Lottas Dagbok

I dag kanske är en sådan dag…

Nitton var en ålder som var lagom på alla sätt. Man var sådär lagom vuxen liksom. Man var myndig nog att få fatta alla beslut för sig själv. Förutom inköpen av vin och sprit förståss men det var inget som jag brydde mig så mycket om. Å andra sidan var man så pass ung att ingen direkt lyfte på ett ögonbryn då man fick sig en hundring tillstucken av mamma eller serverades lagad mat varje dag. Man behövde aldrig fundera så mycket på saker för de flesta problem som dök upp löste sig automatiskt eller så fanns det någon annan som var där och fixade till det åt en. Man undrade sällan hur nästa dag skulle se ut och man behövde aldrig fråga sig huruvida man kunde lita på människor omkring en…

Jag borde egntligen vara överlycklig nu. Jag borde ligga i soffan och titta på min fantastiska lille bebis och ta vara på den här korta första tiden när han är så liten och doftar så gott. I stället sitter jag och skriver ett deppigt inlägg här.. och lyssnar på hans snabba andhämtningar. Åhh.. låt det inte vara något fel på hans lilla hjärta..

Förstår din oro och dina tankar! Vem skulle inte känna så? Skickar en bamsekram till dig! KRRRRRAAAAAMMMMMMMMM!

Kommentar av Trebarnsmamman 17 september 2008 @ 07:20

Här kommer en jättekram från mig! Du är en supermamma. önskar att jag kunde vara lite mer som du!

Kram Bonnie

Kommentar av Bonnie 17 september 2008 @ 07:39

Tack ska ni ha båda två. Jag behövde det idag (också). Kram på er!

Kommentar av Lotta 17 september 2008 @ 08:37

Skickar också bamsekramar !!! Be verkligen om en läkartid för att kolla upp allt mer också.

Kommentar av Cinsaga 17 september 2008 @ 13:33

Cinsaga: Tack för stöd! Om det visar sig inte vara vara fel på hjärtat och andningen fortsätter krångla får de allt lov att utreda vidare.

Kram!

Kommentar av Lotta 17 september 2008 @ 15:38