Lottas Dagbok

Istället för att skriva ett långt sammanfattande inlägg om vad som hänt sedan sist (vilket jag egentligen hade tänkt göra) så lät jag mig inspireras av bilderna jag hittade i kameran.

Jag minns att när Anton var liten tänkte jag mycket på hur det skulle bli när han blev större. Jag har väl aldrig varit den oroliga typen direkt men jag minns att jag önskade att han skulle vara en omtyckt person. Att han skulle ha bra kompisar som gillade honom.

Stiftelsen Friends har en reklamfilm som visas i TV emellanåt med en liten mörkhårig pojke som samlar på ord. Han har en massa svarta taskliga ord som han plockar ur sina fickor när han kommer hem (från skolan typ). Till sist plockar han fram ordet `Hej´ skrivet med stora röda bokstäver och ställer på sitt skrivbord. Den mörkhårige pojken är så lik Anton.. jag tycker den där reklamfilmen är så sorglig. Förresten kan man se den på hemsidan. Det är den som heter Elaka ord.

I vilket fall så har Anton en jättebra kompis. De har gått hos samma dagmamma och har gått förskoleklassen tillsammans. De kommer att gå i skolan till hösten tillsammans också.

Här kommer lite färska bilder på de två:

Så här fina var de på skolavslutningen. Anton ser lite bekymrad ut för han hade glömt sin nya keps någonstans och han var inte glad för det. Den kom fram sedan men han har nog slarvat bort den sjutton gånger sedan dess…

Det här är senare samma dag då de hade picnic på skolgården. Som ni ser har kepan kommit fram…

Bilden ovan är från vår segeltur i Arkösund förra veckan. Som ni ser var de båda ganska nöjda och vädret var fint. Vi seglade ut till Lundarna och lade till och käkade lunch. Ungarna rodde gummibåt ett tag inna vi åkte hem. Vi fick lite fin segling på slutet också. Sen blev det glass. 

De är så roliga de där två för de är precis likadana. Lika busiga och pratar lika.. ungefär samma vokabulär…

vilka fina bilder, det kan inte bli mycket bättre

Kommentar av mormor 17 juli 2008 @ 03:11

Näpp! Det kan det inte…

Kommentar av Lotta 17 juli 2008 @ 09:30