Lottas Dagbok

..som jag inte tänker länka till här. Dock vet jag inte varför jag visar hänsyn på så sätt för den som skriver den har ingen hänsyn.

Jag får riktiga rysningar av den. Inte alls för att bloggförfattaren skriver dåligt, för så är inte fallet.

Egentligen vet jag inte varför jag fortsätter. Trots att det får mig att må illa att läsa.

I alla fall.

Tänk dig att du lever ett gott liv. Att du lever tillsammans med en man eller kvinna i en relation som är bra. Eller som du i alla fall tror är bra. Ni har ett eller flera barn. Samtidigt som ert liv har sin gilla gång med allt som hör vardagen till har din respektive ett förhållande med en annan person. Din respektive åker och och träffar den andra personen flera gånger i veckan och gör.. allt med den. Din respektive man/fru/sambo/whatever säger till den andra personen att han/hon vill leva med den andra personen och att han/hon/den ska avsluta sin nuvarande reakation. Och pratar om hur mycket han/hon lider av att leva i sin nuvarande relation. Men inget händer. Tiden går och inget förändras. Det finns en massa ‘jättelegitima’ skäl till varför inget händer. Hemma lever ni ert liv i stilla ro.

Så kan det väl vara. Så är det garanterat i väldigt många fall. Om än så urbota fånigt.

Men.

Nu till det jag verkligen äcklas av.

Den här andra personen som din respektive har ett förhållande med har en blogg. En välbesökt blogg där varje inlägg bekräftas av dussintals påhejjande kommentarer, och där varje sällsynt ifrågasättande viftas bort med ett ‘nej, nej.. det finns särskilda skäl till att han/hon absolut inte kan lämna sin familj för min skull just nu men han kommer att göra det såsmåningom’.. år efter år. I bloggen beskrivs utförligt och detraljerat vad dessa två personer gör med varandra. Hur denna ‘tredje person’  längtar efter din repektive som han/hon praktiskt taget betraktar som sin. Han/hon skriver också om hur mycket din man/fru/sambo/ellernåt älskar honom/henne. Om hur övertygad han/hon är om att han/hon är den enda/ende för din respektive. Även foton förekommer vid enstaka tillfällen. Dock kan man som utomstående på ingalunda sätt räkna ut vilka dessa personer är eller ens var de bor (så i princip skulle det kunna handla om vem som helst av oss som är den ovetande parten i detta).

Och där går du. Och tror att allt är ok.

Jag tror jag spyr.

Den som vill frossa i denna smörja kan mejla mig. Adressen står i höger byline.

Tror du att även du lever där ? tror att allt är ok

Kommentar av okänd 11 september 2009 @ 12:24

Mycket relevant fråga efter ovanstående inlägg.

Svar: Nej. Det VET jag att jag inte gör 😉

Kommentar av Lotta 11 september 2009 @ 13:11

Men du,, du har ju lurat in mig i den smörjan med ;)…om det är den bloggen som det skrivs om ”på andra sidan” Blir tokig! Kan bara inte låta bli att titta dit fast det går länge ibland. Lika förvånad blir jag varje gång att det inte är slut. Vad ska man säga den upprör minst sagt! Jag är med säkerhet inte drabbad men spyr på kapp med dig iaf. Kram!

Kommentar av Barbamorsan 12 september 2009 @ 01:00

Hej Barb! Härligt att se dig. Jag var nästan på väg att meddela interpol om att du var försvunnen 😉

Ja 😉 Det är den.

Det är ju det där med att man liksom häver ut det. Man vet att det går en person helt ovetande om detta under tiden det pågår (och då menar jag i första hand sjäva bloggandet om det). Det spelar ingen roll egentligen att det inte går att räkna ut vilka det är.

För att inte tala om kommentarerna… vilka nötter. Hur långt tänker man? Suck..

Kommentar av Lotta 12 september 2009 @ 08:07