Lottas Dagbok

Det var väl egentligen bara en tidsfråga innan det skulle hända. Ossian har nämligen börjat dra upp glasdörrarna på terrariumet. I dag skedde det just när vi hade ätit och barnen kollat på bolli och stod i badkaret och väntade på att bli duschade. Som jag upptäckte att det var öppet alltså. När det öppnades har jag fortfarande inte en aning om. Dock kunde jag snabbt konstatera att det inte fanns två ormar där inne där det borde gjort det. Jag kan lova att det var länge sedan jag var så jävla galen som jag blev just då (jag tror det var den fjärde juni 2004 faktiskt). De förbannade odjuren har aldrig varit så nära att bli skosnören som just i kväll. Jag tror att de klarade sig för att de har olika färg vilket gör dem totalt värdelösa som skosnören. I alla fall om man har en lite mer sparsmakad stil som jag.

Jag hittade den ena ganska snabbt. Den förbannade Ivar, den fege jäveln hade inte ens vågat sig ut ur terrariumet. Tur för honom. OCH för mig. Hellre jagar jag den röda kärringen för hon är inte så bitsk. Innan jag hittade det äckliga belätet under soffan hade jag hunnit med ett utbrott som nästan skrämt livet ur barnen. Anton ropade från badrummet; ”Måste du vara så sträng mamma du gör mig rädd..!” Man hade ju inte mycket hjälp från husse heller. Han är på personalfest i Norrköping och svarade inte ens i sin telefon. Han hade nog viktigare saker för sig (!?!). Hans kommentar tar årets guldbagge tror jag.. eller guldfisk kanske…. silverfisk… I allafall; ”Varför gör du så här mot mig!” (!?!)

När jag lyckats peta ut den från ´under soffan´ (med hjälp av en grön grillpinsett i plast) for den vidare mot förrådet under trappan. Jag fattade ju att om den kom in där så skulle den lägga sig i ett hörn och förmodligen dö för att jag tror inte att mycke skulle ha fått mig att riva ut hela det förrådet (med åtta minuter till Let´s Dance), och det är ju inte varmt där inne precis. Jag tog tag i svansen på åbäket och drog. Det knakade lite. Insåg att jag skulle bli tvungen att släppa taget. Vid det här laget hade jag Ossians termobrallor på ena handen så att jag inte skulle bli biten (eller uppäten eller något). Äntligen hade jag i alla fall turen med mig i allt detta för just innanför dörren i förrådet låg Wilmers hockeyhjälm (Tack Gud!) så när jag släppt ormen och öppnat dörren kunde jag (nästan) bara ta hjälmen och ormen som hade slingrat in sig i gallret, och hiva in hela skiten i glasburen.

Barnen var kvar i badkaret och Ossian skrek så att han hostade och dreglade. Anton ropade; ”Mamma Ossian fryyyyser..!” Ja ja.. de hade smörjt in sig med MYCKET tvål i alla fall så det tog ett tag och skölja dem. Stackars Wilmer hade svid. De hade ju väntat en stund på tvätt… kan man säga.

Sedan kollade vi i alla fall på Let´s Dance. Hann precis!

Go´kväll!

PS. Bilden ovan är en repris från i våras. Har ju lite bök med bilderna just nu. Vill bara tillägga att bilden inte ger en helt rättvisande bild av storleken på… djuret..

men oj! tur du fick tag i han! Men jag undrar en sak varför är det alltid så att såna där saker som ALDRIG händer annars alltid händer just när man e själv det slår liksom aldrig fel..

men men du redde ju ut det hela iaf, super!! Hoppas ni hade en mysig kväll sen
kram jennybenny

Kommentar av Anonym 26 januari 2008 @ 08:48

Ja det blev ju ok sedan. Tyvärr har jag problem med magen som inte vill ge sig. Kanske lika bra att det inte blev någon resa till Sthlm. Fick mes i natt att deras pojk hade kräkts ner de flesta sängarna i hushållet. Därför avstod vi denna gång. Tråkigt är det också för det var länge sedan vi såg dem. Men det kommer ju nya chanser…

Kommentar av Lotta 26 januari 2008 @ 09:48

Ha,HA…Det där med ormen tyckte jag var lite kul..Hm, jag kan nästan se det framför mig när du springer omkring och skriker och skäller på ormen och ungarna stor tjuter i badkaret!!! Och bland det värsta måste ju vara att ormjäveln inte bryr sig ett endaste dugg om att du skäller på han och att du vill göra skosnören av den! Jag kom också att tänka på när jag fick åka till dig och hjälpa till att få ut näbbmusen som hade bosatt sig i din papperskorg! Så du har ju vana på att jaga djur.
-Ska bli mycket spännande att komma hem till ert nya boende, kommer när du minst anar det… 🙂

Kommentar av Ulle 26 januari 2008 @ 15:58

Ulle:

Heej!

Ja.. haha.. jag håller med om att det är lite kul såhär i efterhand. Jag kan lova att Fredriks kollegor fick sig ett gott skratt då han äntligen svarade i sin telefon. Jag tror luren gick runt mellan dem allihop medan jag gapade på här hemma. Egentligen är jag ju inte så rädd för själva ormarna utan var mest förbannad för att jag skulle missa Lets Dance. Dessutom står det ju en hel del lådor och påsar kvar här hemma och sånt gillar ju ormar ;-). Fast den värsta ilskan gick över då jag lokaliserat båda.

Ser fram emot besök!

Kramkram

Kommentar av Lotta 26 januari 2008 @ 16:25