Lottas Dagbok

Helt otroligt att det redan gått femton år.

Jag minns det som om det varit igår. Jag vaknade upp på morgonen med min lille Dixi-TV blinkande brevid mig. Jag såg båtarna skvalpa runt i rutan men det tog en liten stund innan jag fattade vad det var som hade hänt.

Jag har alltid varit.. ja .. vad ska man säga.. jag har haft stor respekt för havet 😉 och det blev lite känslan av ‘vad var det jag sa’. ‘Sånt händer inte’ sa alla. Det visade sig att det inte stämde.

Jättehemskt var det i alla fall. Usch.

Femton år har gått.