Dagens Anton-kommentar
-Mamma hur säger man ‘överdrags-‘ (menar överdragsbyxor) på latin..?
Tålmodig mamma svarar att han får fråga sin fröken för det vet säkert hon 😀
Didriks smakliga – Nyhet på bloggen!
22 februari 2009, 19:38
Filed under:
Allmänt,
Amning,
Barnen,
bebis,
Familj,
konsument,
Mat,
reklam,
shopping,
smakligan,
test
Nu har bebispojken börjat äta käk! Lata (eller upptagna, om jag är snäll mot mig själv) mamman väljer en hel del ‘fabrikstillverkat’ och ‘burkmat’. Meningen är att Didrik ska utvärdera smakisarna. Mamman har bedömt välvillighet att öppna truten och grimascherna som följer efter att skeden varit inne och vänt. ‘Maträtterna’ betygsätts med glada Didrikar. Femgradig skala. Detta är premiär på Didriks smakliga. Håll till godo!
Först ut är Semper Banangröt från fyra månader.
Foto: semper.se
Didrik har smakat Sempers Banangröt fem gånger. Sammanlagt har han kanske svalt tre hela skedar av dessa potioner. Han gillar inte alls den här gröten. Å andra sidan har har han inte spytt av den heller. Eftersom detta är det första livsmedlet han prövar kommer jag att tjata vidare fast det är trögt. Alla våra barn har ‘börjat’ med den här gröten och alla har de lärt sig att gilla den. Trägen vinner. Didriks betyg blir:

Söndag – hockeyträning i Mjölby och en ‘lugn’ stund på IKANO
22 februari 2009, 18:57
Filed under:
Allmänt,
Amning,
Barnen,
bebis,
Bilder,
Familj,
personligt,
Resor och utflykter,
shopping,
sport
Idag:
- Ishockeyträning i Mjölby för Wilmer. Han har blivit en riktigt duktig kämpe den lille mannen. Minst av alla är han (och sötast tycker jag såklart). Idag fick han vara målvakt..
- En lugn stund på IKANO fick jag för att shoppa mig lycklig nu när barnbidraget kommit. Didrik sov gott hemma hos mormor under tiden. Det gick inte så bra för jag blev snarare olycklig av att behöva hänga tillbaka två tredjedelar av det jag egentligen ville köpa (dvs allt i min egen storlek). Det blev några smågrejjer till barnen. Själv fortsätter jag loda runt. Men va´gör det. Jag är så snygg ändå

- När jag återkom för att hämta min bebis hos hans mormor låg han ju som sagt och sov så jag fick stanna och fika. Detta hade jag inte räknat med utan sprang in för att hämta honom med bilradion och lyktorna på. Det skulle jag inte ha gjort. Jag fick tanka och ta en tur till Linghem för att ladda batteriet.

- I kväll har Didrik varit duktig med smakisarna. Jag har hållit på ett par dagar nu med lite gröt, morot och lite dricka. Det har gått sisådär men det behövs käk nu för han hade en lite knagglig viktuppgång vid vägningen i torsdags. Hmm.. ja.. jag var på bvc då.. kanske har jag glömt att berätta det. Didrik är ganska ointresserad av att äta just nu så jag är inte förvånad. Nu ska vi i alla fall få till det med lite riktig mat. Missa inte Didriks smakliga som kommer snart!
Mello – del III
Tummen upp för Petra Medes mikrofonskämt
😳
Tummen ner för de flesta av låtarna 😐
Om skyddat inlägg
Jag hängde ett lösen på ett inlägg nedan så att ni, kära läsare, ska slippa läsa en massa rasistisk smörja (kommentarsfältet) här på min PK-blogg 😎 Lort. Punkt.
Lördag – ****
Morgon. Ossian vaknar och förstår att det inte är hans fördelsedag längre vilket innebär att han inte åker i gräddfilen längre. Efter en stunds surhet klär han i alla fall upp sig i sin nya bondgårdsskjorta och toppar med piratdräkten han fick igår. ‘Dagens outfit’-bild uteblir.
Själv känner jag mest för att göra som trollmor och sjunga de ‘vackraste’ ord jag känner. Istället begrundar jag min besöksstatistik. Nu åker räknaren bort ett tag..
Värsta stressigaste dagen på länge
Fy. Stress på morgonen. Bråka med Ossian. För sent till dagmamman. För sent till BVC. Stressig lunch. För sent till babysimet. Stressig handling av födelsedagspresenter till Ossian som fyller tre i morgon. Stress hem. Ossian mår inte bra. Stress till Apoteket. Stress för att hämta Anton. Bråk vid middagen. Nu ska jag dricka kaffe…
Torsdagsreflektion – Jag bloggar alltså finns jag


