Lottas Dagbok

”Det var hennes namn som stod ovanför adressen. Han hade tagit in det utan att ens kommentera att det låg ett brev som var till henne bland skräpet från brevlådan. Kanske hade han inte ens sett det. I och för sig hade han ju inte brytt sig nämnvärt om henne eller något annat som hade med dem att göra på länge så varför skulle han bry sig om hennes post? Egentligen. Hon rev upp kuvertet. Det var verkligen skrivet för hand. Vem skriver ett brev för hand nu för tiden..? Inte många sekunder senare hade hon insett att författaren inte var en bekant. Åtminstone inte till henne. Hon visste nu att om hon läste brevet skulle hennes hjärta brista. Igen. Men vad gjorde det? Egentligen. Det var ju redan så trasigt. Långt borta hörde hon den nyfödda lilla flickan skrika efter henne samtidigt som hon sänkte blicken och började läsa. `Hej. Jag heter Anna. Jag är kollega till din man. Jag har också haft ett förhållande med honom som har pågått det senaste halvåret. Jag har inte vetat om att du har funnits förrän jag hittade en lapp på golvet förra veckan. Det som stod där på fick mig att förstå att han har tre små barn. Jag förstod att han ljugit om andra saker också så jag gjorde några efterforskningar.. och fann dig…´ Märkligt nog kändes det som en lättnad. Inte för att hon sökt förklaringar men nu förstod hon att det inte var henne det berodde på..”

Ur: En sista resa av Isabell Alfredsson