Såhär blev det. Fotot är från Corren och är taget på Fotoateljen i Gamla Linköping. Fotgrafens namn har jag inte koll på just nu..
Det här gör mig faktiskt riktigt upprörd.
Kanske är det dags att införa någon typ av ‘hundkörkort’. Visst.. det låter löjligt kanske men uppenbarligen har det uppstått ett behov av reglering. Även om denna händelse inte säger något om hundarna utan snarare om deras ‘förare’ så måste jag erkänna att jag är lite rädd (eller vad man ska säga) för de hundraser det rör sig om. Kanske inte så mycket för själva rasen som den typ av personer den ofta attraherar. Jag är medveten om att jag vädrar min okunnighet nu men amstaff är väl någon typ av ‘kamphund’ eller?
Jag är uppväxt med hund i familjen och gillar hundar. Jag skulle kunna tänka mig ha en (men har inte tid och ork med allt vad det innebär just nu). Så det handlar inte alls om det…
*testing, testing*
Didrik ligger i vagnen och äter på sin filt. Jag vänder papper och kliar mig i näsan.
I kväll blir det innebandyträning med Anton och förhoppningsvis lite gott käk efteråt.
Tjing!
Mannen som somnade på sin post. Med sin ‘fingervirka’ på handen.
Mer om Antons nya fritidsintresse finns att läsa längre ned på sidan!
Intressant från Aftonslaskan (så väl det kan bli 😉 ). Särskilt: ”Hela 27 procent av kvinnorna och 32 procent av männen uppger att de inte känner något dåligt samvete för sitt beteende.” Visst! Det kan jag köpa. Absolut. Om man inte fattar bättre. Det jag undrar; Hur tänker de övriga 33% av kvinnorna och 28% av männen som då följdaktligen har dåligt samvete för det de gör?
Eller de som uttalar sig i spalten till höger under rubriken Läsarna avslöjar sin otrohet. Vilka jävla idioter! (Ursäkta mina kräkningar.) Särskilt: ”Jag har flera affärer bakom min frus rygg och har haft det i två år. Jag har två mobiler och ett tiotal kontantkort och ger olika nummer till olika kvinnor. Jag har ett dussin älskarinnor som jag träffar när jag får lust. Livsstilen fungerar alldeles utmärkt för MIG, men jag skulle aldrig kunna se en annan man röra vid min fru.”
Snark…
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Hälsa, månadsbilder, torsdagsreflektion
Denna veckas torsdagsreflektion representeras av Didrik, fem månader gammal just i dag. Bilden är tagen idag på morgonen. Utan blixt vilket inte är så lätt med en rörlig bebis. Didrik skulle kunna vara min ‘reflektion’ varje vecka egentligen för han ‘hänger’ med mig mest hela tiden. Det kanske skulle bli lite tjatigt dock. Men just i dag när han blir fem månader och jag har en extra stressig dag får det bli en kombination av femmånadersbildern och torsdagsreflektionen. Didrik är frisk från sin feber nu vilken han haft ett par dagar.
Ossian tycker att jag liknar den här damen *nedan*. Säg att det inte är sant..
Det kan jag berätta. Extra mycket just idag. Det har hänt förut så jag visste innan också att hela tvätten och tvättmaskinen blir full med små vita gelékluttar men det var nog sex år sedan det hände senast. Dock var det inte jag som lade in den i maskinen. I och för sig var det ingen annan som gjorde det med flit heller. (Hur mycket oförsiktighet behövs för att det ska bli tillräckligt nära ‘med flit’?) Allra längst inne i maskinen tillsammans med ett par jeans med ett par kallingar som såg ut att vara inslängda i maskinen utan vidare anbick satt den. Den vägde nog ett kilo. Minst. I alla fal snurrar den mörka tvätten sin andra runda nu. Utan blöja denna gång.
Vilken är finast? Snälla svara snabbt! Jag tänker beställa idag och det blir c905.
Filed under: Allmänt, Barnen, Böcker, Familj, Jobb och plugg, Mat, shopping, teknik
- Makrokursen – orienterande genomgång av nyanländ litteratur
- CV (-fiii fan. vad har jag gjort?)
- Pedagogikuppsats (-asså.. tipsa mig om ett bra ämne innan jag ger upp..)
Det där ‘halva’ är den där telefonen som ska fixas..
På morgonen tog jag en uppfriskande (?) prommis för att lämna barnen med påföljande frull tillagad av morsan. I dag var det Wilmer som ville gå. Annars är det alltid ett jäkla tjat om bilen om jag bestämt att vi ska promenera. Egentligen orkade jag inte gå idag. Jag får nästan inte upp ögonen på mornarna nu. Man skulle kunna tro att jag fått klister i dem. Men det är ju nyttigt att röra sig (eller?) så man kan ju knappast säga nej till barnen om de vill motionera (eller?). Hur som helst är det mycket lättare att promenera när Wilmer (son of the d****?) får ha sin sparkcykel så att han kan leka att jag är en bil och han är en motorcykel samtidigt som vi går (och jag slipper gå genom hela samhället med honom tjurande och skrikande att han hatar mig och att jag är en bajskorv och en tjocksmock tjugo meter bakom mig).
Min gamla Samsung skriker mig i örat hela tiden (‘Ja´vill dö! Ja´vill dö! Låt mig vila i frid!!’) och samtalen går inte fram utan hamnar hos telefonsvararen. Ut med det gamla och in med det nya! Vilket det nu blir. Återkommer om detta…
Lottas Dagbok 