”Vem kan segla förutan vind
Vem kan ro utan åror
Vem kan skiljas från vännen sin
utan att fälla tårar
Jag kan segla förutan vind
Jag kan ro utan åror
Men ej skiljas från vännen min
utan att fälla tårar”
”Det hade gått upp för henne nu. Insikten om det som skulle komma att bli hennes verklighet hade krupit sig på henne under det senaste dygnet. Nu liksom VISSTE hon.
Hon stod lutad mot dörrposten vid deras rum. Dessa oskyldiga små själar som saknade möjlighet att påverka sin tillvaro med någon större omfattning. Deras hjärtan skulle komma att brista. Hennes hjärta skulle brista på samma gång som deras.
Hon gick in och satte sig på sängkanten hos den älste av dem och lade handen på hans bröstkorg. Den rörde sig upp och ned i takt med lugna, jämna andetag. Hon mindes när han föddes. Någon skulle snart komma att födas också. En oskyldig, intet ont anande liten människa skulle snart entra världen under omständigheter som ingen ännu visste något om. Hon visste att att hon själv skulle vara tvungen att närvara vid ankomsten. Hon var inte alls ledsen för det. Ingen oro fanns trots ovissheten.
Hon funderade på vad som egentligen var att föredra. Att ha fått uppleva en tid med den fantastiska förmånen att ha både mor och far nära hela tiden och sedan få sitt hjärta krossat då det slits ifrån en.. eller att aldrig få uppleva den möjligheten..?”
Ur: En sista resa av Isabell Alfredsson
..hade förirrat sig in i huset. Desperat flaxade den än hit än dit. Altandörren stod öppen. Ändå förstod den inte var friheten stod att finna. I stället försökte den ta sig ut genom de övre fönstren som inte gick att öppna. Jag ville hjälpa den genom mota ner den med en kvast. Det gjorde pippin ännu mer enveten med att flyga uppåt.
Trots att jag tyckte synd om den stackaren blev jag irriterad -den dumma fågeln får väl skylla sig själv. Natten gick och morgonen efter var den kvar. Då var den så medtagen att den satt kvar i fönsternischen när jag sakta närmade mig. Försiktigt kunde jag greppa dunungen och släppa ut den.
Ibland kan det löna sig att ge upp en stund och be om hjälp istället för att bara kämpa vidare. Lösningen kan finnas någon annan stans än där den desperate söker.”
-Gunilla Rech, Corren 080725
”Hon tog ett bloss. Det sved hela vägen ned. Det var länge sedan så det var säkert därför det gjorde ont. På samma gång var det en befriande känsla för tårarna som liksom satt fast inne i henne fick en liten skjuts i rätt riktning. Nu var det nästan helt ljust ute. Sommaren är fatastisk.. inget ont som inte för något gott med sig. Kanske kunde hon nu få möjlighet att träffa någon som bryr sig om henne och behandlar henne med respekt. Som betraktar henne som.. en människa..”
Ur: En sista resa av Isabell Alfredsson
”Hon slog upp ögonen och tittade på klockan samtidigt som något kunde förnimmas från ett rum längre bort. Hon var inte ensam om att vara vaken. Den stora sorgen föll över henne som ett tungt, mörkt täcke som gjorde henne påmind om varje draget andetag. Han var vaken. Hon var vaken. Dessa två människor som delat livet men som nu kanske skulle finna nya vägar vars riktningar inte skulle sammanfalla med varandra. En snyftning.. var det kanske hennes egen? Var det möjligtvis så att han också var ledsen för det som höll på att hända dem? Hon tog ytterligare ett steg nedåt i trappan till förnedring då hon närmade sig rummet där han befann sig. Deras blickar möttes. Under ett ögonblick trodde hon att det tysta budskapet nått fram. Bara ett ögonblick.. Sedan förstod hon att vreden som fyllde rummet hade grumlat hennes öga. Hon vände tillbaka…”
Ur: En sista resa av Isabell Alfredsson
I hjärtat fanns ett hemligt rum
vi inte visste fanns
Som väntade i hemlighet
På kärlek från nånstans
Så valde du att komma hit
en kall och kylig natt
och värmen spreds i alla oss
som vunnit denna skatt
Så lite vet vi människor
Hur livets väg skall gå
Om sorger blir, om lycka göms
Om gåvor vi skall få
I hjärtat fanns ett hemligt rum
Som ville öppna sig
Där kärlek fanns i överflöd
som väntade på dig.
– jmn04 –
Filed under: Allmänt
Som det ser ut just nu så kommer den här bloggen att försvinna. Jag har inte bestämt mig helt ännu men det kanske blir så. Om det blir så så vill jag tacka alla som varit med och kommenterat och bidragit på olika sätt under tiden jag hållit på med detta. Det har varit en kul tid men ibland måste man gå vidare med annat. Kanske öppnar jag upp igen vid ett annat tillfälle på någon annan plats. Vem vet..
