Lottas Dagbok

Gumman, gumman! Låter inge bra alls att du tänker och känner som du gör. Har du pratat med någon om hur du känner? Klart att bebisen är ditt ljus, men fyra barn och en man som jobbar nästan jämt tär! Jag har själv haft tre små barn och en utbrand make och första halvåret med lilla E var vidrigt! (och då hade jag bara tre!) Jag pratade med bvc och fick jättebra stöd av vår bvc-sköterska. Bara att hon sa att jag var en bra mamma, att man såg att barnen mådde bra hjälpte mig massor…för jag hade fullt upp med att bara orka hålla huvudet ovanför ytan. Jag hade också väldigt mycket stöd av att gå på öppnis här i byn. Vi var bara ca 8 mammor och pappor med barn och alla kännde alla. De timmarna i veckan tog andra hand om mina barn och jag fick sitta och prata och fika i lugn och ro. Jag fick hämta mig medans mina barn hade utbyte av andra barn och vuxna i byn. Skickar nu e n stor, stor kram till dig! Och ett bamsegrattis till Didrik, tänk vad fort tiden gått!!!!!

Alltså, jag förstår att ni behöver pengarna…men kan du inte göra studieuppehåll en termin eller så och bara ägna dig åt att vara mamma? Kan ni inte på något sätt skapa tid och ork för dig? Kanske skall sambon din dra ner lite på sitt eget arbete. Jag vet att forskning är tidskrävande…men det är också en egotripp. Det är en betald hobby, och kanske, kanske måste hans sambo få ha lite roligt också och inte bara sköta markservice + heltidsstudier.
Jag minns när maken blev sjuk då gjorde jag ett aktivt val att vara hemma 100% med barnen och lägga mitt arbete helt åt sida. (Jag hälsade inte ens på på min arbetsplats under den perioden) just för att jag insåg att jag inte skulle orka med familjen + andra saker.

Ja, du…ibland kan man inte, vill man inte och orkar inte berätta allt…och det är ok! Jag vet inte alls så mycket om ditt liv och dina livsval. Jag kan bara dela med mig av min erfarenhet. Men jag hoppas av mitt hjärta att du och din sambo för en öppen dialog kring hur du mår och hur du känner! Ibland bara måste man få prata ut. I bland blir man inte förstådd alls, men förvånansvärt ofta blir det än lättnad när man väl lyckas formulera sig…skall jag säga där alla års anspänning satte sig i ryggen så jag blev sängliggande i 2 1/2 månad 🙂 Ok, jag säger såhär – ta inte ut dig som jag gjorde utan säg ifrån innan botten är nådd 😉

Är det en hobby att doktorera?