många i den 🙂 Men jag har inga sådanadär tvätthögar nu. Alltid nå´t.
Filed under: Allmänt, bebis, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, Mat, personligt, shopping, sport
Anton är hos kvar hos mormor. Han är fortfarande hängig. Han spelar dataspel, äter köttsoppa och dricker coca cola. Han ska inte gå till skolan i morgon heller. Tyvärr missar han avslutningen. Men det har ju hänt förr.
Wilmer ser fram emot skolavslutningen i morgon. Han ska ha skjorta på sig 😉
Ossian vill bara åka pulka nu när snön ligger vit ute. Idag har de varit hos sin dagmamma, han och Didrik.
Didrik har lagt ett nytt ord i sitt förråd som han använder flitigt i alla sammanhang; BOM!!
Själv har jag jobbat ihjäl mig. Och jag har haft den värsta hjärtklappningen jag haft på många år, just då jag skulle köra ut bilen ur garaget med Ossian och Didrik stående innanför bakluckan (för att det är för trångt att komma in i bilen från sidorna måste de stå där bak så att jag inte ska backa på dem). Men jag kan ju det där med hur man ska andas för att det ska gå över snabbt. Så det gick bra ändå. Sedan efter att jag hade jobbat så drog jag till banken och fixade lite, och till Apoteket. Sedan skulle jag bara smita förbi och kolla på en grej som vi ska ge Anton i födelsedagspresent. Så nu är det (prutat och 😉 ) klart. *katching*
I kväll har vi käkat gårdagens pizza. Egentligen hade Anton avslutning på sin hockey idag. Men han var tvungen att utebli idag. Det är skönt med en kväll utan aktiviteter.
Nu sover ungarna och vi softar vid tv:n.
Pulkaföraren har ätit pizza.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Hälsa, Mat, personligt, Resor och utflykter, sport
Ja.
I morse var vi i Ljungsbro för en liten miniturnering i hockey. Wilmer spelade i gröna laget 🙂
Anton, som ju mådde tjyvtjockt igår kväll, mådde bra på morgonen då han vaknade. När vi var på väg till Ljungsbro började han må konstigt igen, och mina föräldrar fick ta bilen och komma ut och hämta honom. Jag hade en riktigt stressad stund med en missnöjd Didrik i vagnen och en Anton som inte mådde bra. Tur att man kan köpa fika där för det gjorde att jag i alla fall kunde håll Ossian i schack.
Wilmer tyckte att det var sådär kul att spela hockeyturnering i kylan. Han grät och frös om fingrar och tår. Efteråt kom jultomten med kexchoklad och kort med autografern från några bra LHC-spelare.
Efteråt hämtade vi Anton, som mådde bra då. Barnen åkte pulka Diddan sov och jag städade lite på övervåningen.
I kväll har det severats köpepizza här. Jag åt två tuggor. Pizzan åkte in i kylen men två små titthål i. Anton hade inte heller någon aptit. Han har hållit igång bra under dagen men jag beslutade ändå att han ska få vara hos mormor i morgon. Han är hängig och har diffusa tecken på att något inte är helt ok. Jag körde dit honom redan ikväll för han älskar att vara där. Han blev jätteglad då han fick veta att han skulle få ta på sig ytterkläderna och åka till mormor och morfar 🙂 Han packade ner sin ljusstake han gjort i slöjden och en tomte som han inte hunnit göra klart på lektionerna som han tänkte måla, samt rena kläder för morgondagen.
Nu sitter jag i soffan med en vaken Didrik fast klockan är snart elva. Eller Didrik sitter inte i soffan. Naturligtvis.
Didrik beundrar sitt verk 🙂
Filed under: Allmänt, Amning, Barnen, bebis, Bilder, bloggande, Familj, Hus och hem, husbygge, personligt, sport, teknik
Men det är ju ingen nattblogg på riktigt. Fast så nära man kan komma. Numera sover jag mestadels nattetid.
