Lottas Dagbok

..Ja.. det visade sig ju som sagt att hamstern var borta. Luckan till buren var öppen också. Jag kände på mig att det var mitt fel. Jag hade ju gett den mat och vatten på natten innan vi åkte till sjukan och det var ju lite stressad situation då så det var säkert jag som glömt stänga luckan. Faan.. jag hade reagerat under eftermiddagen på att den inte visat sig något och att det låg så mycket mat kvar i skålen. Om den rymt på en gång skulle detta innebära att den varit ute på vift i nästan två dygn.. ett och ett halvt i alla fall.. drygt. Ytterdörren hade varit öppen. Ungarna blev ledsna och började ställa alla möjliga `svåra´ frågor. Fredrik och jag letade igenom den del av huset där det fanns möjlighet att den kunde vara. Jag ställde ut mat och vatten lite här och var inne och utanför. Jag tog också ett varv utikring (som om det på något sätt skulle spela någon roll). Tänkte på att jag sett en svart-vit katt stryka omkring utanför vanligt mycket under eftermiddagen. Ja, ja.. vi dödförklarade hamstern och tog det lugnt. Det fanns ju inte så mycket vil kunde göra åt situationen. Surt.. Men ett par timmar senare hör jag Fredrik väsa ute köket ”Kom hiiiit..!” Jag sprang ut i köket och såg den stressade lille stackaren (Ludvig-Lurvas) springa runt på köksgolvet. ”Ta den jäveln och stoppa in den i buren.. fort..!” Han hade kommit från tvättstugan… Slutet gott, allting gott…

På söndagen hade vi återbesök på avdelning 15 med vägning, PKU (som numera tas efter 48 timmar), hjärtlyssning och resp-räkning. Vägningen visade att han vänt och var på väg uppåt igen. Mycket bra.. PKU provet gick bra också. Räkningen visade att han fortarande var snabbandad då (vilket han fortfarande är) men läkaren kunde inte höra något blåsljud längre. Nu var detta inte en av de läkare som lyssnat tidigare men om han inte hörde det så får man ju lita på det. Han talade om ductus (kärl i hjärtat som sluts när man föds) och att det hade dröjt med att slutas men att det nu skulle vara slutet. Det kändes bra att han inte hörde blåsljudet längre i alla fall. Wilmer var med mig på sjukhuset. han skötte sig `sådär´ bra… Ska det vara så svårt att hålla tyst när läkaren ska lyssna på hjärtat? Så… i alla fall.. slutet gott allting gott även i detta fall. Vi måste utgå från det i alla fall även om vi inte riktigt fått förklaringar till allt…

Skönt med lyckliga slut 🙂
KRAM

Kommentar av Trebarnsmamman 10 september 2008 @ 08:30

Kram tebax!

Kommentar av Lotta 10 september 2008 @ 08:48

Det låter ju bra det där!!

Er hamster har varit med om mycket han!!!
Han ser till att inte få långtråkigt ialla fall.

Kommentar av Ulle 10 september 2008 @ 12:08

U: Nae.. han verkar vara av den typen som ser sina chanser om man säger så..

Kommentar av Lotta 10 september 2008 @ 12:14