Lottas Dagbok

Idag har vi varit i Kolmården på Tropikariet och tittat på ormar, ödlor sköldpaddor, grodor, apor, spindlar, kackerlackor, hajar, rockor och en hel del annat. Det var trevligt faktiskt. Det var hela vår familj och halva familjen Hagberg och Persson. De representerades av pappa Anders och lille Noah. Vi hade lite tur för efter att vi kollat på det mesta där inne så skulle hajarna matas. Det innebar att två snubbar hissades ner i det stora akvariet. Den ena satt i en bur och langade ut maten till hajarna genom gallret. Sedan simmade de båda runt där inne i varsin JOFA-hjälm. Hmm.. i bland kan man undra vad evolutionen har gjort med oss egentligen. Det borde inte vara normalt att frivilligt hoppa i och bada i ett litet akvrium med tre stora hajar. Större än man själv är till och med. Nej, det måste ha blivit någon bugg någonstans i utvecklingen. Tyvärr var det slut på batteriet i min kamera så det blev inga bilder. Kanske kan jag uppdatera med någon trevlig ap-bild senare från Hagberg och Perssons kamera.

På vägen hem skulle Anders åka förbi deras båt som ligger på land i Norrköping. Vi åkte med dit och där fanns det en del att göra med murkna brädor och en mast som höll på att välta båten för att den hängde på sned (!). Anton och Wilmer höll på att slå i hjäl varandra i baksätet på bilen medan vi stod stilla och väntade på att Fredrik och Anders skulle lyfta ned masten på marken. Wilmer hade en gul plasttrumpet som Anton också ville ha. Ja, på den vägen var det… Ossian skrek för full hals. Är det inte lite underligt att det ska bli ett sådant jäkla liv bara för att man stannar bilen en stund? Våra små sköter sig alltid bra då det rullar men så fort man stannar börjar de leva om där bak.

När vi kom hem åkte jag, morsan, Anton och Wilmer till maxi för att köpa gummistövlar. Anton och Wilmer fick välja själva idag. Gummistövlar är en sådan sak som de kan få välja själva tycker jag. Annars brukar jag gärna vilja vara med och bestämma vad de ska ha på sig. Jag är inte så förtjust i actionhjältar och stora tryck och sånt. Barnen har ett och annat sådant plagg också men det är mest sådant som de har valt själva då vi skickat efter från H&M tex. Det är kul att de är lite intresserade av vad de har på sig och det vore synd att ta livet av det intresset. Man får kompromissa helt enkelt. I dag valde de båda svarta stövlar med flames från Tretorn. Trots ett relativt stort utbud av stvölar i olika fina färger och modeller. Jag är inte överförtjust i flames men jag förstår att de tyckte att stövlarna var snygga. Det fanns röda med blommor på också som jag antar var för tänkta för flickor. Jag stör mig faktiskt på att det ska vara så könsstereotypt. Killar ska ha flames och tjejjer ska ha blommor… Visst kan man köpa blommiga stövlar till en kille men ofta är det ganska tydligt att det inte är så det är tänkt. I bland står det till och med på kläderna ”boys” eller ”girls”. Vilken kille vill ha en tröja som det står ”girls” på? Eller tvärt om? Anton säger att han älskar rosa. Då han var duktig hos tandläkaren så fick han välja en grej ur en burk efter undersökningen. Han valde en ”guld”-ring med en rosa ”sten”. Han tyckte den var jättevacker. Han har en rosa långärmad tröja men den vägrar han ha på sig då han går till sin dagmamma. Det är ruskigt vad tidigt de blir medvetna om sådant där egentligen. Lite synd tycker jag.

I morgon är det måndag igen och dags att börja förbereda skidresan. Anton var ju helt frisk idag men jag känner mig lite febrig och har ont i halsen nu i kväll. Hoppas att det blir bättre och att ingen med får det. Dags att krypa till kojs nu i alla fall..

God natt!

PS. Till M i USA: Ja du har så rätt! Jag har ju också varit hemma med barnen en hel del och det är en avsevärd skillnad då det gäller både antal och frekvens då det gäller infektioner, om man jämför med då de gått i barnomsorg. Visst är det trist när det blir en kamp om vem som ska få jobba. Fy.. vi har väl inte haft det riktigt så ännu efter som det varit underförstått vem som ska vara hemma (läs: undertecknad 😉 ). Vad kul att ni kommer hem snart! Vi har ju varit och rekat i Kolmården nu. Det var ganska dött i dag för det var ju inte öppet, men till sommaren hoppas jag att de skakar liv i stället så att vi kan ta en tur dit tillsammans. Då vi var där i med skolan då vi gick i gymnasiet (med miljövårdstekniken), var det en stor apa som kastade en bajskorv som landade en halvmeter från min fot. Kan inte nu tolv år senare föreställa mig hur det skulle ha känts om han (hon?) hade träffat. Ja, det var tydligt att han (hon?) siktade på mig för det var ingen annan som stod i närheten…