På bilden: En klassisk ‘dagens outfit’- pose. Fotograf: Jag själv.
Min torsdagsreflektion denna vecka behandlar bloggandet som fenomen.
För någon vecka sedan småpratade jag lite med min syster på msn. Hon hade hittat något på nätet som hon gillade och skrev ett litet meddelande om detta. Jag tror att det var en blogg för i samband med detta skrev hon också; ‘Jag är inte så mycket för det där med bloggar..’. Och så kan det naturligvis vara (och det ju helt OK att känna så!). Även om det är helt onaturligt för MIG 😉 För mig är bloggar som mat. Variationen saknar begränsningar och det borde finnas något som faller alla i smaken (och man kan inte leva utan dem ;-)). Man får vara kritisk till det man läser men det får man ju vara när det gäller vad man stoppar i sig också.
Jag har också funderat en del kring det där med sambandet mellan hur många som läser bloggen (om man nu kan sätta likhet mellan detta och hur många ‘besök’ man har på sidan), och vad man skriver om. Om man kollar runt på olika topplistor så tycker jag att det verkar vara de bloggar som exponerar författaren mest som ligger högst i rankningen. Naturligtvis har jag funderat kring varför. Det finns säkert svar på det någonstans 😉 Sedan har jag analyserat min egen statistik och märkt att vissa ämnen generar jättemånga läsare. Jag kan må lite illa av det faktiskt. Alltså VILKA ämnen som lockar läsare. Jag har också kommit på mig själv med att aktivt undvika att använda vissa ord och uttryck för att slippa ‘besök’ som söker efter sådant som är relaterat till det avsedda.
Slutligen har jag funderat kring vilken makt man har då man har en blogg som ‘går bra’. Det är inte särskilt svårt att få många läsare till sin blogg om man vet vilka trådar man ska dra i (även om det kan lite tid). Jag vet. För jag har testat. Detta gav upphov till funderingar kring varför jag egentligen håller på med detta. Balansgång. Jättekul med många läsare, men till vilket pris.. om ni förstår vad jag menar? Hmm.. det gäller i alla fall att inte stöta sig med en författare till en blogg som ‘går bra’. Då kan man råka illa ut om man har otur 😉
Detta blev långt men detta inlägg hade jag ändå tänkt skriva så jag tyckte torsdagsreflektionen var ett bra forum. Hoppas att någon orkar läsa.
En bajskorv på en äng?

