Lottas Dagbok

Det verkar som att vi är lite låga till mans nu efter det otäcka som inträffat med den tioåriga flickan Engla i Stjärnsund. Det har ju hänt en rad hemska saker i Sverige de senaste veckorna. Då tänker jag förutom Engla på två dödade barn i Arvika och ett i Surahammar. Fy..

Nu tänker jag dock bryta tystnaden och skriva om lite alldagliga ting. Hoppas att ingen tar illa upp. Det har ju varit lite snålt med uppdateringarna under några dagar så jag får väl sammanfatta lite.

Veckan slutade inget vidare på grund av två saker. Torsdagen var en usel dag faktiskt! Först så försvann en massa text som jag just skulle posta på bloggen vilket gjorde meig sur som ättika. Sedan försvann en massa text som mjag skrivit i mitt skolarbete för att min dator hade den goda smaken att göra en spontan omstart efter en automatisk uppdatering då jag gick och och svarade i telefonen (och jag vet att man ska spara ofta…). Sedan fick jag ett annat problem som jag påbörjade ett inlägg om i går som inte blev postat fast i alla fall sparat så jag kan citera mig själv nu;

”Jag är förbannat sur för att det känns som att livet bara består av en massa jäkla hinder just nu. Vi har fått en parkeringsplats nu efter att föreningen har bestämt sig för att avgiftsbelägga parkeringarna. Det är en bit att gå dit vilket innebär en del extra arbete när man ska till bilen med alla barn och mycket att bära. Det är ok.. bara att acceptera för det GÅR inte att lösa på något annat sätt. Däremot är jag VANSINNIG över en annan sak. Jag är mästare på att hålla masken och hatar pinsamma situationer så därför är detta ett problem. Annars hade det inte varit det för då hade jag bara kunnat skita i det.. men det kan jag inte. Så här är det nämligen: Vår dagmamma bor i området där vi bodde förut. I området har det har det under hela tiden vi bodde där förts en lobbyingverksamhet för mindre biltrafik i området. Vägarna är gott och väl breda för att kunna klara att en bil kör upp mellan husen och det är fullt tillåtet, om man följer skyltningen, att köra där. Egentligen finns det ingen begränsning vad jag vet då det gäller att parkera efter gatan heller men där är jag inte helt säker. Fast det är inte ett problem för mig för jag har inget behov av att parkera där heller. Vår familj har alltid nyttjat möjligheten att köra upp och lasta ur och i barnen och packat ur och i grejjer när vi behövt det. Det har typ de flesta som bor i området gjort. Det står alltid någon bil någonstans där och vissa parkerar till och med över natten vilket faktiskt kan vara lite onödigt.. men jag kan förstå det i vissa fall för det är en bit att gå. Nu är det i alla fall så att vi som har våra barn hos vår dagmamma har blivit uppmanade av henne att inte köra upp i området utan parkera på en ruta som tillhör dagiset som ligger i centrum. Anledningen skulle vara att ”det är ju så otäckt med cyklarna som har börjat komma ut nu och ´den´ och ´den´ har råkat ut för ´det´ ´det´”. Pyttsan! Jag vet precis vad det beror på. Det bor en tanta där på gården som ser ut att inte ha något annat att göra på dagarna än att stå och röka utanför dörren på sin marklägenhet. Hon har varit på mig tidigare om att jag ställt bilen utanför lägenheten då vi bodde där, och upplyst om att vi ”faktiskt kan få böter där”. Jag har bara varit trevlig mot henne och saarat att ”jag vet det” men inte lagt något direkt vikt vid det. Jag vet att hon går runt och konspirerar i området…”

Just när jag satt och skrev detta kom jag på att den enda jag inte ringt för att fråga vad som gäller EGENTLIGEN var företaget som lappar felparkerade bilar i området. Annars hade jag under fredagen snackat med både kommunen och fastighetsägaren. Kommunen meddelade att det inte var deras mark. Akelius visste inte vad som gällde och skulle ringa upp men det gjorde de inte. På Car Park fick jag i alla fall klara besked om vad som gällde. Det råder ett generellt parkeringsförbud i området och hämtning och lämning av barn kategoriseras inte som parkering. Punkt.

På fredagen jobbade både Fredrik och jag på Cloetta Center. Jag serverade för första gången i mitt liv. Enklaste typen av servering men det var kul. Men jäklar vad tungt det var att duka av!

Under helgen regnade det så jäkla dant så de flesta planer vi hade gick i stöpet tyvärr. På lördagkvällen hade vi Vång-Molins på besök för Taco-ätande vilket var mycket trevligt. På söndagen var det byte av däck på bilen (som förövrigt har en skavank igen. Luktar pyton och handbromsen är skum). En promenad i hamnen blev det på eftermiddagen och sedan fick anton en ny cykel. En svart med flames från biltema. Tre växlar och fjädrad framgaffel. Det tyckte han var supernajs. Wilmer var inte lika nöjd med att få ärva Antons gamla dock. Det innebär ju att han kommer att få vara utan sina älskade stödhjul… Han var sur fortfarande igår morse över detta…

Igår krånglade jag hela dagen med studera.nu som inte funkade vilket jag har varit måttligt irriterad över etersom jag har annat att göra än att hålla på och krångla med det där sökandet. Den funkar inte idag heller men nu har man i alla fall fått mer tid på sig så det ska inte vara några problem och hinna. Annars var det ju sista dagen idag..

Det bästa med den här dagen och som faktiskt var det som gav mig skrivlusten tillbaka var att jag hittade (jo det är sant!) texten som försvann för mig i fredags. Det har varit så jäkla motigt att öppna det där dokumentet men idag var jag verkligen tvungen. Och där fanns det en liten ikon som datorn hade sparat med den text som inte var sparad då datorn startade om. Nu har jag jobbat hårt hela dagen och ligger allt bättre till.

Nu ska jag ta en dusch och hämta ungarna!