Det var annat förr. Eller ‘förr’, om man nu ska sätta saker i ett rimligt perspektiv. Det har funnits perioder då jag knappt sovit på nätterna alls. Då jag inte kunnat sova för jag har mått illa för att jag varit gravid, haft en bebis hängande vid tutten eller störts av diverse telefonljud. Då har det hänt att jag skrivit här i bloggen. Ofta har inläggen varit mörka eller så har de handlat om sådant som jag legat och funderat på som jag varit tvungen att göra mig av med på något sätt. Tyvärr tror jag inte att det går att bläddra tillbaka och kolla vad som är skrivet på natten för jag ställde inte klockan på bloggen från början, och jag minns faktiskt inte vid vilken tidpunkt jag gjorde det heller.
Nu för tiden är jag sömnig då kvällen kommer. Åtminstone för det mesta. Men ikväll är den forna nattugglan vaken. Det är något, men jag kan inte sätta fingret på vad. Jag är nog lite överspänd. Det känns så i huvudet. I morgon skall det spelas hockeyturnering i Ljungsbro med Wilmers lag. Det är iskallt ute och jag ska vara tomte. Didrik bevisade imorse att hans övre magmun fortfarande har lite svårt att hålla tätt, och ikväll då vi kom hem efter en trevlig kväll inne hos grannarna mådde Anton dåligt (och jag ber en stilla liten.. att han skall hoppa upp pigg som en nötkärna i morgon bitti då han vaknar). Fick lite motgångar i studierna idag också. Det räcker nu.
Jag ligger inte och mår illa för att jag är gravid (vilket jag ju absolut inte är), och jag kan sova gott fast jag fortfarande har en liten vid bröstet ibland. Jag slipper även bli väckt av sms-ljud vilket jag är hjärtligt tacksam för. Ibland upplever jag fantom-sms-ljud nattetid men det har jag lärt mig att leva med 😉
Jag minns väl första gången jag blev väckt av ett sms på natten. Det var på våren 1998 och jag hade precis skaffat min andra mobiltelefon. Min Philips Fizz hade gjort sitt hade jag tyckt, och begivit mig till GEAB som det hette på den tiden (sedan blev det Phone House, och nu vetesjuttan vad de heter). Min kompis jobbade där då. Jag hade varit snål och hade haft pappa med mig. Jag vet att det var en Eriksontelefon, men jag kan inte minnas vad modellen hette (något på T var det 😉 ). Man kunde byta framsidan på den så att den fick en ny färg när man tröttnat på den gamla. Detta var innan de där telefonerna som man kunde byta hela skalet på kom. På den tiden var det tillräckligt ballt att kunna ringa med en mobiltelefon. Sms, eller texmeddelanden som man kallade dem då, var överkurs. Åtmistone för mig. Så när min kommunikationsradio plötsligt började pipa och blinka mitt i natten och undrade ‘läsa?’ så trodde jag att den fått fnatt. Jag minns att jag tryckte ‘ok’ och att jag sedan satt och undrade hur de där tre små orden hittat in i min telefon.
Nu är det ju nästan natt. Och jag känner att ögonlocken börjar vara så tunga, så tunga.
Här kommer ett foto taget i morse. Det föreställer två sura men söta badyspelare.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, bloggande, Familj, Hälsa, Hus och hem, musik, personligt, sport, TV
Idag börjar jag mitt inlägg med att konstatera att jag, för det mesta, inte kan skriva det jag skulle vilja skriva. Jag skriver, raderar och skriver och raderar och skriver. Sedan frågar jag mig själv varför jag håller på. Varför jag inte bara skriver här på riktigt. Varför jag inte bara skriver ALLT här. Eller varför jag överhuvudtaget håller på och skriver den här bloggen. Från början var det här en personlig blogg. Det är det fortfarande. Men inte alls på samma sätt som tidigare. Och nu känner jag att det rycker lite i höger lillfinger igen, upp mot den halvlånga pilen på den lite större knappen på vänster sida av tangentbordet 😉
Nog om det.
