Lottas Dagbok

Kul rubrik va?

Ska försöka mig på en liten (och sen) redogörelse.

Vi åkte till Vadstena på förmiddagen på Midsommaraftonen. Mamma och Pappa hade kört dit sin husvagn och ungarna skulle sova hos dem i den. Persson och Jeppsson fick en lekstuga att sova i. Rödingen var namnet på den och den stod granne med Laxen och alla de andra fiskarna

Campingplatsen var lite.. bonnig.. eller vad man ska säga (och jag vet att jag kanske låter lite snobbig nu men jag kan ta kritik 😉 ). Och jag menar inte bonnig på det där midsomriga dragspel-basfiol-å-flöjt-viset, utan snarare bonnig som i ‘Ultima Thule sjunger Du gamla du fria’- och ‘hurru-du-kan-du-inte-kolla-så-att-inte-Lennart-har-tuppat-av-på-dass’-viset. Kanske inte riktigt vår stil. Dessutom åt servicebutiken upp tusen spänn för mig under de två dagar vi var där. Helt otroligt. Jag misstänker att den där butiken var inne i Rödingen och grävde efter pengar i min väska då jag sov. Det måste i så fall varit under natt nummer två för natt nummer ett sov jag inte. Då låg jag vaken och lyssnade på ‘Lennart’ då han pratade och skrattade då han gick på dass (vilket låg granne med Rödingen förutom Laxen och deras vänner). Och vädret tänker jag inte ens kommentera.

Nu har jag neggat färdigt OK?

Maten var god. Barnen var söta i sina skjortor. Sällskapet var trevligt.

Midsommardagen hade en hel det trevliga grejer för barnen att erbjuda. På förmiddagen var vi i Vadstena och kollade på den fina hamnen som ligger i vallgraven runt Vadstena slott. Barnen balanserade på muren som ligger vid Vätterns strand. Sedan råkade vi hamna på en högmässa med biskop Martin Lind i Vadstena klosterkyrka. Vi följde tonerna av Den blomstertid nu kommer och hamnade där. Han sa en del rättså intressanta saker men det kanske får bli ett eget inlägg någon annan gång.

Väl tillbaka på campingplatsen var det pannkakslunch och minigolf för ungarna. Ett bad i Vätterns iskalla vatten fick det också bli (behöver jag tillägga att jag själv stannde på land?), och Ossian och Wilmer och jag tog en sväng med tuff-tuff-tåget (som faktiskt också hette Rödingen). Sedan tog Ossian och jag en runda med tuff-tuff-tåget. Tur att tuff-tuff-tåget inte gjorde fler rundor. Ossian hade kunnat åka typ 17 rundor.

Sedan fick jag panik och ville åka hem. Jag var fett trött på Rödingen och bara tanken på att sova i den en natt till höll på att ta kol på mig. Det var inte så att ‘gräsmattan’ i förtältet erbjöd några direkta möjligheter för Didrik att röra sig vilket innebar att jag släpade på honom mest hela tiden. Jag var trött (efter en sömnlös natt med ‘Lennart’-prat). Rödingarna sade därmed go´natt till ungarna (utom Didrik) och letade på en krog. Sedan gick vi och sov gott i Rödingen. Nästa morgon åkte vi hem och vek tvätt ett tag.

På eftermiddagen på söndagen var vi ute med båten. Då fick vi lära oss vad som händer om man skickar iväg sina ungar i en gummibåt som sitter fast i ett snöre om man har ytterligare en unge med sig som sitter kvar i moderskeppet och knyter loss gummibåten. Tur att vi var överens i förväg om vad vi skulle göra om detta inträffade (haha.. för det skulle ju aldrig hända.. naerå.. sällan.. hehe.. eller också inte), nämligen att inte säga något om att de inte satt fanns längre. Det sprack. För när vi väl stod där och vevade och ropade åt Anton att han skulle ‘ro så fort han kunde’ tillbaka till storbåten så lyfte han upp åran med det blöta snöret hängande runt sig och sa ‘men halllå.. snöret är här’. Han lyckades till sist att ro tilllbaka till vår båt (vilket egentligen bara innebar att hans pappa slapp bada). Han var duktig. Och han hade lite hjälp av svallisarna från båtarna som var på väg in i hamninloppet (vilka iofs tedde sig livsfarliga för Wilmer vars leende för övrigt stelnat redan innan han rullade några meter närmare båten på dess vågor). Slutet gott allting gott.

I går kväll (och nu är jag utanför midsommarhelgern, jag vet) var vi i hamnen för att käka kvällsmat i båten. Det verkar som att den där gummibåtfadäsen satt några små spår för i går vågade de inte ro långt bort från moderskeppet i sin gummibåt. De var till och med rädda för fisken som slår i hamnen. Nu behövde de dock inte oroa sig för att inte snöret skulle vara ordentligt fastknutet. Den läxan är lärd. Vi åkte till Berg för att bada också men där var vattnet grönt av algblomningen som tydligen har börjat. Så vi fick åka och äta glass istället.

Idag har ungarna lekt i trädgården på Yris. Ossian och Wilmer har gått sin sista dag hos dagmamman och Anton och jag har käkat pizza. Jag har jobbat lite med min uppsats också.’

Då så. Här kommer en bild på Wilmer som badar fötterna i Vättern.

Tillägg: Lennart är ingen som var med i vårt sällskap. Hans namn få representera.. ja det mesta.. bara

Haha, ja tänk att livet aldrig är perfekt 😉

Kommentar av Trebarnsmamman 24 juni 2009 @ 10:09

…men om det vore perfekt, vad skulle vi då blogga om?

Kommentar av Trebarnsmamman 24 juni 2009 @ 10:10

Just precis

När jag läser mitt inlägg så ser jag att det kanske är lite väl neggigt. För vi har faktiskt haft trevligt. Men jag skriver bäst när jag få negga lite 😉

Kommentar av Lotta 25 juni 2009 @ 00:24

Haha, ibland blir det rätt neggo…jag har också skrivit sådana inlägg i ett par dagar nu. Sånt är livet! Jag brukar säga att min blogg är min ventil.

Kommentar av Trebarnsmamman 26 juni 2009 @ 19:01

Helt rätt Sånt är livet..

Kommentar av Lotta 26 juni 2009 @ 20:03