Lottas Dagbok

Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst 
Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst 
Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting 
Medan natten fäller blå, kalla skuggor häromkring

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej 
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

En storm på väg i natt, rannsaka och bekänn. 
Guds son ska komma nerstigen från himmelen igen. 
Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval. 
Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral. 

Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut 
Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut 
Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division 
Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron 

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej 
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig 

Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt 
Och du berätta' att du saknar mig i natt, det gör jag med 
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är 
Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger 
med 

En elegi för alla sorger den där hösten handla om 
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom 
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in 
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din 

För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement 
Två ögonpar i tomhet från september till advent 
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt 
För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt" 

En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än 
För en tid som bara går och aldrig kommer igen 

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej 
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

underbart!

Kommentar av Mia 12 september 2009 @ 18:16

Visst då 😀

Kommentar av Lotta 13 september 2009 @ 11:27