Foto (från dn.se): Lina Alriksson och Thomas Karlsson
DN skriver om korv. ‘Korven tar plats i finrummet’ är rubriken. Bilden ovan tillhör illustrationerna till reportaget. Vissa menar att korvarna i den högra delen av bilden ser ut som bajskorvar. Vad tycker ni? Ska de få komma in finrummet eller?
Mer om bajs kan man läsa här.
‘Klippa upp’ eller använda hålet som redan finns?
DN listar för- och nackdelar med olika sätt att föda.
Jag lägger ingen värdering alls i det jag kommer att skriva i nedanstående stycke. Anledningen till att jag poängterar detta är att det berör en mycket känslig fråga. Olika sätt att föda passar olika personer olika bra. Jag vet att snitt passar många och att både medicinska skäl och rädsla kan vara goda själ nog för denna metod. De flesta har inget val. Jag är övertygad om att man kan ha lika positiva upplevelser av snitt som av en.. såndärannan. Nedanstående är MIN historia. Så hade vi det ur världen.
Jag är jättetacksam att jag har en positiv upplevelse av att föda. Jag har fött mina barn ‘den naturliga vägen’ (om man så säger 😉 ) och har varit skonad både fysikt och menalt efteråt. Visst. Det har naturligtvis gjort ont men efteråt har det känts skönt och det har inte varit några komplikationer av själva födseln. Förlossningarna har varit elva och en halv timme med Anton, fem och en halv timme med WILMER. Med Ossian var det lite annorlunda för då gick vi omkring på sjukan hela dagen med tre öppna centimeter och väntade på att huvudet skulle fixeras så att hinnorna skulle kunna sprängas. När det väl kunde göras så tog det typ.. en timme och en kvart.. eller något. Didrik är född på tre timmar och en kvart. Första känningen.
Första gången jag skulle föda barn bodde vi i Skåne. Jag var tjugofyra år och graviditen var inte planerad. Tanken hade nog inte ens slagit mig att jag någon gång skulle bli en mamma. Jag var livrädd för själva födandet. Jag kunde inte ens tänka bortom förlossningen för den tornade upp sig som en fjälltopp framför mig.
Jag minns att jag ringde till min barnmorska när de var några dagar kvar till det beräknade datumet och sa något i stil med; ‘Jag gör vad som helst för att slippa!!’ Hon sa till mig att ta det lugnt och ‘gå ut och ta en promenad eller något’. Det kanske låter märkligt men jag är henne evigt tacksam för detta. Att hon inte presenterade några alternativ. Hon var fantastisk. Hela hon utstrålade lugn. Det är klart att jag visste vad ett kejsarsnitt var och att man kunde få göra ett sådant om man var tillräckligt rädd. Jag tror att jag var tillräckligt rädd. Men jag tog den där promenaden och övervann min rädsla. Jag är stolt över det. Det gjorde mig stark. Jag har nog blivit lite starkare för varje gång. Rädslan har i och för sig avtagit men jag har övervunnit den fyra gånger.
Min personlighet är sådan att jag alltid ser till att inte ‘bakdörren är låst’. Det måste alltid finnas en väg öppen så att jag kan smita om det skulle behövas. Jag tycker egentligen att de är en smart strategi men från ett annat perspektiv kan man betrakta det som fegt. När jag åkte till sjukan dagen före Julafton 2001 var alla bakdörrar igenbommade. Det fanns ingen återvändo. För första gången.
Så var det. Min historia.
Extra barnomsorg till hemma-arbetande föräldrar?
I måndags (090216) kunde man läsa i pappers-Corren om ett par som väntar sitt andra barn. De har sedan tidigare en dotter som är fyra år gammal som går på dagis. När den nya bebisen anländer skall mamman vara föräldraledig vilket innebär att den fyraåriga dottern kommer att få gå femton timmar i veckan på dagis. Japp. I vår kommun får man gå femton timmar i vecka på dagis om man har en förälder som är föräldraledig. Det är bara att rätta i sig i ledet oavsett vad man tycker. Dock vill dessa föräldrar att deras dotter ska få gå mer i förskolan då syskonent föds. Anledningen? Pappan är frilansjournalist och arbetar i hemmet. Ok. Föräldrarna är rädda att dottern ska känna att hon stör pappan när han arbetar och att hon inte ska få stoja runt som hon får på dagis, på grund av sin pappas arbete. Pappan är även rädd att betraktas som oseriös (av vem?). Han har funderat på att hyra en lokal att arbeta i men då skulle inte ekonomin gå ihop sig för familjen. Föräldraparet önskar att deras dotter ska få gå tjugofem timmar i veckan på dagis.
I dagens pappers-Corren kan man läsa en massa (uräkta men) skitinsändare som framför, i frågan, helt irrelevanta argument till varför detta par inte ska lämna sitt barn till dagis mer än femton timmar, eller överhuvud taget alls. En ‘upprörd 17-åring’ som säger ‘fy skäms’ och att de ska ‘ta hand som sitt barn istället’, en förskollärare som tycker att man ‘ska ta bort femtontimmarsregeln helt’, och någon ‘mångabarnsförälder ‘ som tycker att det är ‘obegripligt att man vill ha mer dagis’ utan att man ska ‘umgås med sitt barn’.. och bla, bla, bla.. Jag antar att kritiken mot dessa insändare skall riktas mot Corren (som publicerar dem) eftersom de över huvudtaget inte behandlar det problem som är relevant för familjen.
Jag tycker så här: Om pappan inte går runt som frilansjournalist får han söka en anställning om han störs så mycket av sitt barn. Det är inte kommunens och skattbetalarnas problem att lösa. De får hitta andra lösningar på problemet. Man kan inte få allt serverat. Vi har alltid fått hålla på och hitta olika krokiga lösningar på problem. Det brukar för det mesta funka. Dessutom så framför dagens insändare faktiskt en intressant poäng; Vad ska de göra med bebisen om den skriker oavbrutet i flera månader (dagis)? Som om inte de skulle störa.. Sedan är det en ‘funderare’ som föreslår att man kan vara ute och leka med det äldre syskonet ett par timmar efter hämtning på dagis vilket skulle ge pappan ett par timmar till att ringa samtal och sådant. Ingenting är omöjligt…
Men som sagt. Detta är inte kommunens problem och om han inte går runt få han söka anställning. Det får andra företagare göra vilka inte ror runt sin verksamhet. Alternativet är inte alltid att bedriva den i hemmet.
Funderar..
..på vad jag egentligen vill med den här bloggen. Torka idag. Vi får se hur det blir i morgon. Jag har haft fler besökare än vanligt den gångna veckan. Som sagt. Kanske en make over..