Lottas Dagbok

..när vi skulle gå till dagmamman. Han försvann alltså. Innan vi skulle gå hemifrån deklarerade han att han skulle flytta till ett annat land.. och att han hatar mig. Anledningen var att han inte fick köra sin sparkcykel just då. Han dröjde sig kvar och hamnade längre och längre bakom mig och Ossian och barnvagnen. Ja skulle bara lämna in Ossian lite snabbt för att sedan gå och hämta Wilmer. När jag kom ut var han borta. Jag letade på de ställen som han hade kunnat vara (en runda på cirka en kvart) men han var inte där. Då gick jag hem och kollade men där var han inte heller. Jag han just ta fram mobilen för att ringa efter hjälp när jag fick syn på en ledsen Wilmer som `inte visste vilken väg jag hade gått´. Skönt.

Jag är ju som bekant inte någon jätteorolig mamma utan tänker rationellt även vid sådana tillfällen som idag. Dock kan en liten kalldusch som denna få en att tänka lite mer på vad som egentligen är viktigt i livet och sätta en del andra saker i ett annat ljus. Allt är som bekant relativt. Just i den stunden som ens barn försvinner finns det ju inte mycket man hellre vill än att det ska komma fram igen. Skit samma att det ligger en gammal korv från gårdagens kvällsmat och ruttnar i en stekpanna på spisen (som man retat sig på hela morgonen utan att kasta den i tunnan) bara ens barn kommer fram (snabbt!).

I går läste jag om en mamma som förlorat två barn på två år och just nu höll på att förlora ett tredje. Hon hade säkert gärna haft sin dotter bortsprungen i ett radhusområde bara hon hade vetat att det fanns en endaste liten chans att hon skulle komma fram igen..

Stackars mamma o wille!
Du är ju så lugn men kan tänka mig hjärtat bultar på rätt friskt ändå efter ett tag, hugaligen, man får paaanik bara av tanken på att gullungen skulle försvinna… Skönt han lullade fram sen!

W o A vari af jättesöta på hockeyn igår. W o T var väl mest inne i logen o ritade o lekte med Cayden o cole… 🙂
Trevligt med sällskap!

kram

Kommentar av Jenny 07 oktober 2008 @ 15:51

Ja.. det kändes ju rätt bra när han kom fram igen. Utan att överdriva…

Jag hörde att Wilmer kom bra överens med den där Kanadensiske spelarens unge. Är det han som är Cayden kanske..? Wilmer hade visst `pratat engelska´ hörde jag 😉

Kram

Kommentar av Lotta 07 oktober 2008 @ 16:04

Det är ju kanonjobbigt när kidsen försvinner.
Alla möjliga tankar flyger omkring i skallen då.

Kramiz U. (Som nu igen ugglar på jobbet nattetid.)

Kommentar av Ulle 09 oktober 2008 @ 03:27

U: Hohoooo….hohooooo… Ja Wilmer har ju gjort det förut en gång på Ikano. Då fick en väktare hjälpa mej leta. Då hittade jag honom vid Pressbyrån vid huvudentren…

Kommentar av Lotta 09 oktober 2008 @ 05:21