Lottas Dagbok

..hänger nu på akterspegeln på en för tillfället namnlös segelbåt med hamnplats i Nordanskogshamnen i Arkösund. Hur detta kan komma sig tänkte jag återkomma till…

Tandläkaren höll på att ta kol på mig totalt denna gången. Han höll på i en hel timme och just när jag trodde att han var klar började han borra igen. Jag mådde faktiskat lite illa efteråt. Det kändes som att munnen var ungefär dubbelt så stor som vanligt då jag gick därifrån. Men det var i alla fall skönt att bli av med den där provisoriska lagningen som jag har haft i munnen så himla länge. Den hade liksom vittrat sönder och varje gång jag åt så kändes det som att det satt en halv middag kvar i tänderna på den sidan. Det kunde bli panikläge om det inte fanns tandtråd inom armlängds avstånd. Nu är det i alla fall bra och jag är lite fattigare… eller pappa och mamma är lite fattigare rättare sagt…

Midsommar firade vi i Arkösund. Var annars? Mamma och pappa var där med sin husvagn vilket var tur för annars skulle vi (jag) nog ha frusit ihjäl tror jag. Vädret var nämnligen inte så fint. Visserligen var det mestadels uppehåll på midsommaraftonen så vi kunde både dansa runt stången och grilla.

På natten till midsommardagen började det ösa ned och fortsatte så på midsommardagen också. Fredrik har tillbringat åtskilliga timmar i Arkösund den gångna veckan med sillikon och sirkaflex (??) för att försäkra sig om att båten skulle vara helt tät efter förra veckans blöta bravader. Nog var den tät. Så tät att kondensvattnet rann utmed väggarna. Blött… Kallt var det också så tanken på att öppna lite var inte särskilt lockande. Jag var inte så sugen på mer än en natt i båten kan jag lugnt påstå. Mor och far styrde kosan hemåt under midsommardagen och då hade inte heller vi mycket att välja på. På vägen hem sprack det upp och blev sol. Vi beslutade då att återvända nästa dag utvilade och glada. Det blev en fullständig katastrof…

Egentligen började katastrofen redan på midsommardagskvällen då Fredrik upptäckte att Lergiganflaskan var sönderslagen i väskan. Våra barn kan inte åka till Arkösund utan åksjukemedicin. Ja.. de kanske kan men de skulle kräkas i bilen. I alla fall Wilmer. Det blev lite ´liv´ en stund men Lasse i skåne lovade att ´ringa in´ en flaska på apoteket på Ikano på söndagmorgonen. Skönt.. då var det löst. Trodde vi i alla fall. När vi kom till apoteket på södagen fick jag köa som 17. Elva nummer före mig var det och när jag kom fram till kassan fanns det inget recept. ´Liv´ igen. Lasse hade visst fixat receptet så det var bara att ta en ny kölapp. Som tur var vågade jag ´tränga mig´ lite i kön och fick ut vår medicin vars recept låg i något mysko skrymsle på apoteket. Väl i Arkösund fikade vi och packde upp och förberedde oss för att få ta en premiärtur med nya segelbåten. Så här trevligt hade vi:

När vi skulle lämna bryggan startade inte motorn. Den är 33 år gammal. Kanske inte så konstigt att den inte startar egentligen. Behöver väl knappast kommentera hur kul det blev nu. Anton grinade. Wilmer grinade för att Anton grinade. Fredrik.. typ grinade.. och drog ungefär sjuhundra gånger i det där snöret. Men det gick inte att starta motorn. Själv hade jag nog lite mer jordnära tankar i detta läget. Jag såg en bild framför mig på oss guppande i fjärden utanför utan att kunna ta oss in till land. Ungarna och jag lämnade båten för att Fredrik skulle packa ihop så att vi skulle kunna åka hem. När vi kom upp på campingplatsen började ungarna kasta sten. Typ; ”Hur många barn får jag när jag blir stoooor…?” fast stenarna flög tre meter över marken och upp mellan bilarna på parkeringen. Då jag skulle hindra Wilmer från att kasta mer tappade jag min mobiltelefon så att den gled i gruset och blev repig och skitful. Jag blev sur och arg och irriterad. Skitlöjligt, jag vet.. men jag har varit rädd om den. Nu behöver jag inte vara det längre. Ungarna fick sitta och skrika i bilen en stund. Sen åkte vi hem.

På måndagen lade båda vi vuxna i familjen hela vår dag på att ordna så att båten skulle ha en funktionsduglig motor. Det skulle visa sig vara svårare än vad jag trott. Extremt mycket svårare än vad Fredrik trott också. Jag hade nog mina aningar om att det inte skulle vara så lätt, men att det skulle vara helt omöjligt att komma över en begagnad liten snurra med lång rigg trodde jag inte. Vi började på Marinmotor i Hackefors. Dom hade inget. Runi marin hade bara helt nya. På vägen till Norrköping ringde vi runt till de olika marinhandlarna men de hade inget. Vi stannade på en McDonalds på vägen och fikade och rev en sida ur deras telefonkatalog med en massa båthandlare som vi ringde till. De flesta flinade lite hånfullt och sa typ; ”Nae.. inget begagnat nu.. (neu)”. Väl i Norrköping på Statoil för att hämta en karta, blev vi skickade av kassakillen ut i bushen till Alvar båtar, vilka det visade sig att vi redan pratat med med negativt resultat. Vi gick alla fall in en sväng och de försökte sälja oss en lika gammal motor som vår trasiga för två och ett havt tusen. ”Jag hade egentligen tänkt skrota den här men ni kan ju köpa den för 2500..”. Troligtvis.. det skulle jag inte tro. I detta läget var det inte muntert vill jag lova. Vi åkte in till Norrköping city för att leta på en dator med internetanslutning. Fredrik famlade desperat i blindo. Panikslagen ringde han på en privatannons där en snubbe skulle ha 5000 för en tjugo år gammal motor. Han bestämde träff men jag motsatte mig affären. Vi hade en liten kris men bestämde oss för att gå till biblioteket i alla fall. Där letade vi telefonnummer till varenda båttillbehörshandlare i hela Östergötland, Småland och Uppland. Ingen hade någon begagnad motor. Ingen som passade oss i alla fall. Vi åkte tillbaka till Linköping och bestämde oss för att köpa en ny motor. Undrar just vad Lyxfällan skulle säga om det… Det skulle kosta dubbelt så mycket som vi tänkt oss men vi hade inget val. Vi åkte hem till Persson och Hagberg på en kaffe (efter ett kort besök på Marinaman). Där ordnade vi med finansiering av den nya motorn. 8900 spänn lånade vi av morsan och farsan. Om det vet jag vad Lyxfällan skulle tycka. Vi åkte och köpte motorn, fixade barnvakt och åkte till Arkö och skruvade dit den. Så här ser den ut:

Sedan tog jag en pizzaslice på Strandgrillen. Nu har vi inte råd med någonting i sommar…

I dag har vi skakat liv i den gamla motorn. Den hade fått lite kladd på tändstiften. Vi tänker sälja den för tretusen om det går. Det var faktiskt morsan som fixade den. Maritas gubbe Hans hade lite idéer om hur man kunde göra och det funkade.. Vi har annons på Blocket.se nu! Så här ser han ut.. Mr Johnson:

Klicka för större bilder!

Nu skall jag krypa i säng….

Natti!