Jag är inte säker ännu men kommer att bestämma mig inom kort.
Filed under: lösenordsskyddat
Eftermiddag:
”Faan.. det regnar..är vi framme snart ?”
”Ja.. det är inte så långt kvar nu..”
”Vart är min ryggsäck..?”
”Jäklar.. den är kvar i bilen.. bakom sätena.. ska vi vända?”
”Nae.. skulle ha haft de där brallorna bara.. jag klarar mig.. det är ju bara en natt… jag sätter mig där inne..”
Fem minuter senare:
(Skapande brakande ljud)
”VAD HÄNDER!!!”
”VI GÅR PÅ GRUND!!”
(Mycket kraftig slagsida. Besättningen klamrar sig fast så gott det går.)
”RING!!”
”VART FAAN SKA JAG RINGA NÅ´N STANS!?!”
”112”
”JAG HITTAR INTE MIN TELEFON!!!”
”INTE JAG HELLER!!”
Ur samtal med 112:
”HALLÅ?”
”Ja hallå”
”VI HAR GÅTT PÅ GRUND!!”
”Var befinner ni er?”
”UTANFÖR NÄVEKVARN!! OCH VI STÅR RIKTIGT ILLA TILL SÅ DET VORE BRA OM NÅGON KUNDE KOMMA SNABBT!!”
”Tar ni in vatten? ”
”INTE ÄNNU… VAD JAG KAN SE…”
”Ok.. om ni gör det så sjunker ni ju..”
”JAG ÄR HÖGGRAVID OCKSÅ…”
”Ok.. det kommer två båtar..”
Senare i väntan på hjälp:
”Vi kanske skulle stanna här.. naturhamn.. billigt..”
”Ja.. och vi behöver inte ens lägga till och förtöja”
(Fortsättning följer..)
Tack till:
- Äldre par i vit Mamba-segelbåt
- Två kvicka karlar i en gul liten motorbåt som hette Bamse. Bra försök i alla fall!
- SSRS Arkösund -ska aldrig mer gömma räkningen..
- Kustbevakningen Oxelösund
Just det.. glömde.. I dag har jag varit MVC. Järnet var lite bättre. Tack för det! Dock ligger den lille bebisen startklar redan nu vilket manar till en viss försiktighet. ”Nu måste du varva ner!” och ”Ta det lungt!” var dagens uppmaningar. Jamen eller hur? Hur skulle det gå till? Jag få nog ta in på psyket om jag ska få möjlighet till det. Jag hörde ordet `Badenbaden´ i bakgrunden samtidigt som jag funderade på diverse resor hit och dit som är planerade här fram över…
För övrigt såg det bra ut..
Istället för att skriva ett långt sammanfattande inlägg om vad som hänt sedan sist (vilket jag egentligen hade tänkt göra) så lät jag mig inspireras av bilderna jag hittade i kameran.
Jag minns att när Anton var liten tänkte jag mycket på hur det skulle bli när han blev större. Jag har väl aldrig varit den oroliga typen direkt men jag minns att jag önskade att han skulle vara en omtyckt person. Att han skulle ha bra kompisar som gillade honom.
Stiftelsen Friends har en reklamfilm som visas i TV emellanåt med en liten mörkhårig pojke som samlar på ord. Han har en massa svarta taskliga ord som han plockar ur sina fickor när han kommer hem (från skolan typ). Till sist plockar han fram ordet `Hej´ skrivet med stora röda bokstäver och ställer på sitt skrivbord. Den mörkhårige pojken är så lik Anton.. jag tycker den där reklamfilmen är så sorglig. Förresten kan man se den på hemsidan. Det är den som heter Elaka ord.
I vilket fall så har Anton en jättebra kompis. De har gått hos samma dagmamma och har gått förskoleklassen tillsammans. De kommer att gå i skolan till hösten tillsammans också.
Här kommer lite färska bilder på de två:
Så här fina var de på skolavslutningen. Anton ser lite bekymrad ut för han hade glömt sin nya keps någonstans och han var inte glad för det. Den kom fram sedan men han har nog slarvat bort den sjutton gånger sedan dess…
Det här är senare samma dag då de hade picnic på skolgården. Som ni ser har kepan kommit fram…
Bilden ovan är från vår segeltur i Arkösund förra veckan. Som ni ser var de båda ganska nöjda och vädret var fint. Vi seglade ut till Lundarna och lade till och käkade lunch. Ungarna rodde gummibåt ett tag inna vi åkte hem. Vi fick lite fin segling på slutet också. Sen blev det glass.
De är så roliga de där två för de är precis likadana. Lika busiga och pratar lika.. ungefär samma vokabulär…
Filed under: Allmänt, Familj, Fest och kalas, Jobb och plugg, Resor och utflykter
Helgen: skåneresa
Igår: kalas i Ödeshög
Idag: jobb
Lottas Dagbok 