Som jag skrivit om tidigare så opereras Antons ögon idag. Jag var med ett par timmar på förmiddagen men sedan åkte jag hem för att jobba (vad trodde jag?) och Antons pappa stannade kvar för att ta hand om honom då han vaknar. Han har inte vaknat ännu men han är färdigopererad har jag fått veta.
Jag tog i alla fall några bilder. De är tagna med mobilen och kvaliteten är därav lite si å så. De är tagna på längden och tvären lite hur som, men Anton är lika fin ändå 🙂
Han fick först sitta på ett rum och vänta på doktorn.
Som tur var fanns det en TV så han kunde kolla lite på barnkanalen.
Sedan doktorn varit där och satt kryss på huvudet var det dags att ta på uniformen 😉
I hissen ner till operation började allvaret kännas, men eftersom Anton är en så tapper kille kostar han på sig ett leende ändå. Försök till ett i alla fall 🙂
”Hej då mamma! Vi ses sedan.”
Väntan.
Fortsättning följer!
..som drabbat Samoa. Mest för att det är så fruktansvärt hemskt. Men så kom morsan hit och snackade om det så bestämde jag mig för att skriva om det i alla fall. ( Här och här kan man också läsa om det om man vill.)
När jag var liten och bodde hemma hos mor och far så var de (som så många andra var på åttiotalet tycker jag mig ha sett i vänners föräldrahems bokhyllor) med i Bra Böckers bokklubb. De gröna tjusiga men ack så inaktuella lexikonen som tog en evighet att samla ihop står kvar i den mörkbruna billyhyllan från IKEA ännu idag.
I samma hylla stod även de andra Bra Böckerna. Bland annat en liten, halvtjock bok vars titel var Bäva Californien. Författarens namn har fallit ur mitt minne men även denna bok står kvar där ännu idag. Omslagspappret på boken täcktes av bilden av en ENORM våg som slog in över en stad med höga skyskrapor. Förslagsvis en stad i Californien. Vilken vet jag inte. Jag minns att jag brukade smyga in i vardagsrummet där de där billyhyllorna stod på den tiden (numera föpassade till arbetsrummet) och rycka ut den där boken och titta på omslaget. Det var min största skräck att något sådant skulle inträffa.
Så på annandag jul 2004 då den stora tsunamikatastrofen tog livet av så många människor kändes det som att en av mina största farhågor blivit besannade. Häromdagen skrev jag om Estonia. Det var lite samma känsla (..och ja, jag är ‘rädd’ för en jäkla massa grejer..) Sånt händer liksom inte.
Men nu har det hänt igen, och det sägs att det pantalet döda människor bara stiger hela tiden. Grymt.
Alla som hänger här hos mig på mer kontinuerlig basis vet att min familj består av 33% infödda skåningar och av dem 50% skånsktalande skåningar. Detta gör denna fråga till en mycket viktig och känslig sådan för vår familj 😉
För om jag förstått det rätt är alla de attribut som definierar ens ursprung viktiga då man lyfts ur sin naturliga kontext. Här hemma säger man helt enkelt inte något annat än att skånskan är en vacker dialekt. Östgötskan får (med all rätt) en hel del skit utan att det på något sätt uppfattas som personliga påhopp. Men skånskan är helig.
Skånska ÄR ju så vackert! Eller hur? Hoppas att den inte försvinner alltför fort;-)
..och eftersom att jag vet att jag har många skånsktalande läsare vill jag bara säga att åvanstående bör läsas som skrivet med glimt i ögat. Det kan det aldrig med överdift påminnas om.. i en blogg. Kram på er!
Fy!
Jag skrev ju igår att jag drabbats av lite höstdepp. I dag känns det ännu värre 😦
Jag kan liksom inte samla ihop mig och prestera något. Sitter mest och tycker synd om mig själv och äter choklad som jag köpte för de sista mynten jag hittade i jackfickan. *snyft* 😉
Det finns ju naturligtvis de som sitter sämre till. Perspektiv är alltid bra att ha.
