Lottas Dagbok

Fredrik med flera har tillbringat dagen vid båten i dag. Wilmer och jag har varit hemma för att skona Wilmers snuva så pass att han kan gå till dagmamman i morgon. Fredrik och de andra kom hem på eftermiddagskröken och ville absolut att vi skulle ta en tur till båten allihopa så att jag skulle få se hur bra det blev med mantåg på båten. Med sig hem hade han också en massa mat som skulle lagas till så att det ska bli lite lättare för mig nu när jag skall vara ensam ett par dagar.

Sagt och gjort. Efter att ha lagat en massa mat och käkat lite fick vi brått för att hinna till småbåtshamnen innan det blev för mörkt. Grinden stod öppen när vi kom för att någon annan var troligtvis där och grejjade med sin båt. Bra tyckte vi och rullade in. Vi var var där max tio minuter. Jag hann lagom konstatera att det såg bra ut innan jag frös om fötterna och vi lastade in oss i bilen för att åka hem igen. Vi kom till grinden. Den var stängd. På grinden hänger ett sådant där hänglås som man skall vrida fram siffror på så att det bildar en kod. Fredrik hade glömt koden. Nämen.. ojsan! Där stod vi med vår feta familjebuss innanför en stängd grind med terräng på båda sidorna. Fredrik gick ut och började pröva lite olika koder (som naturligtvis inte fungerade) medan jag satt kvar i värmen och funderade på bilens terrängegenskaper. Mörkt hade det hunnit bli också. Tur att vi ätit kvällsmat i alla fall.. Till sist fick Fredrik tag på en gubbe som är medlem i klubben vars telefonnummer vi hittade på en anslagstavla inne på området. Gubben skrattade gott och talade om koden för Fredrik. Skönt! Vi var ute.

Oavsett terrängegenskaper behöver bilar bensin så nu bar det av till pumpen för att fylla på några liter. Just när vi svänger in på macken kom Fredrik på att han troligtvis glömt en av våra maträtter i ugnen då vi åkte hemifrån. ”TOG VI UT UNGNSPANNKAKAN !?!” Jag hade ingen aning. Jag visste att jag inte hade tagit ut den. Jag tror inte vi har tankat så fort någonsin. Eller kört så fort hem från stan heller. Ju närmare vi kom hemmet desto säkrare var jag på att vi skulle mötas av en eldsvåda då vi kom hem. När vi svängde in i området tyckte Fredrik att det luktade bränt. Jag sniffade efter lukten av ugnspannkaka. Fredrik slängde sig ut ut bilen typ i farten när vi kom upp på vår garageplan. Puh.. inga brandbilar i alla fall. Men pannkakan var verkligen kvar i ugnen.. Den var knappt bränd och såg ut att vara fullt ätlig. Märkligt… för vi hade ju verkligen varit borta ett tag…

Nu är jag gärna utan äventyr ett tag igen…

Vilken härlig dag ni fick!!! 🙂
Spännande att höra hur ugnspannkakan smakar efter lite extra tid i ugnen.

Kram Ullis.

Kommentar av Ulle 17 mars 2008 @ 05:45

Ja.. Fredrik säger att den är ok.. Men vi får väl se. Ska testa i kväll. Men detta är tyyyypiskt Fredrik. När Märta och Stefan skulle gifta sig glömde han sin kostym hemma. Det kom han på i Nyköping så då fick vi sitta på Mc Donalds och vänta medan pappa körde med kostymen från Linköping. Vi fick så bråttom så vi fick byta om i busskur i närheten av kyrkan. På festen hade jag Johan Lind till bordet. Gissa om han hade sett oss där i busskuren så klart.. Och i somras när vi var i Kolmården glömde han all mat som hans föräldrar hade köpt för hur mycket pengar som helst, i en kylväska hemma bakom soffan (!!!) för att han fick ett samtal från tv4, så pappa fick åka från jobbet och hämta den och möta upp i Krokek för att lämna den. Det händer liksom hela tiden..

Kramis!

Kommentar av Lotta 17 mars 2008 @ 07:37

ha ha ha.. oj oj tur att ni hittade numret till nån som kunde koden =)
o tur att huset inte stod i lågor,
Tack så mkt för att jag fick mit ett gott skrztt, behövdes lite upptining efter denna blöta kalla dag
kram kram

Kommentar av Anonym 17 mars 2008 @ 17:08

Vassego!

Är det du som är hemlig igen nu Jennybenny? Jag misstänker det 😉

Ja vädret är ju lite knepigt nu. Men det kan ju ändra sig fort som tur är..

Kram!

Kommentar av Lotta 17 mars 2008 @ 18:55

jooo då det var jag, glömmer visst titt som tätt avslöja vem jag är, men du tyder det rätt bra ändå 🙂

Kommentar av Jenny 18 mars 2008 @ 07:35

Ja.. men det är ju alltid trevligt men en cliffhanger!

Kommentar av Lotta 18 mars 2008 @ 07:41