Igår luktade det ve och fasa i vårt vardagsrum..
6 kommentarer so far
Lämna en kommentar
..och det tog ungefär hela dagen att lokalisera ursprungskällan till fruktansvärda odören. På eftermiddagen lyckades jag med min ytterst eminenta utväxt som jag har mitt i ansiktet sniffa mig fram till att den kom från:
..och vad undertecknad tycker om dessa små vänner kan man fökovra sig i här:
https://mittsakalladeliv.wordpress.com/2008/01/25/i-dag-smet-en-av-ormjavlarna-ut-i-vardagsrummet/
..och här:
De äter ju möss som någon som törs ta i dem (läs: 
) tinar upp från fruset tillstånd. Sedan skiter de ut huden och skelettet. När det ligger några sådana hud-skelett i ´glasbyttan´ så stinker det tydligen.
I ärlighetens namn skulle jag föredra ett lurvigare husdjur (läs:
).
Nu är stanken eliminerad i alla fall. Skönt…
6 kommentarer so far
Lämna en kommentar
Lottas Dagbok 
Hihi, du tycker alltså jag skall uppskatta mina lurviga vänner 🙂 Skall genast gå och klappa om dem!
Kommentar av Karolina 01 mars 2008 @ 11:09Ja! Absolut!
Kommentar av Lotta 01 mars 2008 @ 11:28Kolla in min blogg på tal om opraktiska husdjur 🙂
Kommentar av Karolina 01 mars 2008 @ 11:39Ok.. på väg dit!
Kommentar av Lotta 02 mars 2008 @ 05:59Uscha…det där lät inge trevligt. Rekommenderar varmt lite mysigare och hårigare husdjur *S*
Kommentar av Maria 02 mars 2008 @ 12:15Jag skulle gärna ha en hund faktiskt. Vi har haft katt förut men jag har sådan otur med katter jämt. Den vi hade sist pinkade överallt.Den kom från ett problemhem där vi misstänker att den fått en massa stryk. Jag gjorde allt för att det skulle bli bra med den. Men det gick inte. Till sist prövade vi till och med antidepressiv medicin för katter. Då började den kissa i lådan men slutade sköta sig själv. Pälsen blev full med dreadlocks för att han inte slickade sig och så fick han förstoppning. Han mådde verkligen inte bra av det heller. Vi hade honom i fyra år sedan gick det inte längre tyvärr.
Kommentar av Lotta 02 mars 2008 @ 12:49