Lottas Dagbok

..ser inget vidare ut just nu. Nu har vi i princip fått svaret på vad det var som drabbade mig i fredags. På ett sätt känns det skitjobbigt men på ett annat sätt känns det lite som en lättnad också måste jag erkänna. Vi hade ju tre alternativ som var aktuella. Läkaren trodde i första hand på matförgiftning och i andra hand på gallproblem eller någon form av virus (traditionell magsjuka men med ett extremt explosivt förlopp i mitt fall). Wilmer har gett oss svaret på vilket som var de rätta alternativet i dag. Tackar! Nu vet jag i all fall att det inte var något allvarligare fel på mig.. om man nu ska se NÅGOT positivt i allt detta.

Men jag kanske ska berätta lite närmare vad som egentligen hände här i Fredags eftermiddag. För att kunna göra det på ett rättvisande sätt måste jag tala om att vi väntar tillökning här (suprise). Det började vid tre ungefär med lite traditionllet magknip vilket snabbt övergick i illamående. Frammåt fyra satt jag på toa för att inte kunna resa mig därifrån knappt ens för fem minuter. Jag visste ärligt talat inte att det fanns så mycket vätska i en människas tarmar (suprise för mig). Jag kände ganska tidigt att jag inte skulle klara ut det där eftersom det dessutom hade varit skitvarmt ute hela dagen. Sedan började jag kräkas vilket ju inte direkt bidrog till någon förbättring. Tur att vi har handfatet brevid toastolen. Jag kände mig yr och konstig och det blev bara värre och värre. Jag har ju haft en hel del magproblem tidigare och har få den otroligt vanliga slasktrattsdiagnosen IBS av ett par olika läkare då jag beskrivit mina symptom och dessutom haft (som jag misstänker) en del trubbel med gallan då jag ätit för mycket fet mat, vilket jag gjort vid detta tillfälle, så för min del var det högst osäkert vad som egentligen var fel. Morsan kom och hjälpte mig ringa sjukvårdsupplysningen eftersom jag inte själv längre var riktigt kapabel. Vi blev i alla fall skickade till akuten, där vi checkade in vi typ.. halv tio.. Där träffade jag sköterskorna Stina och Palle som tog en massa prover. Lååågt blodtryck hade jag då. Men det brukar jag ha i vanliga fall också men inte så där lågt. Spydde mer (fontän genom näsan).. Hade feber. Var uttorkad och fick dropp. Fantastiskt vad en påse dropp kan göra. Gynjouren kom och undersökte eftersom jag hade fått massor av sammandragningar. Såg bra ut. Skönt. Några timmar senare kunde vi få åka hem då droppet gjort sitt och jag fått ett helt fantastiskt litet piller (och jag som trodde att jag provat allt) som faktiskt gjorde att jag mådde mycket bättre. Dessutom var det väl kö till mitt rum eftersom alla offer för`RIX fm´-festivalen med medföljande Takidakonsert behövde rummet. Sedan är resten historia. Det har gått rätt håll hela tiden med lite inslag av huvudvärk bara. Fortfarande har jag inte kommit igång ordentligt med maten och jag känner mig inte särskilt sugen skall jag erkänna. Men, men..

I morse tyckte jag Wilmer såg lite blek ut och han ville inte ha sin frukost. Han ville gå och lägga sig igen och tog sig för magen. Han brukar gnälla på ont i magen nästan varenda morgon så hade det inte varit för att vidta en extra försiktighetsåtärd så hade första spyan kommit hos Marita. (Ja.. med avseende på 48-timmarsregeln så var vi smittsäkra.. men tydligen inte helt..) Han fick åka till mamma istället och där insjuknade han. Han har kräkts en del men han har inte haft någon diarré så jag tror han ligger bättre till vätskemässigt än vad jag gjorde. Hoppas han kryar på sig den lilla gubben. Vi ska försöka att hålla dem separerade i alla fall för att vi får ju inte lämna Ossian hos Marita om någon är magsjuk i familjen. Kanske kan han stanna i mammas och pappas hus tills han är lite mer smittsäker. Vi får se. Faan..

Ja.. så var det i alla fall…

Det var inget trevligt du hade varit med om!!!
-Stackare!
Peppar, peppar, vi har klarat oss från magsjuka sedan i höstas tror jag.
Jag hade vab senast 19/2 för vattkoppor, så jag tycker vi har varit otroligt friska.
Men som sagt, peppar, peppar!

Jag vill också passa på att gratta till den väntande tillökningen, jag hade det faktiskt på känn.
När tänker den lilla titta ut då?
(Om den håller tiden vill säga. Men du kan väl räkna med 42 v med en gång! 🙂 )
-Jag kan inte bli annat än lite avis faktiskt…

Kramiz U.

Kommentar av Ulle 02 juni 2008 @ 16:01

Grattis vad kul med en liten bebbe 🙂 Blir så glad för din skull!!!!! När är det dax?

Trist med magsjuka däremot. Ja, och för övrigt är min erfarenhet att man verkligen blir skitdålig när man är magsjuk och gravid.

Kommentar av Karolina 02 juni 2008 @ 18:16

GRATTIS till kommande bebbe. När är’e dax ?? Vad spännade !!! Men fyyy vad jobbigt med denna magsjuka. Lät verkligen blääääääk. Stor kram från Maria

Kommentar av Maria 02 juni 2008 @ 18:43

Ulle: Tack så mycket! Ja du känner ju till storyn från i vintras (finns dock INTE publicerad här för det kändes lite för privat, men jag har ju inga hemlisar för er mina kära kommenterande bloggvänner men av statistiken att dömma är det ändå många som läser som jag inte vet vilka det är så vi lämnar detta till handlingarna i det här forumet). Vad som hände sedan vete fasiken.. Ja, du känner ju mig även i verkliga livet och du vet ju att jag aldrig skulle hålla på och laga mat och fotografera den och slänga ut bilderna här om jag varit ´normal´.. När det gäller tidpunkten.. ja.. bebisar tittar ju ut lite när dom vill som du vet 😉

Skönt med så lite vab hörrödu! Hur bär du dig åt?

