Lottas Dagbok

I dag har barnen varit lediga för att det är studiedag för personalen i skolan och barnomsorgen här i området. Detta betydde att jag hade fyra barn hemma. I morgon ska vi ha räknat klart logistikuppgiften i gruppen så jag kände mig lite smått panikslagen i morse. Jag har ju jobbat med nek fram till lördagen och söndagen av ju inte mycket tid till logistikplugg. Jag gav mig iväg hem till mamma för jag tänkte att där kankr man kunde få lite tid och ro. Hon fixade mat och så men jag kom ingen direkt vart med uppgiften. Det är ju inte så lätt med alla barnen omkring sig. Klockan fem begav jag mig hemåt för att Fredrik var på väg hem från jobbet. Jag min naiva jävel trodde att jag skulle få jobba lite. Tyvärr är jag en dåre som aldrig lär. Snart fick jag veta att jag inte hade varken tid eller dator. Min förväntade arbettid skulle istället bli `ta hand om barnen´-tid eftersom det var hockey. Min dator skulle förvandlas från arbetsredskap till tv-som-visar-hockey mellan sju och halv tio. Ja, ja.. någon måste ju ta hand om dem (barnen) och jag gör det mer än gärna. Nu blev det inte riktigt så utan hockeymatchen visade sig inte vilja visa sig i min dator trots inbetalning av dyr penning till Canal+ så det blev lite tid med näsan i boken i alla fall. Tyvärr har jag ingen klockren lösning på någon av uppgifterna ännu. Den ena har jag ingenting på. I morgon ska jag till skolsyster med Anton på förmiddagen. Övrig tid får gå till uppiften som MÅSTE lösas.

I kväll har jag läst logistik med ena ögat och glott på tv med det andra. Det började med Idol vid åtta. Jag tycker fortfarande att `det fladdrande gomseglet´ Anna B utklassar det mesta i Idolväg. Tyvärr känner jag mig inte så orginell i det fallet. På Idol följde en dokumentär om dockor som såg ut som riktiga bebisar. Fullständigt helgalna kvinnor (som var för gamla för att få riktiga bebisar) som körde omkring med flotta barnvagnar och handlade kläder till dessa låtsasbebisar. Ja.. jag säger låtsasbebisar för de där kvinnorna behandlade verkligen dockorna som bebisar. Vansinnigt. En av kvinnornas man sa att han tyckte att dockorna såg ut som `något från ett bårhus´. Dockorna så faktiskt lite `döda´ ut. Jag fick rysningar då jag såg dem för att de var så verklighetstrogna. Men jättefina.. eller vad man ska säga.. och välgjorda. Dock var kvinnorna som hade dessa `bebisar´ totalt wacko. Det fick mig att tänka på vår labtik (frid över hennes minne) då hon var skendräktig och bar omkring på familjens dojjor för hon trodde att det var hennes valpar…

Sist i kväll såg jag en dokumentär om en ung författarinna. En psykiskt sjuk ung kvinna med missbruksproblem. Till en början såg man bilden av en tjej med ärr på armarna som åkte på festival, pussade på sin pojkvän och gick på fest. Hon skrattade och såg faktiskt ganska hipp ut. Kanske hann jag tänka att hon inte verkade ge intrycket av att vara så sjuk. ”..och hur i hela friden orkar en person som mår så dåligt med att hålla på och skriva böcker..?” Funderade i termer av att söka uppmärksamhet, identifikation, grupptillhörighet… Ganska snart satt hon dock och sög i sig vitt pulver från en liten bricka vilket snabbt fick mina tankar in på andra banor. Hon skrek i luren åt sköterskan på psyk för att hon inte hade fått tillräckligt med medicin och pratade om att vattenstrålen hade snackat med henne då hon stod och diskade.. Ja.. hon var nog i allafall ännu sjukare än docktanterna. Men en stark tjej verkade hon i alla fall vara. Hon lycades sluta missbruka i alla fall..

Nu är det dags för sista kvällblöjan för ögonen trillar ihop nu..

Är du med på EFIT/Ett foto i timmen i morgon (1 oktober)?

Kommentar av Trebarnsmamman 30 september 2008 @ 07:25

Missade tyvärr början på den dokumentären så såg bara det misserabla hon fick verkligen kämpa för vård ….
Skickar lite extra tid o kram

Kommentar av barbamorsan 30 september 2008 @ 07:30

K: Ja! Det vore ju jättekul! Ska ladda kameran då..

Barba: Ja.. egentligen var det ju miserabelt hela tiden. Det var bara att mitt intryck först var att hon ändå verkade rätt ok för at vara så sjuk. Men hon var otroligt bra på att kämpa för sin rätt. Detta trots att hon fick sådant motstånd och hamnade mellan stolarna hela tiden… Kram!

Kommentar av Lotta 30 september 2008 @ 08:51