Lottas Dagbok

Gog morgon! (..eller också inte..)

I dag är det nog inte ens någon idé att ens försöka vara rolig. Bebisen har 40 grader idag. Han är svår att få ner tempen på (tur att han är mitt fjärde barn så at jag inte behöver tvivla på att det faktiskt är skillnad mellan olika barn med avseende på det). När han var jätteliten fick vi till och med ta in på sjukan för det problemet.

Vi vaknade ju i natt och han hade hög feber. Jag gav honom en halv Iprensupp för det brukar vara det som hjälper bäst. Efter ett par timmar vaknade vi igen och han var fortfarande lika varm. Här följde en timlång kamp för att få i honom och få honom att behålla något febernedsättande. Först gav jag 60+30 mg paracetamol vilka kom ut (mycket) snabbare ä vad jag lyckats peta in dem i rumpan (dessutom tillsammans men en massa bajs). Tyvärr hade jag även lyckats skada honom lite i rumpan (jag kan fortfarande inte fatta hur) för han blödde lite. Jag tog febern och han hade 40 grader. Jag gjorde nu ett tappert försök att få i honom lite flytande Alvedon. Naturligtvis är det det allra bästa om man kan lyckas med det och slippa hålla på och greja i rumpan. Jag kämpade i en kvart med en sådan där liten spruta som mäter tiondelar (0,1 0,2 0,3 osv). Han skrek hela tiden men svalde så jag fick i honom sin dos. Men *blurp* så spydde han upp det igen. Jag gjorde ett nytt suppförsök. Ipren denna gång. Vi det här laget orkade han inte försöka skita ut den utan somnade nästan på en gång (min lille stackare). Jag höll ihop skinkorna på honom i en kvart. Efter ytterligare 30 minuter vaknade han; *putt*. Men nu har febern gått ner lite så han fick behålla den tillräckligt länge tror jag.

Till råga på allt var Ossian helt tokig i morde då han skulle åka till dagmamman. Det hade behövts ett helt kompani för att klä på honom egentligen. När de väl kommit iväg (med sin mormors hjälp) började Anton (som fortfarande är sjuk) att ropa. ‘JAG SKULLE KUNNA SPYYY!’, men tack och lov lät han bli med det. Han verkar må bättre nu.

Nu få vi se vad den här dagen har att erbjuda för fantastiska äventyr..

Men lillkillen då, hoppas det vänder är ju så svårt när de är så små. Dessutom så har du ju några till att pyssla med. CV var det ja kom på det nu hmm , skulle ju skickat ett men har natrurligvis inte uppdaterat o fixat det som jag tänkt. Gillar låten ….
Kram

Kommentar av barbamorsan 11 februari 2009 @ 09:31

Tjena Barb! Ja.. du vet ju vad jag pratar om. Du har det ju färskt i minnet vet jag.

Det där cv:t få vänta några dagar för mig nu. Jag hade ett jobb jag tänkt söka till sommaren men jag hinner inte nu för det (ansökan) ska vara inne i morgon.

Visst är den bra. Lite sorglig. Men bra.. hela den skivan är ju jättebra.

Kram

Kommentar av Lotta 11 februari 2009 @ 09:49

Men du varför blir det alltid så? Varför lyckas liksom barnen ofta bli sjuka när man är själv el har häcken full av nån anledning? Tycler det ofta faller in så.
Men du ska veta jag beundrar dig, grymt bra kämpat Lotta o tur att mamsen finns nära till hands ibland.

O lille man då, mitt hjärta sjukizen, hoppas han piggare på sig snabbare, inte kul det där när man inte får i dem medicinen.. Rumpan är ändå rätt bra på småkidzen, snabbast verkan då, fast inte lätt om lillkorven vill bajsa ut det..

Stor kram

Kommentar av Jenny 11 februari 2009 @ 12:20

Tack Jenny! Ja. Jag har ju liksom alltid häcken full. Fast än värre är det när man är ensam.

Han är en jäkel på att skita ut supparna. Har aldrig varit med om dess like!

Kram tebax!

Kommentar av Lotta 11 februari 2009 @ 12:50