Måndag igen – liten uppdatering
07 september 2009, 11:27
Filed under:
Allmänt,
Barnen,
bebis,
Familj,
Fest och kalas,
Hälsa,
Hus och hem,
Jobb och plugg,
Mat,
personligt,
Resor och utflykter Tänk vad fort man glömmer hur bekvämt det är att vara två vuxna hemma. I dag hann jag till och med duscha på må morgonen 🙂
Dagen började med någon timme hos dagmamman. Didrik ska ju skolas in nu och det gick väl bra för honom att krypa runt där på golvet litegrann. Fortsättning i morgon. Han somnade innan han kom in i bilen på väg hem och nu ligger han och hostar som en tok i sömnen i vagnen på altanen.
Kom på en sak. I torsdags var det ju så extremt häktiskt här med simskolor hit och dit och kalas för Anton (på Laserdome vilket han tyckte var ‘grymt’ till min förfäran), så jag glöde skriva att vi var på på bvc och fick spruta också. Diddan vägde 9845 (har jag för mig) och var 75 lång. En liten (men god) rackare.
I fredags var det ju studiedag och då lyckades jag hinna med en storstädning av huset samtidigt som alla barn var hemma (plus/minus den tid de var ute med kompisar). Wilmer var på kalas på gokarthallen och fick sig en runda i karten tillsammans med sin morfar (!!). På kvällen kom ju Fredrik hem från sin resa.
På lördagen firades det ju födelsedag här och på söndagen blev det lite skrillor i Mjölby på förmiddagen och Tacobuffé på Yris på eftermiddagen. En lite fotbollsträning för Wilmer lyckade vi även klämma in där emellan.
Nu ska jag fortsätta med uppsatsen. Dessutom krånglar det med mina kurser som vanligt. Nåja.. det är väl så när man har poäng från typ fem universitet och två högskolor.
Tjing!
Didriks första födelsedag – en bra..
05 september 2009, 22:10
Filed under:
Allmänt,
Barnen,
bebis,
Bilder,
Familj,
Fest och kalas,
månadsbilder,
personligt,
shopping,
sport,
TV ..dag utan några större fadäser. Och då glömde jag snabbt att jag hittade en rutten banan på övervåningen som legat under en papperspåse i två veckor och agerat bb för bananflugor samt att Wilmer ritat en jättefin streckgubbe på den vita soffan.
En sådan här dag tänker man (eller ja, i alla fall jag) tillbaka hela tiden på vad som hände för precis ett år sedan. Jag skrev om kvällen före här, och om vad som hände på själva födelsedagen (och följande dagar) här, här, här och här. Hela september är kul att läsa. Fast det var en orolig tid på grund av det där med andningen och hjärtat. Ja, ja.. alla som vill får bäddra tillbaka och läsa om hur det gick.
Om födelsedagen då. I morse fick Didrik en blårandig mysis i sitt första paket.
Sedan for vi iväg en sväng för att inhandla lite presenter (tidigt, jag vet.. men tyvärr har det inte funnits mycket tid de senaste dagarna 😉 ) och mat till grillningen som vi skulle ha på kvällen. Jag köpte i alla fall en lastbil och lite fina färgglada småbilar. Dessutom köpte jag kläder och ett par skor men dessa grejer bemödade jag mig inte att slå in. I Didriks värld förstår man sig inte på det där med kläder. Egentligen gillar han paketsnörena bättre än innehållet oavsett vad det är.
När vi kom hem var det dags för lite paketöppning igen.
Senare på eftermiddagen var det dags för lite kalas. Först kom mormor och morfar med lite paket. De hade med sig ett fint lok med snöre som Didrik ska dra på sedan när han har lärt sig gå (vilket han jobbar hårt på för tillfället), och som förmodligen hans barn och barnbarn också kommer att få dra på eftersom att de där briogrejjerna brukar hålla för evigt. Och så hade de köpt jättemjuka teddybjörnen Franz som genast fick massor av kramar. Glassfika blev det också.
När mormor och morfar hade gått kom kusin Ester och hennes päron på besök. Det tyckte Dee var jättekul.
Sedan var det dags att grilla, äta och bada. Äta igen, och testa de nya skorna..
..och krama den nya nallen.
Sedan tog energin slut (och mor och far fick titta på Zlatan).
Grattis Didrik – nu är han ett år
Batteriet räckete till ett foto nu på morgonen. Tänkte att jag skulle knåpa ihop en krönika lite senare. Men först ska vi njuta. För nu är pappan hemma och huset är storstädat.
Mer HÄR!
Kram på er allihopa 😀
Åååhh.. vilken natt!
I dag är det studiedag. Det är tur det för sömnen i natt har det inte varit mycket rätsida på.
ca 23: Somnar i soffan för alla barn ligger i min säng.
00.30: Vaknar av att telefonen ringer. Letar som en tok. Hittar den inte. Lägger mig igen. Ringer igen. Svarar. Pratar med resenären. Somnar om.
02.30. Anton kommer upp. Vill inte vara där uppe. Han somnar i fåtöljen.
Gud vet när: Ossian kommer upp. Didrik och jag tränger ihop oss i soffan och Ossian får ligga i fotänden. Alla somnar om.