Det blev pizza i fredags som jag önskade mig 🙂 Dock inget vin, men det var nog lika bra med tanke på hur otrevlig jag känt mig ett par dagar. Men nu mår jag bra. Antons innebandyträning var tydligen inställd. Det känns som att det var riktigt länge sedan vi var där nu. Idolfinal blev det också. Angående denna konstaterar jag bara att Idolhistoriens pinsammaste ögonblick fick en konkurrent då vinnarlåten skulle framföras i slutet av programmet (och det hade inte med framförandet att göra alls).
Wilmer är sjuk idag. Han är här hemma med mig. Han insjuknade på lördagskvällen då vi var iväg och åkte skridskor. Han gnällde lite över att han hade ont i halsen på lördagsmorgonen men han och Anton var ändå iväg på isbandy. Isbandyn tycker de verkligen är jättekul. Till och med roligare än hockeyn.
På lördageftermiddagen blev bilen tvättad medan jag kämpade med att få det här hemmet att se lite bättre ut. Det hjälpte inte utan ser fortfande åt som ett läger.
På söndagmorgonen var det dags för hockeyträning igen. Wilmer var ju sjuk men tränaruppdraget ska ju ändå skötas. Och det obligatoriska kioskuppdraget. Nu har vi skött vårt kioskuppdrag dubbelt denna termin. Jag kioskade mellan åtta och fjorton.
Och nu dags för gnäll.
Jag är så trött nu. Inte sådär normaltrött som man kan vara ibland, utan trött på det viset som man är ett par dagar efter stt man fått barn typ. Så som man kan vara en måndag när man varit ute och festat torsdag, fredag, lördag. Till fem. Jag kan somna var som helst. Kan bero på att jag har så mycket att jobb just nu. Och att jag känner att jag inte kommer att hinna klart det jag ska. Men jag är så trött på den jävla ursäkten att ‘jag har så mycket jobb bla, bla, bla’. För den är bara relevant och intressant om man har ett VIKTIGT jobb. Inte en sådan sysselättning som jag har. Men jag kämpar på med det jag har att göra ändå. Nu måste uppsatsen vila ett par dagar för slutcaset kommer att ta all den tid jag får över mellan hämtningar, skjutsningar, sjuka barn och jakten på någon som kan vårda dem när mina åtta armar inte räcker till.
I övrigt vill jag dementera. Det mesta.
Pöss.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Jobb och plugg, personligt, sport
Jag håller ju på och skriver en uppsats nu om COPE-programmet. Utan att älta detta närmare på en lördag; det är ett kommunalt program för familjestöd i form av föräldrautbildning. En del av den teoretiska grundstommen är social inlärnigsteori vilket är en halvtjusig mix av behaviouristiska och kognitiva idéer. I synnerhet behaviouristiska. Under det socialt inlärningsteroetsika paraplyet lurar något som heter modellinlärning. (Jag antar att de flesta som är något bevandrade inom psykologin har hört talas om Banduras Bobo Doll.) Grundtanken är att om en en person som observerar en eller flera andra personer få en viss respons, positiv eller negativ, på ett specifikt beteende så kan det uppmuntra eller avskräcka personen som observerar från ett liknande beteende.
Med det i bakhuvudet kan jag inte låta bli att småle när jag betraktar Didrik, stolt som en tupp, iklädd Wilmers axelskydd nu på morgonen. Det finns ett utbrett hockeyintresse i familjen helt klart och källan till det intresset är spårad 😉 Didrik har visat ett, som vi ser det, eget genuint intresse för klubbor (och för all del även de sopkvastar som liknar klubbor) sedan han började gå. Och bollar har han kastat och sprätt iväg sedan han började krypa. Det socialt inlärningsteoretiska perspektivet ger en klockren förklaring till till varför 🙂
Han ska tydligen sluta spela golf nu. Han ska ‘satsa på ett bli en bättre make, far och person’. Mycket prat där. Hoppas att han lyckas 🙂 Om jag vore han skulle jag gömma mig ganska långt in i ett skåp eller något. Och typ aldrig komma ut.