Karolina: Tack så mycket för grattis! Ja. det känns ok nu. Men den här graviditeten har en lite brokig bakgrund.. men jag har vant mig vid tanken nu. När kan det vara dax..ja du..jag få räkna på det 😉 Dock vill jag lova att det finns tillfällen man undrar hur det ska gå med allt. Särskilt just nu med den här jäkla sjukan. Som du säger så var det hemskt. Men jag fick ju medicin som sas tog bort spyendet för jag klarade inte mer. Jag brukar ju aldrig kräkas. Det var i nian senast om man inte räknar in ulkningarna i julas som resulterade i lite luft bara. Jag blir magsjuk men det brukar ALDRIG bli så här. Jag snackade med morsan om det idag och hon sa att jag inte ens varit så här sjuk någn gång då jag var liten. Jag var typ; 4 år första gången och sedan har det duggat glest. Jag har varit ´nära döden´ i början av graviditeterna också men inga spyor. Har dock haft medicin mot illamående (som hjälpt sisådär).

Tack och kram på er båda!

Kommentar av Lotta 02 juni 2008 @ 19:10

Du skall se att det blir alldeles utmärkt. Barn kommer när de vill komma, oavsätt om de är planerade eller inte!

Krya på dig och klappa lillmagen 🙂

KRAM

Kommentar av Karolina 02 juni 2008 @ 19:15

Hej Maria! Tack så mycket. Jag kan säga så mycket som att.. jag kan avslöja att det gått lite längre tid än det brukar ha gjort när man avslöjar sin graviditet. Återkommer med info.

Magsjukan är den fjärde vi har i familjen detta året. Vi har ju inte varit sjuka allihop varje gång men i mitt fall var det den värsta sedan typ; -83 (jo, det är sant) och enligt min mor har jag nog inte ens varit så sjuk någon gång i magsjuka. Fy.. det var hemskt..

Stor kram tillbax!

Kommentar av Lotta 02 juni 2008 @ 19:18

Guuu va ni är alerta med kommentarerna i kväll jag hinner ju knappt svara! Kul!

Karolina: Det har du alldeles rätt i. Jag tycker att man ska vara tacksam. Det är jag verkligen.

Jag ska klappa magen lite. Har liksom inte haft så mycket tid med det hittills. Jag hoppas att det skall finnas lite tid till att klappa på innehållet när det kommer ut bara. Men det löser sig nog. Meningen är att den skall stanna där inne över sommaren i alla fall så magen hinner nog få sig en och annan klapp också..

Kommentar av Lotta 02 juni 2008 @ 19:24

men vad????!!!! va är helt o chock he he he… eller kanske ändå inte..
men oj oj vad skoj!! Även om det nu kanske inte var planerat från början så oj kommer det lösa sig galant, du vet ju vad jag tycker, att ni den charmigaste familjen i lkpg o där med basta, ett till underverk kan ju itne annat än förbättra det hela! Ja si då förstår ja din åkomma kanske kändes ännu jobbigare! .. Faktiskt ås var j’s magsjuka oxå riktigt hemsk eller han sai af det o jag skrattade mest, tänkte.. killar killar.. men han var dålig o hade legat inne på toan hela natten o flera ggr tänkt ropa på mig för att han kanptt orkade själv.. så det går nog nån sån där ruskig skit tyvärr! Jag klarade mig undan iaf, pust!!
nej vet ni vad när ni är friska msåte vi allt ses, för länge sen nu, en stökig o virrig bit man ute på altanen kanske, om du orkar vill säga =)
kram…

Kommentar av Jenny 03 juni 2008 @ 08:25

Hej Jenny!

Kul att du tycker så! Jag känner mig inte så charmig just nu faktiskt men det blir väl bättre. Ungarna får hålla charmfaktorn uppe 😉

Du.. alltså det här med magsjukan.. du vet att han `mästerseglaren Mats` också blev sådär jättesjuk samtidigt som Johan va? Han hade tydligen inte varit så sjuk sedan åttiotalet så det där är ju himla märkligt. De käkade visst på någon pizzeria där i Oxelösund på lördagen.. hmmm.. Anders hade visst mått skitilla på natten mellan söndag och måndag men inte varit direkt sjuk och även Fredrik mådde ju lite sådär när han kom hem. Det känns verkligen som en långsökt smittkälla för min del för det har ju gått aldeles för lång tid.. men jag kan verkligen inte fatta vart jag blivit smittad med detta någonstans. Och med tanke på att båda de var så jäkla sjuka och jag aldrig har varit så sjuk i mgen i hela mitt liv tidigare så är det inte utan att man funderar lite… på ett eventuellt samband (symptomfria smittbärare). Wilmer har ju också haft det nu men han har bara spytt och bara under ett par timmar så det är ingen fara alls med honom.

Klart i måste ses! Det är ju alldeles för länge sedan nu ju. Vi måste bara bli helt smittsäkra först (Wilmer) men det ser ju ljust ut nu. Nyfiken på hur ni bor också! Fredrik åker till Island en vecka snart hoppas vi hinner ses innan.

Kram kram!

Kommentar av Lotta 03 juni 2008 @ 10:23