Lottas Dagbok

Version 2.o. Sprutad och klar. MOT SVINIFLUENSAN. Moahahahahaaa…

Vet inte om jag ska börja med att gnälla över att vår TV nu verkar ha lagt av för gott. Fy. Eller om jag ska ojja mig lite över den ytterst märkliga AB-bloggen vilken närmast verkar likna en subkultur. Inget ont om dem som bloggar där. Alls! Men det verkar som att många av bloggarna (som i personerna som skriver blogg) där har.. hm.. olika relationer till varandra.. eller hur man ska uttrycka det 😉 Om man har lite flinka fingar och erfarenhet av blogg kan man ganska lätt klicka sig fram till ett drama som är lite roande att följa. (Men schhh.. säg inte jag har sagt något.. 😉 )

Naerå.. vi tar historien om flunsasprutan istället. Och jag är ganska uttråkad över att jag inte hade kameran med mig i morse för det hade varit kul att illustrera detta inlägg med lite bilder.

Vis av erfarenheten hade jag ju bestämt mig för attt jag skulle vara först i kön. Alltså den kö som jag misstänkte skulle bildas utanför den där baracken utanför Katastrofmedicinskt Centrum första dagen de hade vaccination av oss vanliga dödliga (ja.. de av oss som inte lyckats snylta sig till en spruta tidigare). Först hade jag tänkt att jag skulle ställa upp ett tält utanför vilket jag skulle tillbringat natten i, så att jag säkert skulle lyckas vara först men det var lite för mycket sten på parkeringen utanför, tillåmä för en hårdkokt typ som jag.

Jag kanske hade kunnat vara först också om det inte hade varit för att morsan körde fel då vi skulle åka dit 👿 Vi hade ändå varit och rekat igår var vi skulle åka någonstans 😈 Men vi lyckades vara topp tio i alla fall Det var några gamlingar som hade asat sig dit tidigare och de var där för att de trodde att de skulle öppna klockan åtta. Vi hade fullt sjå att värja oss mot alla TV- och tidningsreportrar som ville att vi som stod där först i kön skulle ställa upp på diverse intervjuer och bilder. Dock tror jag att man (ja..) kommer att synas både på TV och Corren trots att jag drog upp min svarta jackluva över öronen. Morsan och jag hade ju laddat upp med fika så vi blev ju genast hett byte då det kom fram. Särskilt för correngubbarna som hade farit upp till US på ett tips om att det satt folk i brassestolar utanför ingång 47 och väntade, men inte hunnit dit innan de stackars brassarna fått komma innanför dörren och vänta.

Efter att ha väntat i en timme och trekvart fick vi komma in och ta sprutan till sist. Vid denna tidpunkt ringlade sig kön.. ja.. den var flera hundra meter i en lång slingerkringla 😀 Just när dörren skulle öppnas och de första tjugo skulle släppas in svänger en färdtjänsttaxi upp precis brevid oss och en mycket gammal dam med rollator kliver ut och glider förbi hela kön. Självklart! Asså.. men man undrar ju hur många gånger under dagen detta skakomma att inträffa. Haha.. tänk framåt lunch när folk börjar var trötta och hungriga och den alternativa rollatorkön ringlar sig brevid den ordinarie. Då kommer det att vara tur att det fanns väktare där 😉

Vi kom knappt ut från parkeringsplatsen då vi skulle därifrån. Många i kön kastade onda ögat på oss som redan kommit ut på andra sidan (kanske skulle poliserna ha ordnat eskort åt oss i stället för att bara smyga förbi och tjuvkolla 😉 ). Det var en mycket trevlig morgon faktiskt. Gott fika och trevliga gubbar och tanter 🙂 Folkfest!! Nöff, nöff..

..och här skulle jag vilja göra en liten analys. Jag brukar ju inte analysera mig själv längre allls. När man var yngre (läs: innan barnen kom) så ver det ju det man gjorde mest 😉 Men i alla fall. Jag fick ju ändå vänta i en timme och tre kvart innan jag fick komma in i den där jäkla baracken. Om jag hade ställt mig i kön vid ett lite (för det hade räckt med ganska lite) senare tillfälle så skulle jag ju också, åtmistone om jag ställt mig där vid en specifik tidpunkt, fått vänta exakt lika länge. Men jag vet att jag hade gått därifrån och varit bra mycket surare och mer uttråkad än vad jag var när jag stegade ut därifrån klockan 10.08 i förmiddags som nummer ett i raden av dem som lämnade byggnaden (det lyckades jag i alla fall med :mrgreen:). Här kan man fråga sig varför. Och mitt eget högst personliga 😉 svar är att det handlar om KONTROLL och FÖRVÄNTNINGAR. Jag visste att jag skulle få vänta just den tid jag också fick vänta och jag fick vaccin vilket jag hade förväntat mig att få. Därmed var jag nöjd. Och kunde ta mitt kontrollbehov och återvända till min ordinarie sysselsättning efter denna upplevelse av ett historiskt tillfälle 😉