Å andra sidan kommer han nog att vilja göra det efter att den där damen fått visa sina välsprayade lockar i tv. Lyssna på grodorna som hoppar ur hålet hon har i ansiktet 
”Jag har inga ord för att förklara vad jag gjort mot henne och hennes familj. Jag antar att jag är ledsen över att jag aldrig tänkte på hennes känslor under allt det som pågick. Och att han aldrig nämde henne gjorde att jag kunde låtsas om han inte hade någon fru och jag slapp tänka på det. Jag kommer aldrig att säga att det jag gjorde var ok. Hon visste att hon älskade honom, och det var vad jag kände då. (…) Jag sa det aldrig rätt ut. Men jag försökte att ta mig ur det. Jag fick veta att han skulle ha ett andra barn. Då frågade jag mig: ”Vad håller jag på med? Det där är inte rätt. Han har en fru och det är inte du.” Så jag försökte. Skickade färre sms, mer sällan. Samma med telefonsamtal. Då sökte han upp mig. Under fem dagar. Han sms:ade mig varje dag och skrev: ”Möt mig. Jag saknar dig”. Men jag gjorde det aldrig. (…) Jag har aldrig sagt att jag älskar honom. Jag skulle inte gå så långt. (…) Det fanns studer då jag kände att han kanske gjorde det. Men frågar du idag, så skulle jag säga att han aldrig gjorde det.”
Vilken ängel. Men det är väl bara att gratulera till femton minuter under strålkastaren.
*katching*
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Fest och kalas, Hälsa, Hus och hem, husbygge, Jobb och plugg, personligt, Resor och utflykter
Skönt 🙂
Nu har jag gått i en hel vecka med händer som ser ut som att jag är stigmatiserad eftersom jag gjorde en rejäl vurpa förra fredagen då vi skulle träffa vår hussäljare och jag hade bråttom osv. I alla fall så är jag bara stigmatiserad på ena sidan nu, så det går åt rätt hål(l) 😉 Dock har jag förbaskat ont i knät fortfarande. Det har inte alls blivit så mycket bättre faktiskt. Men det får väl en vecka till på sig.
Idag har det inte varit någon särskilt bra arbetsdag för mig alls. I går var inte heller nån bra dag, däremot jobbade jag stenhårt de första tre dagarna i veckan. Sedan gick det bara utför. Men så får det inte fortsätta. Nu är det dags att ta sig i kragen ordentligt till nästa vecka.
Nu ska jag hoppa in i duschen sedan fara och hämta familjen på olika ställen. Fyra olika ställen nb. Sedan blir det nog pizza och Idolfinal skulle jag tro. Jag har önskat mig ett glas vin. Vi får väl se 😉 Innebandyträning för Anton är inte att missa heller. Nu när räkningen är betald kan vi ju tom dyka upp där med rent samvete 🙂
Det är ju lite trist att det inte blev någon resa till Teeeby. Men det kommer nya tillfällen. Krya på sig nu, familjen Teeeby 🙂
Nu tvagning. Sedan helg 🙂
Diddan var inte så förtjust i pepparkakemössan.
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt, Resor och utflykter
Lite stressad. Eller kanske inte bara lite. Skulle slänga in en tvättmaskin så att det fanns käder rena då vi skulle ha åkt till Sthlm i eftermiddag (dock blev det inställt nu på grund av att den familjen vi skulle ha besökt är sjuka, så nu blir det nog julstädning istället) och fick börja med att sanera alla facken på tvättmaskinen från en blandning av tvättmedel och sköljmedel. De verkar som den ryska tomten varit ute lite för tidigt i år. En grogg för mycket kanske 😉
Igår missade alla tre barnen sin simskola. Jag har så jäkla dåligt samvete för det men jag orkade verkligen inte åka dit. I morse kom jag på att de brukar få sitt märke sista gången på terminen. Egentligen spelar det ingen roll för jag hade ändå inte pallat åka dit. Men det kändes i alla fall ännu värre då. Jag har inte haft mina bästa dagar de senaste två. I stället åkte jag med till Antons hockeyträning.
Nu ska jag ta en kopp te och jobba lite. De som vill kan ju kolla på en söt peppis tills jag återkommer 😉
Lottas Dagbok 