Lite senare (typ fyra): Wilmer kommer upp och har pinkat på sig. Han byter och fixar sig. Det är fullt överallt. Han lägger sig på ryan. Utan filt men med en kudde. Somnar om.
07.10: Vaknar i soffan med alla barn utom Anton liggande kring mig och på mig. Känner mig som en hamburgare underst i högen på ett grillparty där ingen är hungrig.
Torsdagsreflektion – ensamhet
Jag har ju varit ensam med barnen i snart två veckor. Jag tänkte att min torsdagsreflektion skulle få representeras av lite gräs. Men jag har ju barnen så gräsänkskapet är inte så tungt att genomlida 
Mer här!
Viskar..
..att nu är jag vaken.
I dag är schemat fullt.
Snart fredag nu. See u soon darling. Härligt att få vakna till något gulligt 🙂 Tack.
Om att stå upp för sin broder
I dag hamnade Wilmer i en situation i skolan. Han berättade om det nu ikväll efter att barnen hade badat. Några äldre pojkar hade följt efter honom på skolgården. Wilmer hade blivit ledsen och det blev någon sorts konflikt. Då hade plötsligt Anton och hans kompis Alex kommit och styrt upp situationen. De hade tillkallat någon vuxen som kunde hjälpa till och lösa knutarna.
Både Anton och Wilmer berättade om händelsen. I munnen på varandra såklart. Medan Wilmer grät en skvätt för att han aldrig vill gå till skolan igen, stod Anton naken mitt på golvet, vevade med en brödkavel (!!) och ropade ut Ekdungeskolans värdegrundsord; RESPEKT, VÄNSKAP, TRYGGHET, OMTANKE…!
Om mitt hjärta är varmt? Ja!
Vakna!!
I morse försov vi oss. Kvart i åtta slog jag upp ögonen. Fråga mig inte vad som hänt med väckarmobilen men den var i alla fall tyst just då. Kanske inte var så konstigt för den hade passerat ‘bäst före’ ungefär två timmar tidigare. Eller åtmistone en och en halv. Hur som helst; det var bara att börja ringa runt till skolor och dagmammor och tala om att vi var försenade. Morsan hämtade Wilmer (vars avdelning inte ens gick att få tag på på morgonen), och Anton som skulle till Tallbodaskolan och ha slöjd. Det gick bra. Fast Anton hade glömt sina skor utanför dörren i natt så de var helt blöta så han fick fara iväg i foppisar och byta till gummistövlar borta på Ekdunge- innan han for vidare till slöjd. Puhh.
Kanske berodde denna plötsliga 😉 morgontrötthet på att jag varit vaken med en liten Didrik mellan klockan tre och fem i natt. Han hade nämligen den goda smaken att lägga en liten poop mitt i natten. Det brukar han aldrig göra. Bytet genererade tydligen en del energi för sedan ville han jättegärna kolla på Survivor (den amerikanska varianten på Expedition Robinson) på tv. Vet inte vilket som är att föredra. Jättepigg var han i alla fall alldeles för länge.
I bland kan man bli lite paranoid i detta området faktiskt. Jag skrev ju detta om sandlådan. Jag har glömt att tala om det men nästa dag var det någon som hade rivit upp allt ogräs och krattat sandlådan. Jag tvivlar dock på att de gjort något åt kattlorten.
Dags för jobb.
Tisdag – tre dagar kvar
Nu är det bara tre dagar kvar tills vi får hämta resenären vi flyget. Han är efterlängtad *love u too*. Ser fram emot en mysig helg 🙂
Men innan helgen är det en hel del som ska hinnas med. I morgon måste jag jobba på som en gnu med mitt uppsatsarbete. På torsdag ska jag på bvc med Dee på förmiddagen för vaccinering och sedan simma, och Anton på kalas. Ozzy, Wilmer och jag ska på simskola och Didrik ska vara med farsan (asså hans morfar). Morsan jobbar natt. På fredag är det studiedag så då är alla ungar lediga och Wilmer ska på kalas på eftermiddagen. Puhh..
I dag har väl inte varit supereffektiv men en grej är fixad som legat som ett ok på mina axlar, nämligen en rejäl uppdatering av Antons inomhusgarderob. Nu slipper han gå till skolan i långbyxor som ser ut som highwater pants och tröjor med ärmar som bara täcker armarnas övre tre frjärdedelar. Tack för det mormor.
På kvällen har Antons bff Alex varit här och Wilmer har lekt med sin kompis J. Också här.. så det var lite häktiskt en stund. Men morsan fixade ju käk som vanligt så det var luuungt.
Det verkar inte som att vår dagmma hade svininfluensa i alla fall. Hon var bättre idag. Men det är klart; man kan ju aldrig veta säkert. En sak som retar mig lite med det där är att det där dödsfallet igår tydligen ‘satt fart’ på hela landet (=upptrappad hysteri), men att personen som dog hade någon underliggande riskfaktor som ‘de’ inte vill tala om med hänsyn till hans familj. Visst ska man visa hänsyn men nödigt att vända upp och ner på hela Sverige för att dölja information om något vars ‘avslöjande’ hade kunnat hindra att sjukvårdsupplysningen blir helt nedringd av oroliga människor.
Lottas Dagbok 