Men, men.. det blir ju inte värre än vad man gör det till. Idag då jag skulle fara och tanka bilen var den lille pekpinnen på soppamätaren till och med nedanför det röda området (reserven). Jag vissste inte först om jag skulle våga köra iväg utan mobiltelefon men jag tänkte att det fick bära eller brista. Så jag tog en jäkla fart på rakan in mot stan och tänkte att om bensinen tar slut så kan bilen rulla resten av bara farten 🙂 (Nej jag är inte blond. Har varit fejkblond tidigare dock 😉 ) Jag hann fram innan bensinen var slut och var nöjd med att jag lyckats skapa lite spänning i vardagen 
I kväll är det föräldramöte i skolan. Antons sida denna gång.
Återkommer..
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt
Didrik visar upp sig i sin nya jacka. Han hälsar (tror jag i alla fall) att hösten nog inte är en favorit. Detta kunde anas redan igårkväll då han provade sina nya boots.
Ossian, också i ny jacka, surade mest för att han inte fick ha sina älskade ‘floppisar’ på sig idag (heller). Men det är inget nytt att han surar för det .
En lugn stund (cirka 0,3 sekunder, kolla blicken!) innan vi gick första rundan till dagmamman (Ossians runda 😉 ). Didrik får följa med hem och sova en stund varje dag, och sedan gå dit till lunch.
I morgon är det dags för Antons ögonoperation. Det känns att det börjar dra ihop sig. Han själv verkar inte särskilt nervös. Mer om detta vid senare tillfälle.
Nu plugg!
Jag vaknade upp till nyheten att Skådespelaren Ulf Larsson gått bort.
Han var bara 53 år. Ingen ålder. Det var ju inte länge sedan han svängde sina lurviga i TV4:s Let´s Dance. Ännu sålänge är dödsorsaken okänd.
R.I.P.
Man skulle kunna tro att jag inte gör något annat än att sitta och läsa tidningen just nu. Visst har det blivit en del men jag gör det för att muntra upp mig själv. Det är svårt att koncentrera sig på plugget nu och jag orkar inte få arselet ur vagnen och fara iväg och jobba heller (även om jag misstänker att Nolima behöver städas).
Jag känner mig lite deppig mellan varven faktiskt. Inte sådär så att jag mår direkt dåligt men lite sådär höstig.. eller vad man ska kalla det. Urtrist. Men å andra sidan vem kan klandra mig 😉
Fast jag har ju världens finaste lilla familj och därmed blir det mesta självklart. I love U all 🙂
Nu säger jag godnatt!
En studie (som vem genomfört?) visar att morsor med gott om flis ammar längre än fattiglappsmorsor.
Intressant tycker jag. Och fortsätter att vara kärringen mot strömmen.
Jag ammar Didrik fortfarande. Han är drygt ett år nu och jag har inga planer på att sluta ännu på ett tag. Han är ganska självständig ändå, äter gärna mat, och det funkar bra hos dagmamman så jag ser ingen anledning att sluta då han fortfarande är så liten. De andra av våra barn är ammade runt ett och ett halvt år. Och fattigare morsa än jag får man nog leta efter
Jag vet att det är vanligt att man har åsikter om det ena och det andra då det gäller amning. Därför vill jag bara påpeka att det är ok för mig att man gör hur man vill med amningen. För min del kan man avstå från amning helt om man vill. Non of my business. Säkert finns det någon som tycker att jag är riktigt äcklig som ammar en ettåring också. Helt ok.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, konsument, personligt, shopping
..lite varstans där ute i bloggspace just nu. Mest rör det sig om svarta i läder och med klack.
Didrik har fått sina första gummistövlar i dag. Gröna med svarta hajar på. Storlek 20. Jättestora tyckte jag innan jag sett dem på. Han är sådär nöjd med dem, men ställer till sist upp på en missnöjd bild.
Även fleecefodrade regnkläder har inhandlats (efter många om och men för jag har dissat dem tidigare, men dagmamman gillar dem tydligen). Didrik fick ett från Lindex med Bamse på och Ossian fick ett från Kapp Ahl med piratskallar 🙂
Nu har de gripit en snubbe som de tror körde helikoptern.
Man blir förbannat illa berörd när man läser Aftonbladet att han har barn osv. I bland kan man väl känna lite som så.. att de kanske borde ligga lite lägre med sin utkabling av halvkänsliga uppgifter innan man vet att han är skyldig. Kolla på bilden här.. det står en barncykel utanför hans hus. Lika stor som Antons 😦
Jag är inte för censur (behöver jag påpeka det?) men det tar 30 sekunder att hitta både namn på och adress till den där killen. Det tycker jag inte känns fräscht.
Lottas Dagbok 